I kris är det strukturerna som räddar dig

Alla som någon gång suttit i ett flygplan vet att innan takeoff genomför kabinpersonalen en säkerhetsdemonstration. Det är rutin. Samma struktur varje gång: säkerhetsbälten öppnas och stängs, flytvästar sätts på, syrgasmasker fälls ner från taket och glöm inte att sätta på din egen mask först innan du hjälper någon annan.

Ingen ombord förväntar sig att behöva flytväst eller syrgas, men rutinerna finns där för att hantera en nödsituation. En genomtänkt struktur är oumbärlig när något går fel och är inget som kan improviseras i stunden. Den kräver tid, planering och eftertanke. 

Delar av frikyrkligheten skulle må väl av den sortens förebyggande säkerhetstänk. Den pågående tvisten mellan Pingstförsamlingen i Västerås och Pingst FFS tidigare föreståndare Daniel Alm har satt ljuset på avsaknaden av struktur och ordning för anställningar inom vissa karismatiska församlingar.

När en arbetsgivare ska avsluta en anställning krävs sakliga skäl enligt svensk arbetsrätt. Det finns egentligen bara två alternativ, arbetsbrist eller så kallade ”personliga skäl”. I det här fallet har församlingen hänvisat till personliga skäl, vilket innebär att arbetsgivaren måste kunna visa att den anställde har misskött sig och att situationen har hanterats korrekt.

För att en sådan uppsägning ska vara juridiskt giltig ska arbetsgivaren ha delgivit den anställde en skriftlig varning, där det tydligt framgår att fortsatt misskötsel kan leda till uppsägning. Dessutom ska möjligheterna till omplacering ha utretts innan beslutet fattas.

När Västmanlands tingsrätt nu ska pröva ärendet är det uppenbart att församlingen inte kan uppvisa någon dokumentation som stödjer uppsägningen. I underlag som inlämnats till tingsrätten saknas anställningsavtal, arbetsbeskrivningar, skriftliga varningar och andra styrkande handlingar. Istället förlitar man sig på vittnesmål från församlingsmedlemmar som ska redogöra för omständigheterna muntligen.Det kan vara svårt att övertyga en sekulär domstol att informella överenskommelser och muntliga löften har arbetsrättslig bärighet. Det är också svårt att ignorera det faktum att denna brist på struktur gör både arbetsgivare och arbetstagare sårbara.

Detta är inte ett juridiskt problem, det är ett kulturellt sådant. I vissa karismatiska sammanhang finns en utbredd attityd som ser strukturer och ordning som ett hinder snarare än en tillgång. Det är en idé som tycks ha blivit en dogm i delar av väckelserörelsen: passion och andlig glöd är så värdefullt att de lyfts fram på bekostnad av ordning och ansvar. Jag vill hävda att detta tankesätt gång på gång nu visar sig vara riskabelt.

Kanske är det dags att utmana denna myt. Strukturer är inte motsats till andlighet – de är snarare en förutsättning för församlingens verksamhet. Precis som ett flygplan behöver säkerhetsrutiner för att kunna lyfta, behöver frikyrkan ordningar för att kunna verka långsiktigt och ansvarsfullt.

När anställningar, förtroenden och ledarskap hanteras utan tydliga regler riskerar församlingar inte bara juridiska konflikter – de riskerar också sin trovärdighet. 

Vi behöver beakta allvaret i det som sker. Handtryckningar och goda intentioner håller sällan i kris. I nödsituationer är det strukturerna som räddar dig.