Så kan kyrkan bli 
en öppen famn igen

Vi längtar efter gudstjänster som får våra hjärtan att flamma och brinna! Inspirerande, utmanande och andefylld förkunnelse. Tillfällen präglade av bön och lovsång, där vi tar emot andlig förnyelse och utrustas till tjänst. Då jag var ung hörde detta samman med söndagens förmiddagsmöte i församlingen. Kvällsmötet hade ett annat grundackord! Då var det inte våra egna behov som stod i centrum. Vår längtan handlade om att vinna nya människor för Kristus. Därför var vi ofta ute på stan och bjöd in alla vi träffade på. Sångerna som sjöngs i de samlingarna berättade evangeliet på ett enkelt och levande sätt. Personliga vittnesbörd förekom. Predikan vände sig direkt till den som, här och nu, behövde ta ställning för Jesus. Jag kan känna än den innerliga och starka böneatmosfären som ofta rädde. Hela församlingen var berörd av helig längtan att se människor komma till tro. 

I dag har begreppet väckelsemöte fått en helt annan innebörd. Sådana kvällar vänder sig numera i mycket liten utsträckning till nya, sökande människor. Evangelisttjänsten har reducerats till att peppa de redan vunna. Istället för utgivande kärlek är det fokus på oss själva. Häftiga möteskvällar får förnyelsehungrande kristna att gladeligen köra både tjugo och trettio mil för att höra en känd talare, samt bli föremål för dennes förbön. Om ändå bilen varit fylld med vänner som ännu inte kommit till personlig tro ...

Jag inser att det finns ett stort uppdämt behov i kristenheten efter verkliga gudsmöten. Och vi gör nog klokt i att inbjuda till förnyelsekonferenser, där förkunnelsen möter detta behov, och det ges mycket tid till förbön. Ska vi ha något att ge till dem som ännu inte kommit till tro måste Andens livsström få frihet att flöda i vår gemenskap! Men, var har det genuina väckelsemötet tagit vägen? Kvällen då kyrkans alla medlemmar var på tå för att leda någon vän fram till frälsning. Kvällen då bönesalen var överfylld timmen innan gudstjänsten startade, och bönerna bara handlade om en sak: att få se människor ta ställning för Jesus! Det är något som gått förlorat!

I dag är många människor öppna för att samtala om andliga ting. Det andliga sökandet tar sig många olika uttryck. Nu tror jag tiden är inne för att återupprätta det genuina väckelsemötet! Givetvis ge det en framtoning som passar vår tid, men med samma inriktning som min ungdoms stora, allkristna möten med Billy Graham, Frank Mangs, Bertil Paulsson med flera. Gudstjänster som alla kristna känner stolthet och trygghet att invitera till. Genomtänkt predikan som presenterar/förklarar den kristna tron. Inbjudan till förbön och personlig överlåtelse. (Detta bör ske med värdighet, och inte ha de kristnas förnyelse i främsta rummet!) Sång och musik som berör, och kan förstås av den icke kyrkvane. 

”Människorna ska då vara själviska”, skriver Paulus om den yttersta tiden. Det är mycket av den varan i dag. ”Jag, mig och mitt.” Osund självupptagenhet. Svaret på detta är den utgivande kärlek Anden kan få ingjuta i våra hjärtan! I en tid som vår behöver vi församlingar med hjärtat vänt utåt till dem som ännu inte mött Kristus! Då sprängs de trånga cirklarna. Det egna jaget är inte längre i centrum. Istället för en introvert och instängd gemenskap blir kyrkan en öppen famn!

Samla ledarna från några olika kyrkor och börja samtala om hur ni tillsammans ska forma varma, inbjudande möteskvällar som vänder sig till andligt sökande människor. Folklighet – enkelhet – respektfullhet är nyckelord. Men inte ytlighet! Tro på bibelordets inneboende kraft – att det berör och förvandlar människors liv i dag! Och ge evangelistgåvan en chans att blomma ut!