Avslut

Efter predikan och ett lovsångspass uppmuntras publiken att ta varandra i hand och lyfta de mot himlen. Initiativtagarna ber till Gud att deltagarna ska känna sig utsända i sin vardag.

Slutligen ombeds publiken att skandera tillsammans:

– Sverige är ett kristet land och skall så förbli, Sverige är ett kristet land och skall så förbli, Sverige är ett kristet land och skall så förbli!

Jubel och applåder innan lovsångsteamet drar igång de sista låtarna.

Pastor David Niblock från Leeds i Storbritannien introduceras till folkets applåder och rungande en trumvirvel från lovsångsteamet.

Pads spelas i bakgrunden när han börjar predika. Han börjar tala om ”de tre musketörerna” som tagit initiativ till konferensen.

– De här killarna har verkligen ett hjärta för er. Ett hjärta för Jesus. Och allt i Guds rike fungerar tack vare Guds trofasthet, och människors trofasthet. Och de har klivit ut ur graven.

– Det här är de dagar som våra föräldrar och mor- och farföräldrar bad för. Ibland tror vi att det är vår tro som har fört oss hit, men i själva verket lever vi i frukten av deras trofasthet mot Kristus. De bad, men de såg ingenting. De gav, men de såg ingenting. De fortsatte tjäna, men de såg ingenting. Molnen var torra. Och nu sitter vi här år 2025, och molnen regnar.

Han berättar att han har gubbförkylning, så han kommer förlita sig på Redbull och den helige Ande för att ta sig igenom kvällen.

Hans predikan kommer kretsa kring delar av Apostlagärningarna och han vill börja med att förklara de första kapitlen för att ge deltagarna bokens kontext.

I det första kapitlet skildras Kristi himmelsfärd. Så fort Jesus försvunnit bakom ett moln framträder en ängel som säger åt lärjungarna att sluta titta mot himlen. Gå ut och gör det Jesus har sagt istället!

I det andra kapitlet faller Anden över lärjungarna. Han påpekar att kristna ibland tänker att Anden är en ny karaktär som introduceras under Pingstdagen. Men han betonar att Anden är en person som varit delaktig från Bibelns första början.

Han rör sig vidare i apostlagärningarna till episoden där Petrus sitter fängslad. En ängel öppnar fängelseportarna, lossar hans kedjor och säger åt de att klä på sig sina kläder.

– Om jag vore Petrus skulle jag säga: ”Ängel, du har öppnat fängelseportarna, du har kommit in i cellen – du kan lika gärna göra hela jobbet. Bara ta ut mig härifrån.” Men det är nästan som att ängeln säger: ”Jag kommer göra det du inte kan göra, men du måste göra det du kan.”

– Ja, ängeln kan öppna fängelsedörrarna. Ja, han kan lossa kedjorna på dina händer. Men han kommer inte dra upp dina byxor. Han förväntar sig att du gör din del. Han förväntar sig att du ställer ut stolarna. Han förväntar sig att du har en plan. Han förväntar sig att du ber. Han förväntar sig att du gör något. Den helige Ande kommer göra det du inte kan göra, men han förväntar sig också att du gör det du kan.

Han hoppar vidare till Paulus skeppsbrott som illustrerar att bara för att du har Jesus betyder det inte att du kommer leva ett smärtfritt liv.

Han tar ett sidospår och förklarar skillnaden mellan cessationister, som tror att den helige Andes gåvor upphörde efter Apostlagärningarna, och kontinuationister, som menar att Andens gåvor är verksamma än idag.

– Den helige Ande andas fortfarande eld, andas fortfarande vind, lyser fortfarande upp människors väg, frälser fortfarande muslimer, frälser fortfarande trasiga människor, helar fortfarande förlorade människor, för fortfarande frälsning till alla som tror. Vi tror på fortsättningen av den helige Andes verk.

Efter omkring 20 minuter anländer han till predikans huvudtema. Han läser från Apostlagärningarna 28:1–10:

”När vi var i säkerhet fick vi veta att ön hette Malta. De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla, för det började regna och var kallt. Paulus drog ihop ett fång torrt ris, och då han lade det på elden kom en huggorm fram på grund av värmen och högg sig fast vid hans hand. När de infödda såg ormen hänga från handen på honom sade de till varandra: »Den där mannen måste vara en mördare. Han har räddats från havet, men rättvisans gudinna ville inte att han skulle få leva.« Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. De andra trodde att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. När de sedan hade väntat en lång stund och sett att ingenting särskilt hände honom slog de om och sade att han var en gud. I närheten låg det gårdar som tillhörde Publius, öns främste man, och han tog emot oss och visade oss gästfrihet i tre dagar. Hans far låg till sängs med feberanfall och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. Efter det kom också de andra sjuka på ön dit och blev botade. De gav oss många bevis på sin uppskattning, och när vi skulle segla därifrån försåg de oss med allt vi behövde.”

– Jag älskar Apostlagärningarnas sista kapitel för det talar samma språk som all de andra kapitlen. Alla 28 kapitel är del av samma familj. De delar samma språk. Och i slutändan definieras Apostlagärningarna av två saker. För det första: när Gud blir ärad, då verkar Gud. Och för det andra: när Gud verkar, kan ingenting stoppa honom.

Han berättar att genom apostlagärningarnas 28 kapitel utförs 30 mirakler. Människor är involverade i alla mirakler. Han påpekar att Gud har många uppdrag (missions), men han behöver fler missionärer

– När vi tänker på missionärer, tänker vi att det kräver en åtta timmars flygresa till någonstans i Afrika eller Asien, till jordens yttersta gräns. Så vi har liksom stängt in begreppet missionär. Jag vet att det låter mycket häftigare, men Gud har lärt mig att vara missionär i Leeds.

Publiken applåderar.

– Har vi några missionärer till Örebro i den här arenan? Har vi några missionärer till Stockholm? Har vi några missionärer till Göteborg?

Han återkommer till berättelsen om hur Paulus skakar av sig ormen från sin hand och slängde den i elden.

– Det där är en bild av hur vi kan svara på de saker i livet som har bitit sig fast i oss. De har ingen plats på det uppdrag Gud har sänt oss till. Det finns saker som fäster sig vid dig som inte har tillåtelse att resa vidare med dig till Rom. Det finns relationer som behöver skakas av. Det finns besvikelser som behöver skakas av. Det finns gamla sår och oförlåtelse som behöver skakas av. Det finns gamla synder som behöver skakas av i kväll. Varför? För att ormen inte kan följa med dig till Rom.

Han berättar att Paulus hade en andlig auktoritet som gjorde det möjligt att skaka av sig ormen.

– Och jag tror att samma andliga auktoritet kan komma över dig i kväll.

– Ibland använder människor andlig auktoritet på ett olämpligt sätt, de utövar den på ett ogudaktigt sätt. Men låt mig säga dig: du och jag behöver gudfruktig andlig auktoritet omkring våra liv. Du behöver vara täckt av pastoral, andlig auktoritet. Och kanske ser inte pastorn ut som du, låter inte som du, talar inte på ett sätt du älskar. Men du behöver bortse från allt det där och säga: ”Jag behöver stå under en gudfruktig andlig auktoritet.” För det finns ett skydd genom det. För andlig auktoritet, när den är sund, är i grunden att arbeta på Guds vägnar för hans rikes utbredning.

Tillbaka till Paulus och ormen:

Efter att Paulus har skakat av sig ormen slänger han den i elden. Leave drar parallellen till djävulen vars planer likväl behöver förstöras med symbolisk eld.

– Om han (djävulen) kommer för att stjäla, döda och förgöra dig, då måste du också räkna med att slå tillbaka, stjäla, döda och förgöra honom.

– Så vad behöver du kasta i elden i dag?

David bjuder upp lovsångsteamet på scen.

Efter att Paulus har slängt ormen i elden gör han till byns överste och ber för honom. David gör poängen att samma hand som bets av ormen användes för att läggas på någon för att hela den.

– Låt inte fienden hindra dina händer från att göra Herrens verk. Låt inte ormarna som fäst sig vid ditt liv hindra dig från att använda dina händer i Herrens tjänst. För Gud kan använda det som var tänkt att såra dig till att hela andra.

Han lämnar Apostlagärningarnas 28e kapitel bakom sig och blickar framåt. Han påpekar att Apostlagärningarnas 29e kapitel skrivs just nu genom kristnas dagliga liv.

– Vi måste förvalta Guds rike med ödmjukhet, med förståelse, med vishet, med nåd. Och vi behöver också rätt ande. Låt det inte stiga oss åt huvudet. Låt oss inte bli dömande. Låt oss inte bli kritiker.

– Du kan bli kritiker när du är 75 och har tjänat Herren i 50 år. Men var inte en 19-årig kritiker. Var inte en 21-årig kyrkokonsult eller kyrkexpert.

Han skissar en lös riktlinje för livets olika stadier: Ha kul när du är under 20, tjäna mellan 20–40, led människor mellan 40–60 och investera i andra när du är 60+.

Efter en knapp timme avrundar han med bön för dem i rummet som behöver skaka av sig något, och för dem som känner att gud har lagt ett uppdrag på deras hjärtan.

Han beskriver det som att Conventum Arena kommer bli ett bönehus.

– Några av er kommer att tala i tungor. Några av er kommer att tala profetiskt. Några av er kommer att få uppenbarelser. Några av er kommer att skaka. Några av er kommer inte känna någonting alls. Och vet ni vad? Gud verkar fortfarande.

De som talar i tungor uppmuntras att göra det, de som inte talar i tungor uppmuntras att be högt i sitt eget språk.

– Kom igen, låt oss inte vara tysta här inne. Låt oss inte vara europeiska. Låt oss inte vara skandinaver. Låt oss inte vara britter. Låt oss vara rikets folk.

Lovsångsteamet börjar spela och hela salen lyfter sina händer.

David ber publiken att lägga sina händer på personen bredvid och be att den helige Ande ska falla över dem.

Lovsångsteamet spelar ”When Wind Meets Fire”

De som är sjuka uppmuntras räcka upp sina händer och klungor av dussintals unga samlas runt dem för att be.

Andreas Andersson intar scenen. Han berättar hur arrangörerna besökte Conventum Kongress för ett par år sedan för att planera för Jesus Conference 2024. Han beskriver det som att de fick tvivlande blickar från de som ansvarade för arenan.

Ett par år senare, i Örebros största arena, uttrycker han tacksamhet till både konferensdeltagare och de volontärer som rott satsningen i hamn.

– Jag har förstått att folk undrar vilka avsändare som står bakom denna konferens, fortsätter han. Kyrkor och samfund som oroar sig över vilka som står bakom. Sanningen är att vi är amatörer. Men vi är amatörer för Jesus.

– Vi vill se det här växa. Vi vill se en rörelse i Sverige där alla generationer får vara med och sprida den här elden. Vi ska vara ordets görare, inte bara dess hörare.

Till folkets jubel och applåder tillkännager han att det kommer anordnas en Jesus Conference 2026.

– Vi gör det här på egen hand. Vi har inga stora produktionsbolag utan bara villiga skor på våra fötter. Vi började det här projektet med fyra Nocco-burkar. Men Gud hade en plan och vi är här idag. Det är fantastiskt att se att det växer.

Han berättar att många jobbat hårt för att alla ungdomar ska kunna delta gratis på konferensen. För att kunna anordna ytterligare en konferens behövs ekonomiska medel.

– Om du kan ge en eller en miljon kronor, är det välkommet, säger han. Vi går i tro. Vi satt och kollade på priser för Avicci-arena. Vi tror att vi kommer ta oss dit någon gång!

– Strawberry Arena kommer snart bli Jesus Arena!

– Var med och så in i det här arbetet. Tack för din gåva.

Lovsångsteamet börjar spela och Citykyrkan Örebros Swish-nummer kommer upp på skärmen.

Pads spelas i bakgrunden när Philip Falk kommer upp på scen och introducerar sin ”broder”, Ali.

– Tjo, allihopa. Jag heter Ali och idag är det 11 månader sedan jag tog emot Jesus, säger han.

Publiken jublar.

Han berättar att hans resa med Jesus började ganska enkelt. Han kommer från en muslimsk familj och ville ha en relation med Gud. Hans vän Lukas lade märkte till hans nyfikenhet och gav honom en Bibel, tog med honom till kyrkan, bad för honom och vädjade till andra att be för honom.

– Många som bad för min frälsning sitter här inne idag. Till er vill jag säga tack. Och grattis. Era böner blev besvarade.

Han berättar om första gången han öppnade Bibeln. På tåget till Göteborg antecknade han sin väg genom hela Matteusevangeliet.

– Abow, Jesus har bars! Jag höll med om allt Jesus sa. Men det är stor skillnad på att hålla med om det Jesus säger och att tro på det Jesus säger.

Han visste fortfarande inte vilken Gud som var sann så han bad Jesus om ett tecken.

Han berättar hur Gud skickade Philip Falk dagen efter med ett tecken han inte kunde förneka. Han sprang hem och tog emot Jesus i sitt hjärta.

– Kan jag ta emot Jesus. Då kan era bekanta också göra det!

Applåder.

– Jag är tacksam för att Gud har tagit emot mig men också till Lukas och Philip som var frimodiga mot mig.

Hans viktigaste budskap:

– Du är också kallad till lärjungaskap. Du behöver inte vara perfekt. Du behöver bara vara frimodig och låta dig ledas av Gud!

Det dansas, hoppas och klappas bland stolsraderna. Basen och trumrytmen känns i hela kroppen när lovsångsteamet spelar ”Goodbye Yesterday”. En och annan telefon filmar bland myllret av lyfta händer. Oktoberkvällens köld känns väldigt långt borta. I den kokande arenan är det känsla av folkfest. När den sista salvan trummor ekar stiger folkets jubel upp mot taket.

Folk rör sig ut mot entrén men Daniel Norrby bjuder in Petrus Yacob och Lena Pommer att sätta sig i soffor på scen för ett uppföljande samtal om praktiskt lärjungaskap.

– Hur gör vi för att få ett förvandlat land? frågar Daniel.

– Jag tror det handlar om att ha Bibeln i centrum, säger Lena. Läs Bibeln tillsammans med din vän.

Hon berättar att hennes dotter har börjat läsa Bibeln tillsammans med icketroende vänner, vilket fått positiva ringar på vattnet.

Petrus Yacob ger ett konkret råd:

– Ät mat med människor. En av de djupaste formerna av gemenskap är att äta med andra människor. Jag blir påmind om hur många fester Jesus var bjuden på. Det är en praktisk grej jag försöker leva ut.

Han ger ett annat konkret råd i hur man kan behandla människor: ”See it, say it, start it”.

– Se guldet i människor, tala ut det positiva du ser över människor och omsätt det i handling – låt personer gå ut och testa saker.

Daniel Norrby noterar att de pratat mycket om lärjungaskap, men undrar om talarna har några råd till de som är kristna men som tycker att det är svårt att gå på vägen.

Lena betonar att det är viktigt att inte leva som kristen ensam.

– Jag vill uppmuntra alla att läsa Bibeln tillsammans med andra. Gud kallar oss inte att läsa, be eller gå ut tillsammans. Gud lägger inte en börda på individen.

Petrus tipsar om att hitta en andlig förebild. Han själv har haft Hillsongs huvudpastor Andreas Nielsen som mentor.

– Man behöver någon som utmanar och tror på en, säger han.

Deltagare minglar fortfarande vid utställartorget och vid entrén när Philip Falk välkomnar upp sessionens talare, Lena Pommer. Tillsammans med sin man Andreas startade hon bibelskolan Equip på Cypern 2018. Hon börjar tala medan folk rör sig tillbaka in i lokalen.

Publiken ställer sig upp, sluter ögonen och lägger handen på sina hjärtan. Lena tackar den helige Ande för att han kommer tala under sessionen.

Hennes ärende är att Gud kallar alla kristna till lärjungaskap.

– Bibeln borde ha en varningstriangel på sig, för den har kraft att förvandla, säger hon.

Hon ber att lamporna ska tändas för att underlätta bibelläsningen. Efter en längre stund tänds en gyllene spotlight över publiken.

Hon uppmuntrar deltagarna att ta upp sina biblar.

Under rubriken ”Kallade att gå” berättar hon berättelsen om Mose och Josua: löftet om det förlovade landet, Israeliternas flykt från Egypten, vandringen genom öknen.

Hon läser långa delar från Fjärde och Femte Moseboken.

”Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren , dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös.”

Spejarna, Kaleb och Josua, är förebilderna som går i tro in i det förlovade landet. Lena drar en liknelse mellan Israels intåg i det förlovade landet och väckelse i Sverige.

– Gud vill att vi ska ta Sverige. Gud vill att vi ska nå Sverige. Gud vill resa upp ett folk att ta Sverige, säger hon med eftertryck.

Publiken applåderar.

Hon säger att Gud inte vill att vi ska tala illa om vårt land utan att vi ska se den frihet som Gud vill leda människor in i.

När spejarna kommit tillbaka från sin expedition till det förlovade landet rapporterar de tillbaka till Israels folk som inte vågar lita på Guds löften. På grund av deras otro får en hel generation vandra i öknen.

Hon drar återigen parallell till nutida väckelse.

– Hur många har bett för väckelse i så många år? Och om vi nu står på randen till väckelse. Vad är reaktionen från oss? Vad gör vi när Gud kallar? Lyssnar vi och följer eller blir vi rädda och backar?

En halvtimme in i sessionen börjar flera mindre grupper från de bakre läktarna röra sig ut från arenan.

Lena Pommer fortsätter berättelsen om Israels folk i öknen. Efter att ha vandrat i 40 år står en ny generation redo att inta det förlovade landet. Den nya generationen har burit konsekvenserna av den äldre generationens otro, men de vill se en annan framtid. En ny generation som inte bara säger att Gud är Gud, utan som går dit han kallar.

Hon kommer in på vikten av att läsa bibeln som lärjunge.

– Det du tänker på det talar du. Det som finns i din tanke kommer ut ur din mun. Vi behöver fylla oss med Guds ord. Sanningen är inte det du ser på TikTok. Vi behöver hålla sanningen högt. Vi behöver leva i sanningen. Vi behöver leva i ordet som Gud har gett oss. Du ska inte bara lyssna till predikningar, den bästa predikningen finns här, säger hon och håller upp sin Bibel.

Hon rör sig vidare till Nya testamentet där hon läser ur missionsbefallningen:

– Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Publiken applåderar.

– Vi vill att Sverige ska få tag på Jesus. För Sverige är ett av de folken som ska bli lärjungar. Vi vill att Sverige ska lärjungatränas. Vi vill att det här landet ska få uppleva Guds liv, Guds kraft och det hopp som finns i Jesu uppståndelsekraft.

– Hur ska vi kunna nå en ny generation? Frågar Lena retoriskt.

Hon belyser hur Jesu utsända lärjungar var instruerade att göra lärjungar, som skulle göra lärjungar, som skulle göra lärjungar, och så vidare.

– Det är det här vi längtar efter. Det finns en otrolig potential i det här rummet. Gud vill nå Sverige. Gud kommer nå Sverige och jag vill vara med! Jag tänker inte dö innan vi får se Gud ta tag i Sverige. Gud vill nå det här landet och Gud vill börja med dig.

Hon avslutar med att läsa ur Apostlagärningarna 1:8:

”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

Arenagolvet är fullt och enskilda stolar börjar rullas ut på läktarsektionen för att alla ska få plats.

Petrus Yacob kommer upp på scen med bibel i hand.

– Jag älskar sådana här dagar, säger han Det handlar inte om en kyrka, eller en logga. Det handlar om Jesus.

Med glimten i ögat ber han alla som är singlar att räcka upp handen

– Jag hjälper er här! ropar han och publiken skrattar.

Han berättar hur tacksam han är för Gud och nämner kort hur han mötte Jesus på ett sommarläger som 15-åring. Han bestämde sig där och då för att ge Gud sitt bästa.

Under sin skolgång hade han svårt att hålla tal i klassen och när han gjorde perrsonlighetstester kom ”kommunikation” alltid längst ner. Med Guds hjälp har han nu blivit ungdomspastor i Hillsong Stockholm och resande predikant.

Han ber publiken att ge sitt absolut bästa i 20-30 minuter och rensa bort alla distraktioner.

Han slår upp Bibeln och ska läsa ur Johannes 6:60-71 (Nubibelns översättning). Innan han läser vill han först ge ett shout out till alla pastorer och ledare som gått före i det kristna livet.

– Det är människor som har fightats i flera år för att vi i den yngre generationen ska kunna göra det vi gör.

'Många av hans lärjungar som hörde honom, sa: ”Det här är ett hårt tal! Vem kan stå ut med att höra på honom?” Men Jesus var väl medveten om att hans lärjungar retade sig på detta, och därför sa han till dem: ”Får det här er att ta anstöt? Vad ska ni då tänka när ni får se Människosonen återvända dit upp där han var tidigare? Det är bara Anden som kan ge liv, det fysiska är inte till någon nytta. Vad jag har talat till er är Ande och liv. Men det är några av er som inte tror.”

– Är det alltid skön stämning när du möter Jesus, eller utmanar han dig till något? frågar Petrus.

"När han hade sagt detta, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre fortsätta med honom. Då frågade Jesus de tolv: ”Tänker ni också ge er iväg?” Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vet att du är Guds helige.”

Petrus ber publiken vända sig till sin granne och fråga, till vem skulle jag gå?

Han tackar Gud för dagen och för att ingen är på konferensen av en slump. Han ber att Guds vilja ska ske och att deltagarna ska lära känna Gud bättre.

Utifrån den lästa bibeltexten säger han att det är möjligt att följa Jesus utan att vara en sann lärjunge.

Han menar lärjungarna som gick ifrån Jesus var där för hajpen, var ute efter välsignelse och bara var åskådare.

– Jesus kallar, men inte på våra villkor. En sann lärjunge är där för att man vill att Jesus ska vara både frälsare och Herre, ropar Petrus entutiastiskt.

Publiken jublar.

Han säger att han vill vara utmanande i sin predikan (han kallar det för att vara ”spicy”), men betonar samtidigt att han inte vill lägga någon press på konferensdeltagarna.

Han ber återigen publiken vända sig till sina grannar och säga att lärjungaskapet kostar mycket.

– Lärjungaskap börjar när jag slutar sätta mig själv i centrum. Du kan inte följa både Jesus och dig själv samtidigt. Någon måste dö, säger han och lägger till ett effektfullt ”ooh” för att visa att han inser den utmanande tonen i budskapet.

Publiken jublar.

– Vi alla älskar att Jesus är vår frälsare. Men han är också mästaren i våra liv! ropar han.

Publiken jublar ännu starkare.

En bild på en bil kommer upp på den stora skärmen. Petrus använder bilden som en liknelse. När en bil kör före för att visa vägen till en plats gör man allt i sin makt för att hålla sig nära. Om bilen blinkar vänster, blinkar man själv vänster. Om bilen gasar, gasar man själv också. Om en annan bil hamnar emellan gör man allt i sin makt för att komma ikapp eftersom man vet att bilen framför kommer få en att komma fram till slutstationen.

Han fortsätter predikan genom att berätta om hur Jesu verksamhet följde ett mönster: han sökte gemenskap med människor, fyllde deras behov, för att sedan predika riket. Petrus menar att människor ofta börjar i det sista steget genom att predika orden innan man etablerat gemenskap och fyllt människors behov.

– Någon sade: ”Preach always, if necessary use words”, säger Petrus. Att vara lärjunge är inte något som går att stänga av eller på, något som man bara är i kyrkan.

Han tar upp berättelsen om hur Jesus frestades av djävulen i öknen och betonar hur djävulen försökte förhandla med Jesus.

– Vi är en generation som är kallade till att inte förhandla bort det viktiga, säger han.

Publiken applåderar.

Han menar att dagens kristna alltför ofta förhandlar bort de små sakerna, men att Jesus var trogen i det lilla. Eftersom Jesus tvättade människors fötter har predikanter inte rätt att avstå från att städa toaletter.

Petrus bjuder upp lovsångteamet på scen.

Han berättar hur Jesus visade sig för 500 personer efter sin uppståndelse. Dessa lärjungar får ett löfte om att den heliga ande ska falla i Jerusalem. Men när anden faller i den övre salen så är bara 120 personer där. Det är 380 färre.

– Jag vill inte vara som de 380. Bestäm dig för att ha Jesus som mästare. Om han säger till dig att stå kvar, stå kvar, om han säger vänta så vänta. Det kostar inte bara litegrann det kostar mycket. Det kostar att ibland förlora vänner.

– Det kostar mycket, men det är värt ännu mer. Det är värt förvandlade liv, förlorade söner som kommer tillbaka, det är värt att vara en lärjunge.

Publiken applåderar.

– Om inte du, vem då? Om inte nu, när då?

Han ber publiken vända sig till sina grannar och säga att det är värt det.

– Det är värt det, ropar han ut från scenen.

Publiken reser sig upp och applåderar.

– Du kommer stå face to face med den allsmäktige och han kommer fråga om det var värt det!

Arenan kokar av den jublande publiken.

De som vill följa Jesus oavsett vad det kostar uppmanas att göra ett comitment genom att böja sina knän.

– Ett, två, tre, räknar han.

Vissa sätter sig ner. Ett fåtal står kvar. Resterande böjer sina knän.

Lovsångteamet börjar spela : ”Helige Ande kom”

Förebedjare står utplacerade längst med arenans långsida. Det börjar röra sig i publikhavet när ungdomar går mot förbönsplatsen.

Belysningen dämpas och Sebastian Stakset kommer upp på scen och ber.

– Vi lever i ett land fullt av blinda ledare. Vi lever i ett land där våra ledare säger att det som är ont är gott och det som är gott är ont. Vi kan vara arga på de ledarna eller så kan vi vara den förändring vi vill se.

Han berättar om satsningen ”Det räcker”. Staksets organisation Heart of Evangelism har bokat 3-arena den 31 januari nästa år för en manifestation mot våldet i samhället.

– Herren är en Gud för de faderlösa och änkorna. Den här satsningen är för dessa. Herren har hört ropen som kommer från miljonprogrammen och förorten. Gud har hört mödrarnas rop.

– Det är upp till oss att inte vika oss mot fruktan, ropar han ut.

Publiken applåderar.

– Gå i Herrens auktoritet och lys upp detta land!

Publiken jublar.

Andreas Andersson fortsätter:

– Vi vill inte komma hit för att konsumera. Våra hjärtan är hos de vars barn blir skjutna. Föräldrar som förlorat sin partner för att de vänder sig mot vad som är fel.

Stakset säger att det finns en biblisk princip att elden alltid faller på offret. Han betonar att livet med Jesus kan komma att kosta.

– Avskilj dig från denna världen. Gå in i i din kammare, böj dina knän, läs ordet, sluta konsumera YouTube. Fokusera på Guds Ord.

Publiken applåderar och uppmuntras sträcka sina händer mot scenen för att be för satsningen den 31 januari.

Lovsångsteamet börjar spela "Helig för evigt".

Deltagarna strömmar tillbaka till den stora arenan och det andra passet inleds med lovsång.

Lovsångsteamet står på scenen framför den stora ledskärmen och spelar "Praise the King".

På arenans övervåning finns utrymme för ett dussintal utställare från olika bibelskolor och kristna organisationer.

Mötesvärdarna informerar om att det finns 3 000 Biblar för deltagarna att ta på övervåningen.

Biblarna finns vid Brevlådemissionens monter där deltagarna erbjuds att scanna en QR-kod för att få information om organisationens kommande insatser.

Biblarna är gratis och deltagarna uppmuntras dela dem vidare till vänner som inte har egna biblar.

När det är dags för lunch fylls Örebros gator med kristna ungdomar. Klungor av unga vuxna med biblar i sina händer bildar långa köer till de restauranger där Jesus Conference fixat rabatter.

Det andra lovsångspasset avslutas med en högljudd tolkning av ”10 000 reasons”. Otaliga händer är lyfta.

– Är det någon som är tacksam för Jesus? frågar Daniel Norrby.

Hela arenan jublar innan det är dags att gå ut till lunchen.

En av initiativtagarna, Daniel Norrby går upp på scen och läser Jesaja 12:1–6 medan lovsångsteamet spelar i bakgrunden.

– Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden. Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor, han är mitt ibland er.

Arenan exploderar i jubel och publiken sätter sig.

– Det finns en sådan tro i mitt hjärta för att Jesus kan gör mirakel, säger Daniel Norrby. Denna dagen är en dag då vi får respondera på vad Jesus redan har gjort. Den här dagen handlar om korset. Jesus valde att hänga på korset för dig och mig.

– Jesus sade att vi skulle gå ut och göra lärjungar. Det är en livsstil. Den här dagen handlar om den livsstilen. Jesus är den vi ska följa.

– Det finns ett sådant mörker i vårt land. Men det går ett rykte om en man som heter Jesus.

Publiken applåderar.

Han läser från Johannes 4:35:

– Men jag säger er lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.

En annan initiativtagare, Philip Falk, kommer upp på scen.

– Jag tänker att Jesus går runt här bland oss och möter oss. Jesus längtar efter att du ska ha en relation med honom. Vi vill se mer av Jesus och mindre av oss, säger han.

Han ber folk ta fram sina Biblar och läser från Hebreerbrevet‬ ‭12‬:‭2‬.

– Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron.

– Jesu glädje är oss. Han tänkte på oss på korset. Du är hans motivation. Det är ingen slump att du är här idag. Han har något på sitt hjärta för dig. Fråga Herren: vad vill du göra?

Han nämner hur tidigare generationers böner har banat vägen för dagens ungdomar och påpekar vikten av att dela med sig av tron till andra.

De går ner på knä och ber att Gud ska uppenbara sitt hjärta under dagen.

Den tredje initiativtagaren, Andreas Andersson, tar till orda.

– Tänk att det började med 12 lärjungar. Det var en revolution och vi talar fortfarande om denna mannen, Jesus, säger han.

Han läser berättelsen om Zackaios från Lukas 19:1–10.

Därefter läser han Johannes 3:16–17.

– Jesus har kommit för att rädda det som är förlorat. Just nu i vårt land blöder samhället. Vi som tror på och följer Jesus måste gå ut och bara den barnmhärtige Samarien. Vi måste se våra medmänniskor.

– Titlarnas tid är förbi, säger han. Det handlar om Jesus.

Han ställer en retorisk fråga: Hur ska några få möten på en dag kunna förändra liv? Därefter börjar han berätta om Paulus möte med Jesus på vägen till Damaskus.

– Vi kommer gå in i en tid i Sverige där mörkret kommer bli mörkare men ljuset kommer bli ljusare. Publiken applåderar.

– Vi alla har varit Paulus på väg till Damaskus. Du som är här kanske är muslim, hindu eller ateist. Men du kan bli en lärjunge. Jesus behöver bara ditt ”ja”.

– Jesus kallar dig inte till en lekplats han kallar dig till ett krigsfält. Jesus dog inte på Azusa street, han dog inte i Vatikanen. Det är Jesus som har patent på väckelse. Inte en Kyrka, inte ett samfund inte en organisation, inte Trump, inte Putin, inte Israel. Jesus är kung.

Publiken applåderar.

Lovsångsteamet börjar spela och arenan ställer sig upp.

Belysningen dämpas. Rök från rökmaskiner fyller scenen.

Svartvita klipp från jesu kostfästelse visas på ledskärmen med en predikan från Billy Graham i bakgrunden. Lovsångteamet börjar spela ”Firm Foundation”. Hela arenan reser sig.

Arenan fyller på och mötesledarna hälsar välkomna

– Har vi några från Göteborg? frågar de

Starkt jubel från publiken.

– Har vi några från Stockholm?

Ännu starkare jubel från publiken.

– Har vi några från Norrland?

Ett mycket starkt jubel från en liten men entusiastisk grupp.

Personen som har åkt längst utlovas en hoodie från konferensens merch-kollektion. En person uppges ha åkt 14 timmar för att delta under dagen och får en tröja från mötesledarna.

Emrik Alderblad går Götabro bibelskola under året. Hela klassen på omkring 40 elever har åkt till Jesus Conference.

– Jag ser fram emot att träffa folk och se vad Jesus kan göra, säger Emrik.

Innanför entrén fortsätter kön till garderoben.

Elina, Johanna och Isak jobbar i garderoben under förmiddagen. De åkte från Göteborg vid 05:30 för att komma till konferensen.

– Jag ser fram emot att träffa vänner och bekanta. Och mycket Jesus, säger Isak.

– Jag ser fram emot alla möten och lovsången, säger Johanna.

Över 3000 ungdomar väntas delta i Jesus Conference. Kön ringlar lång åt både höger och vänster utanför entrén till Conventum Arena i Örebro. Volontärer checkar in deltagarna i kön.