Vägledning. Vad gör våra ägodelar med vår blick? Samuel Bokenblom läser liknelsen om den rike mannen och Lasarus som en utmaning att se den som lider – här och nu.
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag.
Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår.
Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes.
I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida.
Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’
Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas.
Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’
Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus.
Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’
Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’
Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’
Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’”
(Bibel 2000)
I andra halvan av Lukasevangeliet följer vi Jesus på hans vandring mot Jerusalem. Längs vägen visar han hur livet i Guds nya rike ser ut, både genom ord och handling. Jesus lär sina följare om bön och förtröstan på Gud, och ett av de teman han återkommer till är människans förhållande till sina ägodelar.
I dagens Sverige är det många som drar öronen åt sig när religiösa ledare talar om pengar. Tankarna går lätt till brännande kollekttal och amerikanska framgångsteologers privatflygplan, finansierade av utarmade kyrktanter.
När Jesus talar om pengar är han hård, men med en helt annan emfas.
I Lukasevangeliet 12:15 riktar han sig till två bröder som tvistar om ett arv:
”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.”
Kapitel 16 inleds sedan med en liknelse om en ohederlig förvaltare, som Jesus avslutar med ett tillspetsat budskap:
”Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
Kritiken mot habegär och kärlek till pengar – eller materialism, som vi kanske skulle säga i dag – är kärv och genomsyrar Jesus undervisning. Det är mot denna bakgrund han berättar liknelsen om den rike mannen och Lasarus.
Liknelsen gör spektakulära påståenden om livet efter döden, och många bibelläsare genom historien har därför läst texten som en sann utsaga om efterlivet. Men utifrån dess placering i Lukasevangeliets övergripande berättelse tror jag att den framför allt bör läsas som en etisk liknelse om rikedom och barmhärtighet, snarare än som en detaljerad karta över himmel och helvete.
Med det perspektivet ställer texten flera viktiga och svåra frågor till läsaren. Inte främst om hur livet efter döden ser ut, utan om vad Jesus vill att vi ska göra med de liv vi lever här och nu.
I liknelsen introduceras vi för två män som står i diametral motsats till varandra. Den ene är rik, klädd i purpur och fint linne. Han lever i överflöd och festar varje dag.
Den andre saknar allt vad världslig status heter. Han ligger hungrig, sjuk och sårig vid den rike mannens port. Hundar kommer och slickar hans sår, vilket ytterligare understryker hans låga ställning.
De två männen lever sida vid sida, men liknelsen visar hur den rike mannen blundar för den andres misär. Problemet är att en person som Lasarus kan ligga vid porten utan att det förändrar hur den rike lever. Jesus visar hur kärleken till pengar grumlar människans blick.
Som för att gestalta Guds rikes uppochnedvända värderingar ger Jesus den fattige mannen värdigheten av ett namn: Lasarus. Den rike mannen, som människor såg upp till, förblir namnlös i berättelsen. Den fattige som ingen tycks bry sig om blir ihågkommen med ett namn som ekar genom årtusendena, och i efterlivet får han hedersplatsen hos stamfadern Abraham.
Här blir det tydligt att pengar och status är dåliga mått på vem som står rätt inför Gud. Människors ära och Guds bedömning är inte samma sak.
Det är först i efterlivet som den rike mannen äntligen ser Lasarus. Men fortfarande inte som en jämlike. Han ber inte Lasarus om förlåtelse för sin apati. Han nedlåter sig inte ens till att tala med honom, utan använder Abraham som mellanhand för att be Lasarus passa upp på honom med vatten och sedan skicka ett budskap till hans bröder.
Det den rike mannen ber om är ett mirakulöst ingripande för sina familjemedlemmar. Själv såg han inte det gudomliga straffet komma och ville därför varna sina närmaste för ett liknande öde. Men Abraham är tydlig: familjemedlemmarna har Mose och profeterna – alltså Skriften – som talar om rättvisa, barmhärtighet och omsorg om den fattige, änkan, den faderlöse och främlingen.
Problemet är inte brist på information, vilket den rike mannen tycks tro, utan ovilja att lyssna och handla utifrån den information de redan har. Även i dag finns det troende som resonerar på liknande sätt. Vi ber om tecken och uppenbarelser från bortom denna värld när vi söker livsriktning och kallelse. Vi vill gärna ha ännu en predikan, ännu lite mer kristen facklitteratur, ännu ett tecken, innan vi börjar leva ut det Jesus redan har lärt oss.
Det som skrämmer mig mest med liknelsen om den rike mannen är hur normalt hans liv verkar vara. Bara några meter bort lider Lasarus i skuggan av hans överflöd, men ingenting i den rikes liv förändras av att han finns där.
I dagens frikyrkliga medelklass-svenssonbubbla kan avståndet till Lasarus tyckas längre. För den som inte aktivt söker sig till samhällets marginaler kan den fattige och främlingen vara förpassade till nyheterna, tryggt inramade av tv-rutan där de inte kan nudda det egna livet.
Men som Magnus Malm säger: vår nästa är den som påverkas av våra val. Vi kan enkelt beställa hem billiga tröjor från slavfabriker utan att se den som sydde dem, sopberget där plaggen till slut hamnar eller människorna som lever i dess skugga. När den lidande skyms av vårt överflöd blir Jesus fråga hängande i luften. Vad gör egentligen våra egendomar med vår blick?
