Gudsvinden som bär kyrkan

Guds helige Ande är den tredje personen i gudomen. I vår text kallar Jesus Honom för Hjälparen vilket försäkrade lärjungarna om att de skulle få den hjälp de behövde. Den första församlingen beskrivs som helt beroende av Anden. Lukas har skildrat hur Jesus genom sin Ande formade det normala livet i församlingen i Apostlagärningarna. Det är intressant att notera hur alla blev engagerade i utbredandet av det glada budskapet om Jesus genom Anden. De följer alla Jesu undervisning om Fadern, och ger sig hängivet - ”i jublande uppriktig glädje” - till församlingens gemenskap (Apg 2:41-47). 

Det som sker i kapitel 2 är att alla som var samlade blev döpta i den helige Ande (se 2:1-4). Jesus hade utlovat detta tidigare (1:5, 8) och Johannes döparen strök under att andedopet var Jesus verk, medan han själv döpte med vatten. Att Anden gällde alla troende innebar att Joels profetia ungefär 700 år tidigare hade uppfyllts (2:14-21). De troende blev därmed beklädda med Anden och kunde fungera som ambassadörer för Guds Rike. 

I skapelsen är de tre personerna i Treenigheten handlande: Fadern skapar allt, den helige Ande ger liv och detta sker genom Guds Ord, Logos, Jesus.

Hans Sundberg

I fornkyrkan upptäckte man att tron på Treenigheten behövde förstås och förtydligas. Under några intensiva århundraden i början av kristenhetens framväxt arbetade församlingens lärare med att sätta ord på hur man skulle förstå hur Sonens relation till Fadern såg ut, och tvärtom. Detsamma gällde förstås även den helige Andes relation till Fadern och Sonen. Därmed ser vi att de arbetade med de yttersta frågorna i Bibeln och teologin, nämligen tron på en enda Gud och tron på ”tre personer i ett väsen”. Gud är ett väsen (grekiska: ousia) och samtidigt tre personer (grekiska: hypostasis). 

Detta formulerades tidigt av kyrkofadern Tertullianus (160-225) som var den förste att formulera treenighetsläran. Det vi kallar trosbekännelser är formuleringar som beskriver hur kristna förstod sin tro. Oftast hänvisar man till de tre ekumeniska – allmänna – trosbekännelserna. Dessa är den Apostoliska, den Nicenska och den Athanasianska. Historien kring hur man fattade beslut i de olika koncilierna innehåller förstås skildringar av motsättningar, samtidigt som de visar hur Guds helige Ande har väglett sin församling till en djupare förståelse av Guds väsen i och genom Skriften.

Jag vill lägga särskilt fokus på några Bibelord som tydligt beskriver den helige Ande. Redan i Bibelns första verser finner vi hur Treenigheten är aktiv i skapelsen. 

I Första Moseboken 1:1-3 står det: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ’Ljus, bli till!’ Och ljuset blev till.”

I den hebreiska grundtexten används ordet ”ruach”, vilket kan översättas med både ”gudsvind”, som Bibel 2000 gör, eller ”Ande”. Notera hur de tre personerna i Treenigheten är handlande: Fadern skapar allt, den helige Ande ger liv och detta sker genom Guds Ord, Logos, Jesus. 

Senare i Skriften växer Insikten om hur ofantligt mycket Adam och Eva förstört genom sin olydnad mot Guds direkta befallning att inte äta av ett enda träd, men däremot av alla andra (1 Mos 2:15-17). Genom detta uppror påverkades alla kommande individer av synden (Rom 5:12). Deras synd kom att ärvas av alla. Men Gud förändrade allt genom försoningen i Jesus (Rom 5:15b-21). Hans ställföreträdande lidande och död var för oss (2 Kor 5:14-21). Hans uppståndelse ger liv till oss människor. Detta tas emot genom tron på Honom. Anden är personen som drar människor till pånyttfödelsen. Det är nämligen Andens uppgift genom att ”Ordet är nära dig” (Rom 10:8-17) vilket Paulus förklarar med ”det vill säga trons ord, det som vi förkunnar”. 

Anden och Ordet är aldrig motsatser utan Anden har gett Ordet och verkar genom det, när församlingen förkunnar och tar emot Guds evangelium (se Rom 10:17). Det är förkunnelsen om Jesus Kristus som kan ge försoning med Gud när människan i tro bekänner med munnen att ”Jesus är Herre” och i hjärtat ”tror att Gud uppväckt Honom från de döda, då ska du bli räddad/frälst” (1 Kor 12:3; Rom 10:9). Anden verkar i detta, men inte bara det: Han har nämligen till uppgift att fullborda helandet och upprättelsen. I ett starkt löftesord skriver Paulus:

”Om Guds Ande från Gud som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då ska Han som uppväckt Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom att Hans Ande bor i er” (Rom 8:11)

Pånyttfödelsen är alltså ett Guds eget projekt som sker när Herren Jesus genom tron bor i våra hjärtan (Jfr Ef 3:17).

Anden behöver därför stå i centrum för varje generations bibelstudier där Hans verk syns:

• Anden föder på nytt (Joh 3:1-8)
• Anden kommer som en duva över Jesus vid dopet (Matt 3:13-17)
• Anden talar till Petrus (Apg 10:19)
• Anden utgjuts över de 120 som samlats i Övre Salen (Apg 2:1-4)
• Anden talar till församlingarna i Uppenbarelseboken (Upp 2-3)
• Anden fortsätter helt enkelt att göra Jesu gärningar (Jfr Apg 1:1-5)

Guds helige Ande är densamme idag och hjälper församlingen att älska Fadern och Sonen. Anden fyller forfarande den troende med kraft att vittna om Jesus.