Dave Niblock

Samuel Bokenblom
jc

Pastor David Niblock från Leeds i Storbritannien introduceras till folkets applåder och rungande en trumvirvel från lovsångsteamet.

Pads spelas i bakgrunden när han börjar predika. Han börjar tala om ”de tre musketörerna” som tagit initiativ till konferensen.

– De här killarna har verkligen ett hjärta för er. Ett hjärta för Jesus. Och allt i Guds rike fungerar tack vare Guds trofasthet, och människors trofasthet. Och de har klivit ut ur graven.

– Det här är de dagar som våra föräldrar och mor- och farföräldrar bad för. Ibland tror vi att det är vår tro som har fört oss hit, men i själva verket lever vi i frukten av deras trofasthet mot Kristus. De bad, men de såg ingenting. De gav, men de såg ingenting. De fortsatte tjäna, men de såg ingenting. Molnen var torra. Och nu sitter vi här år 2025, och molnen regnar.

Han berättar att han har gubbförkylning, så han kommer förlita sig på Redbull och den helige Ande för att ta sig igenom kvällen.

Hans predikan kommer kretsa kring delar av Apostlagärningarna och han vill börja med att förklara de första kapitlen för att ge deltagarna bokens kontext.

I det första kapitlet skildras Kristi himmelsfärd. Så fort Jesus försvunnit bakom ett moln framträder en ängel som säger åt lärjungarna att sluta titta mot himlen. Gå ut och gör det Jesus har sagt istället!

I det andra kapitlet faller Anden över lärjungarna. Han påpekar att kristna ibland tänker att Anden är en ny karaktär som introduceras under Pingstdagen. Men han betonar att Anden är en person som varit delaktig från Bibelns första början.

Han rör sig vidare i apostlagärningarna till episoden där Petrus sitter fängslad. En ängel öppnar fängelseportarna, lossar hans kedjor och säger åt de att klä på sig sina kläder.

– Om jag vore Petrus skulle jag säga: ”Ängel, du har öppnat fängelseportarna, du har kommit in i cellen – du kan lika gärna göra hela jobbet. Bara ta ut mig härifrån.” Men det är nästan som att ängeln säger: ”Jag kommer göra det du inte kan göra, men du måste göra det du kan.”

– Ja, ängeln kan öppna fängelsedörrarna. Ja, han kan lossa kedjorna på dina händer. Men han kommer inte dra upp dina byxor. Han förväntar sig att du gör din del. Han förväntar sig att du ställer ut stolarna. Han förväntar sig att du har en plan. Han förväntar sig att du ber. Han förväntar sig att du gör något. Den helige Ande kommer göra det du inte kan göra, men han förväntar sig också att du gör det du kan.

Han hoppar vidare till Paulus skeppsbrott som illustrerar att bara för att du har Jesus betyder det inte att du kommer leva ett smärtfritt liv.

Han tar ett sidospår och förklarar skillnaden mellan cessationister, som tror att den helige Andes gåvor upphörde efter Apostlagärningarna, och kontinuationister, som menar att Andens gåvor är verksamma än idag.

– Den helige Ande andas fortfarande eld, andas fortfarande vind, lyser fortfarande upp människors väg, frälser fortfarande muslimer, frälser fortfarande trasiga människor, helar fortfarande förlorade människor, för fortfarande frälsning till alla som tror. Vi tror på fortsättningen av den helige Andes verk.

Efter omkring 20 minuter anländer han till predikans huvudtema. Han läser från Apostlagärningarna 28:1–10:

”När vi var i säkerhet fick vi veta att ön hette Malta. De infödda var ytterst vänliga mot oss; de tände ett bål och tog hand om oss alla, för det började regna och var kallt. Paulus drog ihop ett fång torrt ris, och då han lade det på elden kom en huggorm fram på grund av värmen och högg sig fast vid hans hand. När de infödda såg ormen hänga från handen på honom sade de till varandra: »Den där mannen måste vara en mördare. Han har räddats från havet, men rättvisans gudinna ville inte att han skulle få leva.« Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. De andra trodde att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. När de sedan hade väntat en lång stund och sett att ingenting särskilt hände honom slog de om och sade att han var en gud. I närheten låg det gårdar som tillhörde Publius, öns främste man, och han tog emot oss och visade oss gästfrihet i tre dagar. Hans far låg till sängs med feberanfall och svår diarré. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. Efter det kom också de andra sjuka på ön dit och blev botade. De gav oss många bevis på sin uppskattning, och när vi skulle segla därifrån försåg de oss med allt vi behövde.”

– Jag älskar Apostlagärningarnas sista kapitel för det talar samma språk som all de andra kapitlen. Alla 28 kapitel är del av samma familj. De delar samma språk. Och i slutändan definieras Apostlagärningarna av två saker. För det första: när Gud blir ärad, då verkar Gud. Och för det andra: när Gud verkar, kan ingenting stoppa honom.

Han berättar att genom apostlagärningarnas 28 kapitel utförs 30 mirakler. Människor är involverade i alla mirakler. Han påpekar att Gud har många uppdrag (missions), men han behöver fler missionärer

– När vi tänker på missionärer, tänker vi att det kräver en åtta timmars flygresa till någonstans i Afrika eller Asien, till jordens yttersta gräns. Så vi har liksom stängt in begreppet missionär. Jag vet att det låter mycket häftigare, men Gud har lärt mig att vara missionär i Leeds.

Publiken applåderar.

– Har vi några missionärer till Örebro i den här arenan? Har vi några missionärer till Stockholm? Har vi några missionärer till Göteborg?

Han återkommer till berättelsen om hur Paulus skakar av sig ormen från sin hand och slängde den i elden.

– Det där är en bild av hur vi kan svara på de saker i livet som har bitit sig fast i oss. De har ingen plats på det uppdrag Gud har sänt oss till. Det finns saker som fäster sig vid dig som inte har tillåtelse att resa vidare med dig till Rom. Det finns relationer som behöver skakas av. Det finns besvikelser som behöver skakas av. Det finns gamla sår och oförlåtelse som behöver skakas av. Det finns gamla synder som behöver skakas av i kväll. Varför? För att ormen inte kan följa med dig till Rom.

Han berättar att Paulus hade en andlig auktoritet som gjorde det möjligt att skaka av sig ormen.

– Och jag tror att samma andliga auktoritet kan komma över dig i kväll.

– Ibland använder människor andlig auktoritet på ett olämpligt sätt, de utövar den på ett ogudaktigt sätt. Men låt mig säga dig: du och jag behöver gudfruktig andlig auktoritet omkring våra liv. Du behöver vara täckt av pastoral, andlig auktoritet. Och kanske ser inte pastorn ut som du, låter inte som du, talar inte på ett sätt du älskar. Men du behöver bortse från allt det där och säga: ”Jag behöver stå under en gudfruktig andlig auktoritet.” För det finns ett skydd genom det. För andlig auktoritet, när den är sund, är i grunden att arbeta på Guds vägnar för hans rikes utbredning.

Tillbaka till Paulus och ormen:

Efter att Paulus har skakat av sig ormen slänger han den i elden. Leave drar parallellen till djävulen vars planer likväl behöver förstöras med symbolisk eld.

– Om han (djävulen) kommer för att stjäla, döda och förgöra dig, då måste du också räkna med att slå tillbaka, stjäla, döda och förgöra honom.

– Så vad behöver du kasta i elden i dag?

David bjuder upp lovsångsteamet på scen.

Efter att Paulus har slängt ormen i elden gör han till byns överste och ber för honom. David gör poängen att samma hand som bets av ormen användes för att läggas på någon för att hela den.

– Låt inte fienden hindra dina händer från att göra Herrens verk. Låt inte ormarna som fäst sig vid ditt liv hindra dig från att använda dina händer i Herrens tjänst. För Gud kan använda det som var tänkt att såra dig till att hela andra.

Han lämnar Apostlagärningarnas 28e kapitel bakom sig och blickar framåt. Han påpekar att Apostlagärningarnas 29e kapitel skrivs just nu genom kristnas dagliga liv.

– Vi måste förvalta Guds rike med ödmjukhet, med förståelse, med vishet, med nåd. Och vi behöver också rätt ande. Låt det inte stiga oss åt huvudet. Låt oss inte bli dömande. Låt oss inte bli kritiker.

– Du kan bli kritiker när du är 75 och har tjänat Herren i 50 år. Men var inte en 19-årig kritiker. Var inte en 21-årig kyrkokonsult eller kyrkexpert.

Han skissar en lös riktlinje för livets olika stadier: Ha kul när du är under 20, tjäna mellan 20–40, led människor mellan 40–60 och investera i andra när du är 60+.

Efter en knapp timme avrundar han med bön för dem i rummet som behöver skaka av sig något, och för dem som känner att gud har lagt ett uppdrag på deras hjärtan.

Han beskriver det som att Conventum Arena kommer bli ett bönehus.

– Några av er kommer att tala i tungor. Några av er kommer att tala profetiskt. Några av er kommer att få uppenbarelser. Några av er kommer att skaka. Några av er kommer inte känna någonting alls. Och vet ni vad? Gud verkar fortfarande.

De som talar i tungor uppmuntras att göra det, de som inte talar i tungor uppmuntras att be högt i sitt eget språk.

– Kom igen, låt oss inte vara tysta här inne. Låt oss inte vara europeiska. Låt oss inte vara skandinaver. Låt oss inte vara britter. Låt oss vara rikets folk.

Lovsångsteamet börjar spela och hela salen lyfter sina händer.

David ber publiken att lägga sina händer på personen bredvid och be att den helige Ande ska falla över dem.

Lovsångsteamet spelar ”When Wind Meets Fire”

De som är sjuka uppmuntras räcka upp sina händer och klungor av dussintals unga samlas runt dem för att be.

Powered by Labrador CMS