Prästen Camilla Lif vinterpratar: Hopp är en disciplin

Camilla Lif menar att nyårsdagen är en särskilt laddad tid att tala om hopp.

– Ända sedan jag var liten har jag varit en orolig och ängslig person. Nyårsdagen är särskilt plågsam eftersom den kommer efter alla högtider och öppnar ett år med många frågetecken, säger hon till Hemmets Vän.

I en intervju med Bibi Rödöö, producent för ”Vinter i P1”, talade Camilla Lif om en ”känslomässig baksmälla”.

– Många svenskar upplever mellandagarna som en fridfull oas av ledighet. Men jag tror att nyårsdagen kan vara tung för många.

Vägen till kyrkan

Camilla Lif är verksam i Katarina församling på Södermalm i Stockholm och har lång erfarenhet av att kombinera radiomediet med tro. Hennes röst är återkommande och uppskattad i program som ”Tankar för dagen” och radiosända gudstjänster. År 2020 sommarpratade hon om sin uppväxt, men gör i år debut i ”Vinter i P1”.

Camilla är själv inte uppvuxen i kyrklig kontext och vägen in i kyrkan har varit allt annat än given. Som ung bar hon på stora frågor och det var kyrkorummets dystrare bilder som tilltalade henne: Jesus på korset, spikhålen och blodet.

– Snarare än lovsång och trosvisshet så var det en lidande Jesus som var min väg in i kyrkan, berättar hon.

Som erfaren radioröst menar hon att radioformatet passar väl för att bearbeta existentiella frågor.

– För mig är det ett oöverträffat medium. Jag är inte alls lika förtjust i att se på tv. Radio är min last och min glädje, säger hon.

Att förbereda ett Vinterprat har dock inte varit helt enkelt:

– Det är alltid en utmaning. En predikan eller ett inslag i ”Tankar för dagen” är korta och koncentrerade. Ett Vinterprat skiljer sig oerhört mycket från det formatet.

– Jag tror inte att jag primärt har blivit ombedd att vinterprata utifrån att jag är präst, utan för att jag är van vid att prata i radio. Produktionen tyckte att jag skulle få möjligheten att göra det i ett längre format den här gången.

Känner du något särskilt ansvar när du talar om tro och existentiella frågor i ett sekulärt public service-sammanhang?

– Jag känner ett ansvar att uttrycka existentiella frågor på ett sätt så att alla människor kan relatera till budskapet – även de som inte själva bär på en tro. Jag tror att jag har en fallenhet för det eftersom jag själv inte är uppväxt i en kyrklig kontext. 

– Under åren har jag hört om en och annan som inte varit troende men som ändå sökt sig till kyrkan för att de fått förtroende för en person som de har hört i radio, säger hon.

Oro och hopp

Trots att Camilla Lif länge varit verksam som präst har hon haft svårt för kyrkans frommaste ord. Det är först under de senaste åren som hon har kunnat landa i hoppet.

Idag beskriver hon hopp som en disciplin och en plikt, något som kräver arbete snarare än rätt känsla.

– Hopp är inte någonting som kommer flygande, utan jag tror att man får arbeta på det. Åtminstone om man är som jag.

Hur ser det ut i praktiken som kyrkoherde på Södermalm i Stockholm?

– Hoppet kan upptäckas i varje mänsklig interaktion. Det kan vara något så litet som att man går förbi varandra på ett övergångsställe på ett uppmärksamt sätt. Både i nära relationer och i otroligt ytliga relationer så är det viktigt hur vi beter oss gentemot andra människor.

I en tid präglad av kriser och utmaningar så tror Camilla Lif inte att man ska underskatta betydelsen av ett litet hopp, lite kärlek, eller lite förtröstan. 

– När man orienterar sig i tillvaron kan man välja vad man vill ta fasta på: det hotfulla eller hoppet. Jag ser det som en galenskap mot en annan. Det handlar om att välja rätt galenskap.

Blick framåt

Exakt hur hoppet kommer framställas i Vinterpratet återstår att höra. Listan av saker som Camilla Lif själv hoppas på inför det nya året är i alla fall lång: hoppfulla besked i klimatpolitiska beslut, slut på världens krig, uppåtgående kurvor för unga människors mående och förutsättningar på arbetsmarknaden och att valet i Sverige inte bara ska handla om plånboksfrågor.

Vad hoppas du att lyssnaren ska bära med sig när Vinterpratet ekat ut?

– Jag hoppas att lyssnaren ska få fatt på sitt eget högst personliga hopp och sin egen högst personliga oro. Jag tror inte att de kan ta med sig mitt utan att man måste hitta sin egen väg.

– Ibland drömmer jag om att alla människor skulle få uttrycka sin oro och sitt hopp. Alla kan ju inte prata i "Vinter i P1", men jag önskar att alla fick möjligheten.  Jag skulle lyssna mycket intresserat.

Alla avsnitt av "Vinter i P1" publicerades som poddar på juldagen. Ett avsnitt sänds varje dag mellan juldagen och nyårsdagen i Sveriges Radio P1. Camilla Lifs program sänds den 1 januari.