”Svenska politiker har svårt att förstå förföljelsen av kristna”

Strax före jul presenterades regeringens nya biståndspolitik. Gudrun Brunegård har representerat Kristdemokraterna i de förhandlingar som pågått ända sedan början av året, men riksdagsledamoten Yusuf Aydin har bistått utifrån sitt ansvarsområde, som gäller just den förföljda kyrkan. 

Alla Tidöpartier fick ta med sig sina respektive hjärtefrågor till bordet. För KD har det exempelvis handlat om civilsamhället, religionsfrihet och förföljda kristna, Moderaternas Johan Forssell (M) har drivit handelsfrågorna, liberalen Joar Forssell (L) demokrati- och jämställdhetsfrågor medan Aron Emilsson (SD) kopplar biståndspolitiken till migrationsfrågor. Helt nöjda är nog ingen av dem, men Gudrun Brunegård (KD) säger till Dagen att den stora kompromissen gjordes redan när Tidöavtalet skrevs, då 1-procents-målet försvann. 

Grundläggande syfte

– Det grundläggande syftet med biståndet, det värnar vi om, säger Yusuf Aydin (KD). 

– Det vill säga demokratifrågor, att bekämpa fattigdom och att stärka mänskliga rättigheter i omvärlden. Men sedan har vi ett tydligare fokus på civilsamhällets roll i bidragsförmedlingen. Självklart gör vi delvis om de tematiska prioriteringarna, och där fokuserar vi också på den fråga som vi inom Kristdemokraterna har drivit, religions-frihet för utsatta minoriteter och då särskilt kristna i omvärlden.

– Sedan finns naturligtvis en tydligare koppling till och starkare formuleringar kring det här med handel och hur en ökad tillväxt och handel också långsiktigt kan minska fattigdomen i världen, fortsätter han.

Du är relativt ny som riksdagsledamot, du kom in som statsrådsersättare för Jakob Forssmed – vad har din roll varit i förhandlingarna kring en ny biståndspolitik?

– Det är primärt Gudrun Brunegård som företrätt Kristdemokraterna i dessa förhandlingar. Men i vissa delar har vi båda utifrån våra olika ansvarsområden bidragit med inspel både i förhandlingarna och i framtagandet av dokumentet. För mig har det främst handlat om religionsfrihet, minoriteter och utsatta och förföljda kristna. 

Mer synlighet

– Vi måste få mer synlighet och prioritering kring dessa frågor – det är något som vi kristdemokrater drivit i många år. Exempelvis i utrikespolitiken och i biståndspolitiken behöver vi lyfta situationen för kristna och vikten av religionsfrihet i högre grad. Inte minst i de samarbeten vi har i biståndsmottagande länder och i den utrikespolitik vi för tillsammans med EU och andra samarbetspartners, så att det får större syn-lighet. Vi menar att det är frågor som varit ganska nedprio-riterade hos tidigare regering- ar.

Vad beror det på? Varför har just förföljelsen av kristna varit ett sådant ”ickeämne” på något sätt i vissa partier?

– Jag tror att man i Sverige och i många andra västländer kanske haft svårt att förstå att kristna i världen kan vara förföljda på grund av sin tro, att det faktiskt är den största gruppen som förföljs. Det är något man har svårt att tänka sig. Därför har man inte heller velat ta tag i det eller på något sätt belysa det, svarar Yusuf Aydin (KD).

– Men jag vet av egen erfarenhet och av allt det jag har fått till mig i form av olika rapporter och berättelser som människor delat, att det har varit en väldigt negativ utveckling på det här området. Inte nog med att förföljelsen mot kristna har varit ganska omfattande, utan de senaste tio, tjugo åren har många fått det svårare.

– Det handlar bland annat om Mellanöstern, där den kristna minoriteten i princip nästan har försvunnit från att ha varit en ganska stor minoritet på kanske 10, 15 procent av befolkningen i Irak och Syrien. Nu har kanske 80 procent av de kristna försvunnit från regionen på kort tid.

Omfattande förföljelse

– Nu ser man i många afrikan-ska länder att förföljelsen är ganska omfattande mot kristna, både genom dödligt våld och på andra sätt. Likadant i många asiatiska länder och så vidare. Så det är många ganska stora områden och regioner där en sådan förföljelse pågår och där det tyvärr har förvärrats och intensifierats, fortsätter han.

– Men från politiskt håll har det ofta varit väldigt tyst om det här, det är riktigt. Det är vi krist- demokrater som länge har kämpat för dessa frågor och nu genom att vi sitter i regeringen också har möjlighet att påverka utrikes- och biståndspolitiken på det här området. Det har varit viktiga hjärtefrågor att ta med oss till förhandlingarna.

– Vi fick med en skrivning om förföljelsen mot kristna i utrikesdeklarationen i februari, och statsministern nämnde också religionsfriheten i sin regerings- förklaring. Nu får vi väldigt tydligt, både i biståndspolitiken och genom reformagendan, med både religionsfriheten och särskilt förföljelsen mot kristna.

– Det är kanske inte något man tänker på, men närmare 80 procent av världens befolkning lever i länder där religionsfriheten antingen begränsas, kränks eller att man inte fullt ut kan utöva sin religiösa tro. Det är en väldigt omfattande och reell utmaning. 

– Samtidigt tror jag att i länder där det finns utmaningar kring exempelvis demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, där blir också religionsförföljelsen ganska omfattande när det demokratiska utrymmet begränsas. Det hänger mycket ihop med den tyvärr negativa utveckling vi har sett i en del länder, speciellt de senaste åren i Mellanöstern, i Asien och även i Afrika, säger Yusuf Aydin.

KD:s syn på bistånd skiljer sig en hel del från både exempelvis Moderaterna och Sverigedemokraterna – har det varit tuffa förhandlingar?

– Det har varit långa förhandlingar och det har tagit tid. Det första utkastet kom i somras, och sedan dess har det varit många diskussioner, som sagt. Dels kring den grundläggande synen på biståndet: Vad är målet? Dels de tematiska prioriteringarna och de hjärtefrågor som vi i KD har haft med oss.

Viktiga frågor

– Det har handlat om att få till de här delarna om religionsfrihet, minoriteter och förföljda kristna. Förutom andra självklara frågor, som allt det här från fattigdomsbekämpning, utbildning och jämställdhet. Det är naturligtvis viktiga frågor även för oss, men kanske inte så unika på det sättet. 

– Religionsfrihet, kristna och minoriteter är sådant som vi tydligt vill att det ska vara en fortsatt viktig kanal att förmedla bidrag till, inte minst för att just stärka demokratin och främjandet av mänskliga rättigheter. Det är traditionella kristdemokratiska hjärtefrågor, som nu också får ett tydligt bättre genomslag genom den nya biståndspolitiken. 

Vad säger du om de reaktioner som Tidöpartiernas bistånds-politik har fått? Både från experter och opposition?

– Det är inte så länge sedan vi hade ett seminarium i riksdagen kring religionsfrihet och dess roll i utrikes- och biståndspolitiken tillsammans med Svenska Missionsrådet och många andra biståndsorganisationer inom civilsamhället. Från det hållet är det välkommet att religionsfrihet och sådant lyfts fram. 

Prioriteringar

– Jag tror att de tematiska prioriteringarna är något som även de har värnat om. Civilsamhället har fortsatt en viktig roll, och den delen av stödet ska öka. En del har varit oroliga över vad vi menar med det här med handel och om det ska främja ökad tillväxt för mottagarländerna eller om det ska generera mer handel åt svenska företag och annat, fortsätter Yusuf Aydin.

– Men jag tror att de stora huvuddragen för biståndet vad gäller prioriteringar, civilsamhällets roll och religionsfri- het, sådant är man väldigt glad åt. Nu arbetar olika organisationer i olika länder och det finns frågetecken kring vilka länder vi kommer att bistå framöver.

– Men det är nästa steg. Vi jobbar för att ta fram olika landsstrategier och man försöker se i vilka regioner, i vilka länder vi får bäst möjligheter att driva den nya politik vi arbetar för. Självklart kommer Ukraina och en del andra länder att finnas med, men vi går från 36 till 30 länder, och den listan är inte färdig ännu. 

Kopplingen till migrationen som har lyfts – vad tänker du om den?

– Det är klart att man har försökt få med lite tydligare skrivelser för att inte få med länder som på olika sätt inte medverkar till återvandring och sådant. Men jag menar att det har marginell påverkan på biståndet. Det allra mesta av biståndet går inte genom den typen av stater eller myndigheter, utan antingen genom olika internationella organisationer, som FN och andra, genom civilsamhällets organisationer eller förmedlas via lokala partners.

– Sedan tillhör det saken att vi förra året satte ett tak på 8 procent för hur mycket av biståndet som kan användas som avräkning för flyktingmottagande i Sverige. Det var viktigt för oss, tidigare regeringar kunde ibland ta upp till 20, 25 procent av biståndsbudgeten för flyktingmottagande, och det urholkar biståndet och skapar en osäkerhet för många biståndsorganisationer. Sådana förändringar kunde också komma med kort varsel. 

– Nu vet man att det aldrig kommer att bli mer än 8 procent, man vet att de ligger på de här nivåerna och det blir på det sättet mycket mer förutsägbart.

Framtiden

Vi kommer till sist in på framtiden för religionsfriheten i världen och Yusuf Aydin (KD) menar att situationen är alarmerande.

– Det är som jag säger: Utvecklingen har varit väldigt negativ och dyster när det gäller just kränkning av religionsfrihet, särskilt då när det gäller förföljelsen av kristna. Det är därför så viktigt att vi nu har en regering som faktiskt, både i utrikesdeklarationen och i biståndspolitiken, lyfter fram detta och förhoppningsvis kan stötta och stärka både utsatta kristna och andra minoriteter som utsatts för religionsförföljelse, så att de förhoppningsvis får det lite bättre och får lite mer stöd i den svåra situation som de befinner sig i, avslutar han.