”Skapa det andliga folkhemmet”

Sverige sägs som bekant vara ett av världens mest sekulariserade länder. Det är möjligen sant. Däremot är vi inte den minst andliga nationen. Snarare är behovet och intresset och andlighet stort – förmodligen större än någonsin. Yogashalorna är fulla och självhjälpsböckerna säljer som smör i solsken. Vi rabblar böner på sanskrit som vi inte har en aning om vad de betyder. Förmodligen förstod våra förfäder betydligt mer, när det predikades på latin under högmässan.

Och kyrkorna är allt fullare på allt fler högtider. Midnattsmässorna genomförs i treskift under julaftonsnatten – det gäller att komma i tid.

Det är nya tider nu. Post postmodernismen. Det är okej att vara troende. Och det är inte nödvändigtvis samma sak som att vara lätt imbecill. Kanske är det tvärtom ett tecken på upplysthet att våga fundera på det existentiella och erkänna för sig själv och andra att vi inte allt förstår, att det finns något större. Foliehattarna kan vi spara åt klimatförnekarna.

Denna andliga tanke har haft och har svårt att få en plats i det svenska folkhemmet. Socialdemokratin har alltid haft en knepig relation till kyrkan. Att öppna upp för det något vi inte nödvändigtvis vet svaren på, att erkänna vår maktlöshet och närma sig det okända och mystiska, är svåra saker också för socialdemokratin. Samhället ska byggas rationellt och logiskt. Gott så. Men även tro och det okända har en plats i våra liv, vare sig politikerna vill det eller inte.

Tyvärr, har inte socialdemokratin alla gånger omfamnat Gud. Det är synd, inte minst då Jesus förmodligen är den största socialisten som vandrat på vår jord. Solidaritet är inom kyrkan ett grundläggande begrepp.

Som uppvuxen på liberala tidningssidor och i yngst i en syskonskara i kölvattnet av 68-rörelsen, var det hisnande att tala om och erkänna min tro i medelåldern. Nu är det möjligt, kanske delvis på tack vare egen mognad, men även till följd av ett mer andligt tillåtande klimat – till och med Dagens nyheters kultursidor vågar sig i dag på en diskussion om en relevant gudstro. Kors i taket!

Så, nu är det dags att skapa det andliga folkhemmet. Och jag hoppas att Borgerligt alternativ tar stafettpinnen, kanske till och med innan socialdemokratin grabbar tag i den.

Här är ett förslag, ett manifest för Det andliga folkhemmet:

1. Öppen för alla – hedra principen. Ingen vill gå till en klubb där medlemmarna vänder dig ryggen och stänger dörren rakt i ansiktet. Håll dörren uppe. (Nyligen fick jag en kyrkport rakt i ansiktet 10:55. Vaktmästaren var noggrann – kyrkan öppnar exakt 11:00. Lika rigid inställning som på Apoteket.)
2. Agera i ögonhöjd. Inför Gud är vi alla lika. Kliv ner från predikstolen. (Hamnade på julfest i en annan kyrka med ett honnörsbord. Puh.)
3. Bygg ut antalet väsentliga helger i kyrkan. Jul, påsk, advent, Kristi himmelsfärd etcetera. (Jo, förstår att det inte är lätt med tredje söndagen i trefaldigheten.)
4. Låt kyrkan vara en kyrka – inte en shala, gymnastiksal eller aula. Dölj aldrig korset. Passar det inte för skolavslutningar, får skolorna finna andra lokaler.
5. Kvalitet före kvantitet. Målet är inte att fylla kyrkorna alla dagar året runt med vad som. Kyrkan finns för meningsfulla möten, trosutövande och andlig gemenskap.
6. Vårda den andliga själavården. Behoven är enorma – inte minst för unga. Projekt som Tillit i Hedvig Eleonora och Oscar gör tillsammans är utmärkt.
7. Ta plats i debatten – inte bara bland redan frälsta. Det andliga perspektivet behövs. En tro vi inte står upp för – finns inte. Var står kyrkan i den militära mobiliseringen som nu pågår? Tvåstatslösningen i Palestina? Och våga ha fel i debatten.
8. Aktivt kulturutbud med tydlig koppling och/eller problematisering utifrån tro.
9. Kyrkan mitt i byn. Bidra och bygg relationer till samhället i stort. Var öppen i kontaktknytande. Skapa plats för det andliga folkhemmet.
10. Var progressiv, i ständig förändring. Står kyrkan still – dör den. Evolution är att föredra. Revolution är konsekvensen av ett tidigare dåligt ledarskap. Och till sist:
11. Våga vara tydlig. Kompromissen är inte alltid den bästa lösningen. Våga stå upp för ovanstående.

Vi ses på söndag.

Fotnot: Manifestet framfördes förra helgen vid ett seminarium på Sigtunastiftelsen, anordnat av Borgerligt alternativ.