Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet. Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.«
När vi som svenskar på 2000-talet läser den här texten reagerar i alla fall jag till en början på att det känns hårt för tjänaren. Vi lever i ett samhälle där tjänare på det här sättet inte existerar. I vårt samhälle har alla människors rättigheter betonats högt och ansvar/skyldigheter har tonats ner, och då kan en text om en tjänare bli anstötlig. För dem som hörde berättelsen på Jesus tid väckte inte det självklara i vad tjänaren ska göra anstöt på det sättet, utan är en bild Jesus använde för att visa på det självklara i något av de mest fundamentala i lärjungaskapet: Att förlåta!
Kapitlet inleds med två verser där Jesus varnar för att förförelser kommer att komma. Alltså människor kommer att vilseleda och förföra Guds folk. Se till så att du inte blir förförd. Ännu viktigare: Se till så att du inte förleder någon av dessa små. För den som gör det vore det bättre att få en kvarnsten om halsen och kastas i havet, det är självklart att man drunknar. Var noga med hur du som ledare leder.
Visst är det skönt, vi behöver inte pumpa upp stora andliga muskler, vi behöver bara inse vem vi tror på …
Daniel Ånskog, pastor i Gråbo
Fokuset vrids nu mot förlåtelse. När en kristen broder eller syster syndar mot dig så tillrättavisa honom eller henne. I vår försiktiga kultur där vi många gångar har svårt att tala om det som kan vara lite känsligt, låter vi nog ofta det bara gå förbi istället för att konfrontera och säga vad som hänt. Om du blir tyst i ett sammanhang där någon gjort orätt mot dig, går du vidare med ett sår och den som handlat orätt går vidare utan vetskapen om det. Risken att någon annan blir sårad ökar, och vår border eller syster går miste om möjligheten att formas som lärjunge för att bli mer lik Jesus. Vi missar uppdraget att göra lärjungar och att hjälpa varandra på den vägen.
”Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen …”, ännu ett tillfälle då Jesus sätter en otroligt hög standard för förlåtelse. Det är som att han säger: Det spelar ingen roll hur många gånger han syndar mot dig. Du ska förlåta.
Jag älskar lärjungarnas spontana och omedelbara reaktion, den vittnar om hur omöjligt de upplever detta. Det finns ingen som kan klara detta i sin egen kraft. ”Ge oss mer tro!” Men Jesus skiftar fokuset: Det är inte deras mängd av tro som är det väsentliga utan vem de tror på. Visst är det skönt, vi behöver inte pumpa upp stora andliga muskler, vi behöver bara inse vem vi tror på, och då räcker det med väldigt lite tro. För det är kapaciteten i honom vi tror på som spelar roll.
Med Guds hjälp är det alltså möjligt att förlåta, och inte bara möjligt, utan helt självklart. Om vi gör det som förväntas av oss, kan vi då begära något av Gud i gengäld? Nej, då kommer vi snett i vår relation till honom. Tyvärr tror jag en del hamnar där, man tycker att man har varit duktig och skulle förtjäna att Gud gör saker i retur. I den här liknelsen är vi tjänaren och den här bilden av relationen är viktig att ha med sig.
”Inte tackar han tjänaren för att han gjort det han fick i uppdrag?” Vad är det för uppdrag Jesus syftar till i det här sammanhanget? Några verser tidigare säger han följande: ”Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen … så ska du förlåta honom.” Förlåta är inte något vi gör bara när vi känner för det. Det är enligt Jesus något som är lika självklart som att tjänaren ska göra färdigt det han förväntas göra. Det är inte heller så att vi förlåter andra för att vi sedan ska komma till Gud och kunna visa upp hur duktiga vi har varit. Nej, det är helt enkelt en självklarhet.
Det har sin grund i frälsningen som vi har fått ta emot genom Jesus. Apostlagärningarna 2:38: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.” Som Paulus beskriver det är förlåtelse en naturlig och självklar del för en Jesu lärjunge. Efesierbrevet 4:32: ”Var istället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.”
Förlåtelse som är fritt given smakar himmelskt. Sådan är Guds förlåtelse gentemot dig och mig. Romarbrevet 5:8: ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Låt oss sträva efter ett liv där hans förlåtelse får flöda genom oss på det sättet.
