Ingemar Helmner: Här möter jag äkta törst efter Guds ord

Jag är med om något riktigt fint just nu. Då detta skrivs befinner jag mig i Borgå, en gammal, vacker stad i södra Finland. Pingstförsamlingen bedriver sedan några år tillbaka en egen bibelskola. Hälften av eleverna finns fysiskt på plats, minst lika många är uppkopplade via nätet och deltar hemifrån. Lektioner varje dag och med lärare från alla olika samfund. Stor bredd, men ett tydligt riktmärke; all undervisning utgår från att Bibeln verkligen är Guds heliga ord. Denna vecka har jag fått förtroendet att undervisa på dagarna samtidigt som jag predikar och sjunger i kvällarnas offentliga möten. Mycket inspirerande, utmanande och häftigt. Det är ett intensivt tempo som tar på krafterna för en något ålderstigen evangelist.

Jag gläds över den öppna, varma atmosfären. Jag möter äkta törst och längtan, iver att tränga lite djupare in i Guds ord. Varje morgon är vi samlade en timme i stora kyrksalen till bön och lovsång innan vi går en trappa ned till den iordningställda lektionssalen. Direktsändningen ut på nätet är med och skapar disciplin. Vi börjar och slutar varje samling på utsatt tid. Själv berörs jag av känslan att min undervisning når långt utanför kyrkväggarna. Vi har ju oerhörda möjligheter att nå ut med vårt budskap om vi satsar rätt. Men det är imponerande av denna tämligen lilla församling att få allt att fungera. Varje dag kaffe framdukat då det är rast samt enkel lunch för deltagarna. Flera duktiga tekniker sköter bild och ljud osv. Då jag samtalar med pastorn förstår jag att hela församlingen delar denna vision. De ser det som sin speciella kallelse att satsa på gedigen och genomtänkt undervisning. ”Vårt uppdrag är att forma lärjungar”, säger någon.

Borgå är tvåspråkigt, med övervikt av finsktalande. Men Borgå stift innefattar alla svenskspråkiga församlingar i landet. Till den mäktiga domkyrkans invigning skrev Runeberg den poetiskt sköna psalmen: ”Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård...” Hela psalmen är en enda kärleksförklaring till Guds församling, den kristna gemenskapen. Personligen älskar jag både text och melodi, och för mig var det naturligt att inleda morgonbönen i dag med att varsamt leka fram tonerna till psalmen som så starkt är knuten till staden jag gästar. I helgen blir det tvåspråkiga samlingar då mina predikningar tolkas. Det gläder mig. Så många psalmer och lovsånger finns på båda språken, och då vi sjunger Guds lov läggs hjärta till hjärta över alla språkbarriärer.