– Det viktiga är inte hur jag som förkunnare blir kommenterad – utan att det sker något i hjärtat på åhörarna och i deras relation till Gud.Foto: Unsplash & Privat
Vägledning. Efter över 50 år som förkunnare har Hans Sundberg mötts av många reaktioner. Men det viktigaste är inte vad som sägs om predikan, utan vad som sker i människors hjärtan. Så var det också i Jesu avskedstal.
HansSundbergTeol. Dokt. i systematisk teologi/tros- och livsåskådningsvetenskap.
23Den dagen kommer ni inte att fråga mig om någonting. Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. 24Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Stunden då lärjungarna skall skingras
25Detta har jag sagt er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låter er veta allt om Fadern. 26Den dagen skall ni be i mitt namn, och jag säger inte att jag skall be till Fadern för er, 27ty Fadern själv älskar er eftersom ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. 28Jag kom från Fadern och trädde in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern.« 29Lärjungarna sade: »Nu talar du med klara ord och inte i bilder. 30Nu vet vi att du vet allt, du behöver inte höra någon fråga dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.« 31Jesus svarade: »Nu tror ni. 32Den stund kommer, den är redan inne, då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig. 33Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.«
I veckans text står det att lärjungarna förstod Jesus. Lärjungarna säger att de hade fått bra förklaringar och till följd av det ger de Jesus en komplimang: ”Nu talar du med klara ord” (v 29). Eftersom jag förkunnat evangelium i över 50 år har jag erfarenhet av kommentarer på predikan. Ofta har de som sagt något uttryckt tacksamhet. Några har också specificerat vad som var viktigt för dem. Andra har hört Gud tala till dem om något. De allra flesta har dock inte sagt något alls. Det finns förstås också de som varit negativa.
Dessa olika reaktioner säger något viktigt som förkunnaren måste förhålla sig till – det viktiga är inte hur jag som förkunnare blir kommenterad utan att det sker något i hjärtat på åhörarna och i deras relation till Gud.
För det var just där – i hjärtat – som Jesu avskedstal verkade. Johannes glömde det aldrig. Han kom ihåg i detalj både vad Jesus sade. Johannes fick sedan förtroendet att ge denna undervisning vidare till miljoner av bibelläsande lärjungar genom historien. De har alla lyssnat och berörts av Jesu hjärta när Han förbereder dem inför det förräderi, lidande och korsdöd som Han skulle möta.
Men det visar sig i vår text att det skulle drabba lärjungarna själva. Jesus säger ju att ”i världen får ni lida” (v 31) inte som en av flera möjligheter, utan de också kommer ”gråta och klaga …sörja”(v 20). De behövde dessa Gud ord. De skulle bära dem igenom allt. Även igenom lidandet.
Anden vittnar om Jesus, och det är i relation med Honom vi finner räddning och frid.
Hans Sundberg
Jesus lovade i texten att den kommande ”dagen” ska de se Honom igen och då ska de glädjas igen (v 22). Han lovade att då kommer det inte finnas några frågor kvar att ställa till Honom (v 23). Han lovade vidare att de under tiden fram till det mötet får be till Fadern i Jesu namn och de ska få bönesvar (v 23). Förut hade de ju inte bett i Hans namn, men nu får de göra det och deras glädje ska bli fullkomlig (v 24).
Här sker något viktigt. Jesus lovar nämligen att Han ska undervisa tydligt om Fadern och därmed om Guds väsen (v 25–26). Ja, faktiskt lovar Han att lärjungarna klart ska få ”veta allt om Fadern”. Jesus pekar på att lärjungarna är djupt älskade av Fadern eftersom de älskar Sonen och tror att Han kommit från Fadern (v 27). Relationen till Gud är grundläggande i kristendomen.
I Jesu fortsatta undervisning uppenbaras djupa orsakssammanhang. Han berättar att Han kom från Fadern in i världen (v 28). Han kommer sedan lämna världen och gå till Fadern. Intressant nog är det här lärjungarna tycker att Jesus klarlägger Treenigheten – Johannes vittnar ju i kap. 14-17 om Fadern, Sonen och Anden.
Vid den här punkten i lärjungarnas vandring med Jesus förstår vi att de är övertygade om att Jesus är sänd av Gud (v 30). De förbereds nu på att de alla kommer skingras och lämna Honom ensam (v 32). Han hjälper dem förstå att de alltid behöver Honom och den helige Anden i sina liv. I hela avskedstalet lyfter Jesus ofta löftet om att Hjälparen den helige Anden ska komma (se t.ex. 14: 26 och 16:7-11). Där berättar Jesus att det är ”bra” att Han lämnar dem för att gå till Fadern. Det är förutsättningen för att Anden ska komma och bo i lärjungarnas hjärtan. Andens uppgift är att uppenbara Fadern och Sonen för lärjungarna. Den helige Anden kommer förklara för oss vad synd, rättfärdighet och dom är. Självklart är Guds ord, Bibeln, medlet genom vilket detta sker. Men förkunnelsen av evangelium är också Andens verktyg att leda oss till Jesus.
Avslutningen på texten är fyllt av tröst. Jesus säger att Han besegrat världen, dvs allt som står Gud emot. Lärjungarna och vi alla som genom dem kommit till tro på Jesus får varje dag leva i den segern. Världen söker att stå Gud och församlingen emot. Men världen får aldrig det sista ordet. Det är Jesus som har det. Han är den verklige Segraren.
Anden vittnar om Honom, Jesus, och det är i relation med Honom vi finner räddning och frid.
