Börja vittna där du själv är

Har du fått höra att evangelisera är detsamma som att ge en kort sammanfattning av evangeliet och sedan fråga om den du talar med vill lämna sig till Gud? Eller har du kanske sett en traktat (ett litet häfte) som bygger på samma idé? I rätt ögonblick, efter en process och med god uppföljning kan det fungera. Jag känner till sådana exempel, men det är slående att det inte finns ett enda sådant i Bibeln. Varje samtal är unikt. När vi kommer till den aktuella texten har Jesus fört ett samtal med den samariska kvinnan som hunnit spänna över flera saker. Hon hade blivit lämnad fem gånger. Det var ju bara männen som kunde ta ut skilsmässa på den tiden. Men centrum i konversationen var Jesu ord ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” (vers 10). När jag utbildade mig till pastor fick vi lära oss det exegetiska verktyget strukturanalys och se att just denna vers var det centrala.

Kulmen i samtalet var sedan när Jesus identifierade sig själv som Messias (vers 26). Just då kommer lärjungarna tillbaka och förvånas av det som de ser. Men de säger inget. Kan det vara en första läxa för oss, att inte störa de livsavgörande samtalen? I det ögonblicket var deras frågor mindre viktiga än kvinnans.

Att berätta om Jesus för andra fungerar bäst när vi är oss själva under tiden vi gör det.

Lars Gunther, bibellärare och Equmeniapastor

Kvinnan blev en av de första verkliga evangelisterna, trots att hon ännu inte var säker själv. Det fanns något i Jesu bemötande av henne, i hans blick och värmen i hans röst som hade gjort att han också kunde komma in på de brännande frågorna. Han korrigerade missförstånd (vers 21ff) och fick henne att se sitt ansvar för hur hennes liv hade blivit. ”En man som har sagt mig allt som jag har gjort”, beskrev hon honom som, men till skillnad från alla andra som påpekat vad hon gjort så hade det den här gången inte kommit som fördömelse, inte som utstötning och skam, utan som en lättnad. Överväldigad kunde hon inte låta bli att tala om Jesus för de andra i byn.

Där följer konversationen med lärjungarna. Att tala med kvinnan hade inte varit en plikt, något att ha gjort för att kunna kalla sig lydig sitt uppdrag. Att göra Guds vilja ska fungera som att äta mat. Det ska – över tid – verka vederkvickande, inte dränerande. Speciellt drabbas ibland evangelisationen av den märkliga känslan att man kan tycka att det är skönt att ha gjort något än glädjen över att göra det.

Kan en nyckel till detta vara att börja där man själv är? Kvinnan hade inte alla svar. Hon evangeliserade med sin upplevelse och en fråga, ”kan han vara Messias?” Det finns tillfällen för apologetik och trosvisshet, men vi måste inte vänta tills vi har alla svaren och den starka förvissningen. Att berätta om Jesus för andra fungerar bäst när vi är oss själva under tiden vi gör det.

Det finns de som har många svar. Själv älskar jag det apologetiska, filosofi och teologi. Ta hjälp av sådana som mig när det behövs. Jesus talade vidare om lagarbete. Somliga sår, andra skördar. Den djupa poängen i texten torde vara att lärjungarna fick bygga vidare där Israels profeter sått Guds ord under hundratals år och deras uppdrag blev att skörda människor in i Guds rike. Men jag tror att vi kan tillämpa orden också mer vardagsnära. Ytterst få kommer till tro genom kontakten med bara en enda människa. Vi hjälps helt sonika åt!

Den här texten ekade inom mig när jag inledde min nuvarande pastorstjänst. Min företrädare diagnosticerades med cancer, och från att han sjukskrevs tills han dog gick det mindre än två månader. Jag kastades in, men samma gudstjänst där jag höll parentation över honom döpte jag också tre unga afghaner som han fått leda till tro. Torbjörn hade sått, jag skördade.

Men inte ens det är den stora poängen i texten. Den är att det inte är vi som ska vinna världen. Den upphöjde Jesus drar människor till sig (Johannes evangelium 12:32). Vi får vara med på ett hörn. Och växlingen från att människor tror genom det andra sagt dem, till att tro genom att själva möta Jesus, den sker än idag.