Inte tillbaka till Eden – utan fram till Jerusalem

Att inte döma är temat den fjärde söndagen efter trefaldighet. Det är en vacker tanke men svår att leva efter. Vi lär oss tänka kritiskt från tidiga skolår, och bakom ett kritiskt bemötande döljer sig gärna ett dömande – ett avståndstagande. Av mänsklighetens historia lär vi att folks och gruppers identitet ofta handlar om att odla vi och dem-tänkande. Vid ett möte med en annan människa är det lätt med den första domen, bedömningen. Är du en av oss? 

En morgon när Jesus undervisar i templet i Jerusalem kom en grupp religiösa ledare och ställer en kvinna framför honom. Hon har begått äktenskapsbrott, tagen på bar gärning och ska enligt Mose lag dömas till döden. Nu får Jesus frågan; ”Vad säger du?” 

Situationen är ett försök från Jesu motståndare att sätta dit honom. De hade en vattentät plan. Enligt Mose lag ska kvinnan dömas till döden vid äktenskapsbrott (5 Mos 22:22-24, 3 Mos 20:10). Enligt den romerska lag som vid den tiden gällde i Israel, fick endast romerska myndigheter utmäta dödsstraff. Därmed uppstår ett dilemma som Jesus konfronteras med. Ska kvinnan dömas till döden? Hur Jesus än svarar så förlorar han. Om han svarar nej, avvisar han Mose lag och undergräver sin egen position som andlig ledare. Om han svarar ja, så undergräver han också sin egen position. Jesus förkunnar förlåtelse för de misslyckade, befrielse för de förtryckta, en ny start och ny födelse för var och en som tror. Det går inte ihop med en dödsdom. Dessutom är ett ja en farlig politisk markering. Om Jesus avger domen över kvinnan och låter den verkställas så är det en upprorshandling mot Rom.