80 år efter Vita bussarna: Minnet av befriade judarna lever – och vår skuld med dem
Mot slutet av andra världskriget, när Tyskland gick mot militärt och politiskt sammanbrott, genomfördes den stora svenska räddningsaktion som blivit känd under namnet ”Vita bussarna”. Den tillkom på regeringens uppdrag och genomfördes i Svenska Röda Korsets namn, under ledning av dess vice ordförande Folke Bernadotte.Svenska Röda Korsets arkiv
Kultur. För 80 år sedan rullade de vita bussarna in i Skåne – lastade med utmärglade, befriade fångar från nazistiska koncentrationsläger. Det blev ett brutalt uppvaknande för ett Sverige som länge valt att blunda. Mötet med verkligheten blottade vår passivitet – och tystnaden sprack. ”Vi ser att antisemitismen ökar i vårt land och det är oroväckande”, säger Erika Aronowitsch på Forum för levande historia.
Våren 1945 förbättrade Sverige sitt något skamfilade rykte efter krigsårens undfallenhet mot Nazityskland. Efter komplicerade förhandlingar med tyskarna fick Sverige grönt ljus för 36 vita bussar med röda kors påmålade, 19 lastbilar, 7 personbilar och fältkök att åka in i Tyskland och ta med sig främst skandinaviska fångar tillbaka. Inte minst kvinnor från koncentrationslägren.
308 personer var engagerade i det här riskfyllda arbetet i krigets slutskede, och några fick sätta livet till.
Ögonöppnare
Att det överhuvud taget var genomförbart bottnade i att SS-chefen Heinrich Himmler förstod vartåt det barkade. Nazityskland var förlorat. Kanske hoppades han att denna ”välgörenhetsåtgärd” skulle rädda honom från galgen.
Enligt Röda Korset räddades 15 400 personer med Vita bussarna. Andra källor uppger att det kan ha varit några tusen fler. Den stora organisatören bakom allt var greve Folke Bernadotte.
Varje transport kunde ta 1 000 till 1 200 utmärglade lägerfångar med sig. Därav ett stort antal judar som kunde smugglas ombord genom att de tyska kontrollanterna mutades.
– Vi har med nazismen sett vad antisemitismen kan leda till. Vi måste prata om det här istället för att bråka eller kriga, säger Erika Aronowitsch, Forum för levande historia.Foto: Rolf Johnsson
Hemmets Vän träffade Erika Aronowitsch, anställd på Forum för levande historia. Där är en viktig uppgift att bekämpa antisemitismen i Sverige. Hon säger:
– Förintelsen blev påtaglig när bussarna rullade in i Skåne med sin last av utmärglade befriade fångar. Vi hade länge blundat för judarnas utsatthet.
Det är märkligt att vi tillät Förintelsen ske utan att protestera mer.
Erika Aronowitsch, Forum för levande historia
– Bussarnas mänskliga last blev nu ett möte med vår passivitet under krigsåren. Vi gjorde faktiskt väldigt lite under flera år för att hjälpa judarna, trots att signaler fanns om omänsklig förföljelse. Det är märkligt att vi tillät Förintelsen ske utan att protestera mer.
Folke Bernadotte, vars farfar med samma namn var den som organiserade Vita bussarna-projektet 1945.
Erika Aronowitsch, själv judinna, har judiskt släktpåbrå i Sverige sedan 1700-talet. Om antisemitismen idag säger hon:
– Den är tyvärr starkt utbredd, påverkad inte minst av det som händer i Israel. Men det har ju inte med oss judar i Sverige att göra. Det är en oroande utveckling, helt klart.
”Ingen hjältegloria”
Forum för levande historia har som en av sina huvuduppgifter att bekämpa antisemitismen.
– Vi har med nazismen sett vad antisemitismen kan leda till. Vi måste prata om det här, istället för att bråka eller kriga.
Vi träffar också Folke Bernadotte, vars farfar hette likadant och var den Folke Bernadotte som drog igång den gigantiska räddningsoperationen 1945.
Röda Korsets riksordförande Anna Hägg Sjöquist.
– Farfar var tvivelsutan en väldigt god organisatör. En ledare som var målmedveten i det han gjorde.
– Han trodde på det goda hos människan och ville lyfta fram det, som en viktig pusselbit i arbetet med Vita bussarna.
– Men jag vill inte ge honom hjältegloria. Andra som var engagerade i det här projektet, från mars till maj 1945, hade en lika viktig roll. Alla behövdes för att det här skulle fungera.
– Men visst är jag stolt över vad farfar gjorde.
Fler utmaningar
Antroprologen och forskaren i civilkurage, Brian Palmar.
Stolt är även Röda Korsets riksordförande Anna Hägg Sjöquist.
– Att vi fick vara en del av den här operationen, det är vi stolta över, liksom vi är mycket tacksamma för det initiativ som Folke Bernadotte tog.
– Nu har vi en annan utmaning, nämligen att få världen att förstå att civila måste skyddas i konflikter och krig. En jätteutmaning för oss.
Antroprologen och forskaren i civilkurage, Brian Palmar, säger till Hemmets Vän:
– Det mest värdefulla vi som människor kan göra är att hjälpa andra. Och där även våga ta risker och göra uppoffringar för andra
