Berikande och uppbyggligt
att möta oliktänkande

Paulus betonar vikten av att kristna har en respektfull inställning till varandra. Det är väsentligt att inte döma och se ned på dem som har avvikande uppfattningar: ”Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära” (Rom 15:7).

Det innebär inte att Paulus därmed alltid undviker frågan om vem som har rätt eller fel. Det jag menar är att Paulus betonar att ”den gemensamma troheten till Jesus förenar oss, oavsett uppfattningar och tolkningar i andra frågor.”

Vad detta exakt innebär är dock långt ifrån självklart. Det visar kyrkohistorien med all tydlighet. Gavin Ortlunds olika kategorier om vad som är väsentligt respektive oväsentligt är lovvärda men problematiska. Vem avgör till exempel vad som är tydligt respektive oklart i Bibeln? En del menar att dopet är nödvändigt för frälsningen medan andra hävdar att så inte är fallet. De flesta skulle dock ändå hålla med om att det som sammanfattas i den apostoliska och den nicenska trosbekännelsen utgör grunden för den kristna tron. Så långt tror jag att vi är överens.

När det gäller andra och tredje rangens frågor (enligt Ortlund) blir det betydligt svårare. Dessa frågor kan ge sken av att väga lätt eftersom de enligt Steen ”inte (är) avgörande för evangeliet eller nödvändigtvis viktiga för församlingens liv”. De senaste åren har dock konservativa röster höjts om att en felaktig uppfattning om försoningen, en bejakande inställning till människor med annan sexuell läggning eller en tvivelaktig syn på Israel och Jesu återkomst är tecken på ett avfall som hotar församlingens framtid och existens.

Med andra ord är dessa frågor enligt vissa röster helt avgörande för den kristna tron.

Att ”den historiska kyrkans vittnesbörd” skulle vara en av värdemätarna på om en lära är rätt eller fel blir också problematisk. Mina invändningar och exempel i krönikan talar sitt tydliga språk. Kyrkans destruktiva syn på judar och judendom samt negativa uppfattningar om kvinnor har varit i stort sett enhetliga och oföränderliga genom hela historien.

Min hänvisning till avsnittet i Romarbrevet speglar en väsentlig fråga som den tidiga Jesusrörelsen brottades med. Den handlade inte om samvetet utan om huruvida en kristen måste hålla vissa judiska bud för att ta del av frälsningen. För många var en sådan lagobservans nödvändig för att kunna bli en del av gudsfolket. Paulus däremot menade att Jesustroende var fria från sådana krav. När det var nödvändigt försvarade han sin uppfattning i tydliga ordalag, något som Steen också visar genom sina exempel.

Självklart är det svårt att avgöra när en lära eller uppfattning blir farlig och skadar andra människor. Poängen i min krönika är att vi så långt som möjligt ska visa respekt och acceptera andras uppfattningar och tolkningar. Att tillämpa tolkningsfrihet och ha lite åsiktssvängrum i församlingsgemenskapen är inte farligt. Tvärtom kan det vara både berikande och uppbyggligt att ta del av andras åsikter och uppfattningar.