Våga gå djupare än bara religiös underhållning

På femtio år har mycket förändrats i vårt samhälle. När jag var liten pojke gick en stor procent av svenska barn i söndagsskola. De flesta konfirmerades. Det fanns ett kristet inflytande i skolan och bibliska värderingar präglade mycket tänkande. I dag växer många upp utan någon som helst kontakt med kyrkan. Kunskapen är obefintlig då det gäller Bibeln och kristen tro. Och vårt samhälle är mångkulturellt. Utgångsläget är nu annorlunda om vi vill nå vår samtid med evangeliet. Kanske behöver vi börja med en enkel presentation av vår tro? Låta våra grannar och vänner få ana något av glädjen och friden vi äger – tryggheten och framtidstron – genom att plocka fram vackra psalmer och läsarsånger? Med intresse märker jag att sångkvällar samlar mycket folk. De gamla väckelserörelserna har en underbar sångskatt – en riktig guldgruva. Där finns ett folkligt anslag, en värme som berör. Och texterna är ofta genomtänkt förkunnande.

I grannlandet Norge har klassiska sångkvällar blivit en jättestark rörelse. Missionshus, kyrkor och profana lokaler fylls av människor i alla generationer. Detta börjar sprida sig till Sverige nu.

Det här är riktigt bra evangelisation. Sången och musiken rör vid hjärtats strängar, och de som sjunger berättar ofta personligt om vad budskapet betyder för dem. Atmosfären är fri och avslappnad. Applåder och glada skratt avlöser varandra. Publiken trivs. Men vågar vi ta ett steg till? Finns det måhända en risk att det stannar vid ”religiös underhållning” som gör att andligt sökande människor är med och sjunger kristen allsång år efter år utan att på riktigt utmanas att överlåta sitt liv till Jesus Kristus?