Ny iver att berätta om Jesus

Precis då jag satt mig för att skriva denna krönika ringde telefonen. En nyfrälst man ifrån Norge önskade att få komma med oss till nyårsfirande på Kåfalla herrgård. Det var så roligt att åter höra hans glada stämma. Den duktige och kände rockmusikern som höll på att ödelägga sitt liv med droger innan Jesusmötet förvandlade hans liv! En radikal omvändelse som väckt respekt och låtit tala om sig i vida kretsar. Vi lärde känna varandra under en intensiv mötesvecka i höstas. Samlingar var annonserade varje dag i olika kyrkor inom några mils radie. Vid två tillfällen hade han bjudit med vänner som inte var bekännande kristna. Det var så vackert att se hur han, så naturligt och enkelt, fick leda sina vänner fram till Jesus. 

De som är ivrigast att hjälpa nya människor fram till en personlig tro är de som själva är nyfrälsta. För dem är det så självklart att alla de känner också måste få uppleva det de själva fått del av! Vi kan kalla det den första kärleken. Därför känns det så vemodigt då medlemmar, som tillhört församlingen i både tio, tjugo och trettio år, säger att de ”inte känner sig mogna att vittna om sin tro” och leda sökande människor fram till frälsning. Man saknar ett sunt, andligt självförtroende. Och församlingslivet verkar inte gå ut på att träna lärjungar, utrusta och hjälpa varje medlem att bli en själavinnare. Vi behöver en en rejäl nytändning! Och vi behöver tända pastorer och ledare som visar vägen och drar hela kyrkan med i en rörelse ut till dem vi är kallade att vinna för Guds rike! 

Det är tända ledare som sätter församlingen i brand! Och det är genomtänkt och vägledande undervisning om själavinnande som ger frimodighet till medlemmarna att komma i funktion! Inför det nya året ber jag att den evangelistiska glöden ska drabba alla som förkunnar i kyrkornas talarstolar! Varje predikan ska vara indränkt i helig passion och längtan att fler ska möta Frälsaren! Och detta ska smitta av sig på kyrkorna böneliv. I varje liten hemgrupp ska bönerna, mera än någonsin, präglas av nöd för dem som ännu inte tagit emot Jesus Kristus som herre. Och hela församlingen ska, på ett märkligt sätt, börja gå havande med nytt liv!

Medan jag skriver dessa rader plingar det flera gånger i min telefon. Ett sms är från ett par tonåringar som nyligen kommit till tro. Jag vet att de är ute på stan flera kvällar i veckan för att sprida Guds kärlek. För dem är det så naturligt att vittna om Jesus. Inte påträngande och burdust utan vänligt och ödmjukt. Det intressanta är att de säger att många, många är så öppna och nyfikna på deras tro. Det händer varje kväll att de får be med någon medvandrare. I morgon har de fixat en festkväll i en profan lokal dit alla vänner de fått ute på stan bjuds in. Jag märker hur deras hjärtan brinner av helig iver. De är fyllda av tro, glädje och förväntan. Jag har lovat att stå bakom dem med mina förböner. Det känns så livsbejakande och härligt att möta denna rena hängivenhet. 

Tänk om vi är på väg in i en tid när kristenheten hittar tillbaka till den första kärleken! När allt vi gör har ett enda syfte: Vi vill få fler med oss till himlen! 2024 kan få bli året då självupptagenhet och ljumhet byts i en hejdlös längtan att få leda medmänniskor fram till Jesus!