Tvivel och tillit – lärdomar från missionsbefallningen
Tillbedjan och Tvivel. Två ord som fångar stämningen i lärjungagruppen. Kanske trängs de båda orden också inom oss själva, skriver Berit SimonssonFoto: Wikiart
De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut."
Vi blir nyfikna: Hur var egentligen tiden mellan Jesu uppståndelse och hans himmelsfärd?
Matteus håller oss i spänning – han berättar inte mer om den perioden på 40 dagar, än just dessa fyra rader alldeles i slutet av sitt evangelium. Vi får ta hjälp av de andra evangelisterna för att stilla vår nyfikenhet!
En kristen kyrka som tillber sin Herre är den mest attraktiva, evangeliserande, missionerande, lockande och tilldragande kyrkan.
Berit Simonsson
Vilket berg Jesus befann sig på vet man inte med bestämdhet, det kan vara ett berg i Galileen, eller så var de tillbaka på Oljeberget, berget där Jesus sågs återvända till himmelen (Apg 1:9ff).
Två ord på T
I vers 17 bör vi lägga märke till två ord på bokstaven T: Tillbedjan och Tvivel.
Två ord som fångar stämningen i lärjungagruppen. Samma ord på T hittar vi också bland lärjungar idag. Kanske trängs de båda orden också inom oss själva – vi som vill följa Jesus.
Det grekiska ordet för tillbedjan är ”proskyneo”. Det är en sammanslagning av orden, ”pros” som betyder ”till” och ”kyneo” som betyder ”kyssa”. Det målar upp en bild av att falla ner inför någon och kyssa dennes fötter för att visa vördnad.
Det lärjungarna gör där på berget när de fick se Jesus var att kasta sig ner och kyssa hans fötter.
Det grekiska ordet för tvivla är ”distazo”. Vi kan nästan höra ordet användas på svenska också när vi talar om att distansera oss från något. Ordet ”distazo” betyder att vara på två vägar. Att sitta på två stolar. Att tveka. Jesus använder ordet efter att han har räddat Petrus ur vattnet (Matt 14:31). ”Varför tvivlade du?” Och här får vi veta att också i lärjungaskaran fanns det några som tvivlande.
Proskyneo eller distazo – tillbedjan eller tvivel. I denna evangelietext handlar det inte om tvivel i den bemärkelsen att vi får lära oss mer och mer för att ställa våra frågor. Nej, det handlar om att distansera sig – att välja att vara på armlängds avstånd.
Två olika ord på T och två olika förhållningssätt.
Ett vinnande koncept
Att tillbe den uppståndne Herren är den kristna kyrkans huvuduppgift – alltid! Det kommer alltid först, därnäst kommer uppdraget i världen. En kristen kyrka som tillber sin Herre är den mest attraktiva, evangeliserande, missionerande, lockande och tilldragande kyrkan. Att tillbe den uppståndne Herren är det viktigaste som din församling kan göra för att vinna människor!
Det är inte ni som ger växten, det gör Herren. Vi kan läsa om detta oslagbara koncept (och vi vill ju gärna ha bra koncept) i Apg 2:47 ”De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.”
Snopet för den onde
Så kommer det underbara löftet om Jesu makt och närvaro i missionsbefallningens löfte.
Vi kan minnas tillbaka till när den onde frestade Jesus (Luk 4:5-7). Då påstod han att han hade all makt och att han kunde ge den till Jesus om Jesus föll ner och tillbad honom. Den onde visade Jesus alla världens riken och sa: ”Dig ska ska jag ge all denna makt och all denna härlighet….så om du tillber mig blir allt ditt”.
Så snopet för den onde, Jesus hade ju redan all makt i himmelen och på jorden, det var inget nytt som den onde kunde erbjuda Jesus!
Och det har inte ändrats sedan dess, Jesus har fortfarande all makt i himmelen och på jorden. Vi tycker kanske inte alltid att det verkar så, men Jesu ord och löften gäller. Och hans befallning gäller också fortfarande.
Evighetsnödvändigt
Jesus säger inte att vi ska göra lärjungar om vi har lust, eller om det är populärt, eller om det ”känns rätt” eller om det är politisk korrekt. Det är faktiskt inte ett erbjudande – det är en befallning. Och det beror såklart på att Jesus är den enda vägen till frälsning för alla som tar emot honom. Det gäller fortfarande. Det hade de första lärjungarna helt klart för sig. I Apg 4:12 står det: ”Hos ingen annan finns frälsningen, och under himmelen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta!”
Vi ska inte heller någonsin tveka vad gäller det. Det är evighetsnödvändigt.
Hela Matteusevangeliet avslutas med Jesu dagsfärska löfte, och han brukar hålla vad han lovar! Alla dagar, inte bara alla söndagar. Inte heller begränsat till de lyckade dagarna, eller de dagar då du känner dig extra andlig eller ”uppåt!”
