Ingemar Helmner: Jag välsignar Israel, men inte allt de gör

Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till all nyhetsrapportering från kriget i Gaza. Vad är sanning? En högt uppsatt politiker i USA hävdar att Israel sänt in 94 000 laster med mat som borde räcka för att mätta 2 miljoner personer under två år. Samtidigt menar han att Hamas stulit 500 miljoner dollar av biståndspengar. Är detta möjligt? 

Vi vet att Hamas är en skrämmande terrororganisation som samvetslöst använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar. De har blod på sina händer. Därför är det inte självklart för mig att lita på de uppgifter som kommer från det hållet om antal döda med mera. Men en sak förstår vi nog alla: situationen är fruktansvärd. Oskyldiga människor lider och dör. ”Herre, förbarma dig.”

Jag känner en kallelse att i bön välsigna Israel, ”önska Jerusalem frid”. Jag tror på Bibelns profetior som berättar att detta folk en dag skulle samlas från jordens alla hörn – åter till sitt rätta hem. Men att välsigna Israel innebär inte med självklarhet att välsigna allt som staten gör. Trots att det finns många djupt troende judar är det ändå så att Israel är en sekulär stat – visserligen Mellanösterns enda demokrati, med flera olika politiska partier. Men att, som en del kristna, okritiskt heja på, jubla och försvara allt som landets regering och militära ledning tar sig för, känns inte trovärdigt. Jag vet att Israel är hotat från alla håll, och har varit det ända sedan nationen grundades. Det dröjde inte många dagar efter att folket fått sitt efterlängtade land innan grannländerna gick till gemensam attack för att försöka kasta israelerna i havet. Det har sannerligen varit en kamp för överlevnad. Gud verkar dock ha hållit sin skyddande hand över dem.