Från nederlag till triumf – Jesus är uppstånden

Det nya mötet med honom blev ett budskap om att allt nu kunde börja om på nytt igen. Relationen till Jesus var återupprättad.

Leif Carlsson

När förhoppningar om framtiden spricker är det lätt att tappa fotfästet. Livet blev inte vad man hade tänkt sig. Personer som man litade på visade sig vara opålitliga. Projekt som man trodde på blev omöjliga att genomföra. Ibland får besvikelsen sådana proportioner att uppförsbacken helt enkelt blir för brant. Att börja om känns som ett orealistiskt alternativ. 

Det var sådana känslor som lärjungarna brottades med den sista påsken i Jerusalem. De hade in i det sista trott att Jesus skulle träda fram som Messias – den oövervinnlige konungen som skulle befria Israel. Men allt hade gått snett. Jesus hade slutat sina dagar i en förnedrande död på ett kors. Han var inte den Messias de hade hoppats på.

Markus berättelse är ett noga genomtänkt drama om tro och tvivel där frågan om Jesus identitet utgör huvudtemat. Jesus är Messias. Men det är en Messias som står i skarp kontrast till lärjungarnas uppfattning. Enligt Jesus måste Messias lida och dö, en absurd tanke för hans efterföljare. 

Frågan om Jesus identitet möter oss tidigt i berättelsen. I samband med att han stillar stormen på Genesarets sjö ställer lärjungarna frågan: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom” (Mark 4:41). Senare efter brödundret och när Jesus hade gått på vattnet konstaterar författaren att lärjungarna ännu inte förstått vem han var: ”Men de blev utom sig av häpnad, för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade” (Mark 6:50–52). 

Frågan om vem Jesus är nådde sin kulmen i samband med en vandring till Caesarea Filippi: ”På vägen frågade han dem: ’Vem säger människorna att jag är?’ De svarade: ’Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.’ Då frågade han dem: ’Och ni, vem säger ni att jag är?’ Petrus svarade: ’Du är Messias. Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom’” (Mark 8:27–30).

Vid första anblicken ser det ut som om Petrus äntligen hade förstått att Jesus var Messias. Men när Jesus började tala om sitt kommande lidande protesterade han. Det visar att det inte fanns någon plats för en lidande Messias i hans uppfattning. Därför sa Jesus till honom: ”Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.”

Petrus bekännelse föregicks av ett mirakel där Jesus botade en blind man (Mark 8:22–26). Botandet skedde i två etapper. I första skedet såg mannen enbart människorna som konturer. Efter att Jesus lagt händerna på honom en andra gång såg han klart. Detta dubbla underverk speglar även Petrus uppfattning om Jesus. Petrus befann sig i det första stadiet. Han förstod ännu inte helt vem Jesus var. Det krävdes ytterligare ett ingripande för att han skulle kunna se klart. Detta slutgiltiga mirakel var uppståndelsen, som skildras i berättelsen som inleds med att tre kvinnor besökte Jesus grav. I stället för ett möte med den döde Jesus fick de se en ung man i lång vit dräkt sitta inne i graven (Mark 16:5). Mannen visade sig vara en ängel som kungjorde den glada nyheten att Jesus hade uppstått. Kvinnorna uppmanades att gå och berätta för ”Petrus och de andra lärjungarna: Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han sagt er.” De sistnämnda orden innebär att de nu äntligen skulle förstå fullt ut vem Jesus var. 

Mötet med den uppståndne i Galileen knyter ihop evangeliets framställning om Jesus. För lärjungarna hade Galileen en särskild betydelse eftersom det var där de en gång hade blivit kallade att följa Jesus. Det nya mötet med honom blev ett budskap om att allt nu kunde börja om på nytt igen. Relationen till Jesus var återupprättad. Men Galileen var även ett område med utstötta och marginaliserade grupper, en kontrast till Jerusalem med dess religiösa etablissemang. Det var i Galileen som Jesus blev erkänd och mottagen. I Jerusalem blev han ifrågasatt och förkastad. Detta är ett väsentligt budskap till oss idag. Den uppståndne har stämt träff med oss bland syndarna i Galileen. Där får vi möta hans kallelse på nytt: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:15).