Vart söker sig folket när längtan efter Gud växer?

Pastor Levi Petrus var en unik ledargestalt. Givetvis inte felfri och fullkomlig, men med en andlig auktoritet, klarsyn och initiativkraft utöver det vanliga. Han var den informelle men självklare ledaren i den snabbt växande pingströrelsen, och hade ett starkt inflytande även internationellt. Det är högintressant att läsa hans böcker. Han var, på många sätt, före sin tid. Ideologen, profeten, som blickade framåt. 

Då jag skriver detta tänker jag på två områden där han uttalade sig mycket tydligt. För det första; den frambrytande, dynamiska väckelsen fick inte formas till ett traditionellt samfund. Han predikade med kraft om ”den fria församlingen”. Han menade att formella överbyggnader över den lokala församlingen inte var rätt. Hans egen bakgrund ger viss tyngd åt detta. 

Som ung baptistpredikant fick han vara med om att den församlingen han tjänade brutalt uteslöts ur samfundet – och han med! Han var antagligen för dynamisk och stark, och hans förkunnelse om andens dop accepterades inte. Men, rent formellt, hittade samfundsstyrelsen ett sätt att försvara uteslutningen. Petrus var lite för fri och generös då han välkomnade till det dukade nattvardsbordet, och det gick emot stadgarna. Det är väl tämligen uppenbart att detta var ett svepskäl.