Tältmötena gör comeback – unga bär facklan vidare

Vem kunde ana detta? Tältmötet, som varit försvunnet i flera årtionden, är åter högaktuellt. Och det intressanta är att det på flera platser visar sig vara unga kristna som går i täten för att damma av denna mötesmodell. Unga evangelister som vågar gå utanför de traditionella ramarna. Härliga entreprenörer för vilka fladdrande tältdukar signalerar offensivt nytänkande. Tyvärr kämpar de emellanåt i motvind eftersom de gamla, etablerade kyrkorna vant sig vid att lägga allt på sparlåga under sommaren. Men det är bra att de unga får pröva sina vingar. Att evangelisterna får utrymme och frihet och inte blir inlåsta i gammalt vanetänkande. Samtidigt är det angeläget att de lär sig att samverka, gå hand i hand med församlingen.

Förra veckan var jag på en inspirerande tältkonferens på Bjärka Säby, utanför Linköping. Pingstkyrkans LP-arbete stod för arrangemanget. Tältet var överfullt. Sången och musiken var härligt spontan och inspirerande. Att få predika i denna enkla, folkliga miljö var helt underbart. Och responsen gjorde mig oerhört gripen. Här var inte bara ”låga trösklar” – det fanns inga trösklar alls. Frihet, men inte oordning. Trygga ledare som just nu upplever ett väckelseskeende där många kommer till tro.

Några kilometer från vårt hem ligger en kyrkby som heter Hackvad. Den lilla baptistförsamlingen där har i flera år rest ett jättestort, vackert tält som de inrett med cafémöbler. Kväll efter kväll ljuder sång och musik och människor från när och fjärran strömmar till. Det här är inte möten bara för de redan kyrkvana och troende. Den barriären har man lyckats spränga. Mitt i samlingen paus för kaffe. Sedan koncentrerad predikan följd av inbjudan till förbön innan mera sång och musik avslutar det hela. Stilla. Värdigt. Varmt. Berörande. Jag är fylld av beundran för det fantastiska arbete den lilla församlingen lägger ner. Och ett par mil österut, i Odensbacken, slår snart Emilia Lindberg med team upp sitt mötestält. Det blir glada tillställningar. Möten, kväll efter kväll, där budskapet är tydligt och klart. Jag vet att tältsalongen kommer att vara överfylld dessa festdagar. Och vi ber att det får bli en andlig besökelsetid.

Lövsjön heter en by i södra Dalarna. Där ska vi medverka i församlingens tältkonferens. Två veckor med totalt 14 gudstjänster. Människor reser långväga för att uppleva den innerliga väckelseatmosfären som brukar vara rådande. Medan de stora kyrkorna i städerna runt omkring verkar föra en tyst tillvaro över sommaren, arbetar den lilla kärntruppen i Lövsjön på högvarv. Servering varje kväll. Matservering under helgerna. Det är glädje och fest. Helig förväntan. Passion för att nå ut med evangeliet. Jag avslutar sommaren i den vackra tältkyrkan på Senoren i Blekinge. Missionsförsamlingen på ön inbjuder till tre veckors kampanj. Här saknas inget. Stort cafétält med korv och kaffe. Aktiviteter för barn. Välljudande, tilldragande sång och musik. Och predikan i varje möte som utmanar till heliga beslut. Det är med förväntan och glädje jag reser söderut tillsammans med hustrun.

I varje stad i vårt land borde ett färggrant, inbjudande tält vara rest. Minst en månad. Dagtid barnmatinéer. Samlingar för äldre och daglediga. Seminarier. Kvällarna stora sångkvällar med det bästa ur den samlade kristenhetens sångskatt. Och givetvis duktiga folktalare, utpräglade evangelister, som talar över aktuella ämnen som väcker intresse. Ett veckoslut är för litet. Det blir inget riktigt genomslag. Minst fyra veckor som får sätta djupa avtryck i mångas liv, och där Ordet får tid att verka så som det är utsänt. Då alla hjälps åt frigörs plötsligt stora resurser. Satsa ordentligt på inbjudande reklam under flera månader. Använd närradio, lokal-tv, annonsblad, affischer. Mobilisera kyrkfolket. Och ge ungdomarna stort utrymme. Låt dem känna att det är en satsning de kan stå för. Det är tid att gå till verket.