Ingen genväg till livet med Gud – bara att följa honom

Han hade alltid känt att det var något som skavde, något som fattades i hans liv. Trots att han hade en god relation till sin familj, var ekonomiskt välbärgad och ofta fått en klapp på axeln av sin lokala rabbin för att han levde efter lagens grundbultar. Ändå var det något som fattades och därför blev han nyfiken på snickaren från Nasaret. Först hade han avfärdat honom som ytterligare en kringvandrande predikant, någon man inte behövde lägga särskilt stor vikt vid. Men ju längre tiden gick och ju mer han hörde talas om vad snickaren sa, desto snabbare började hans hjärta slå. Han bara måste få möta den mannen.

Så en dag föll det sig så att de befann sig bara ett hundratal meter ifrån varandra. Han var dock inte ensam med snickaren. Runt honom fanns en brokig skara av vuxna, barn och fariséer. De sistnämnda var strängt upptagna i ett samtal med Jesus. När han kom närmare hörde han att diskussionens vågor gick höga, och han fick känslan av att de religiösa männen ville få sin motståndare att falla på eget grepp, men så blev det inte.

I stället ökade hans dragningskraft, och mannen häpnade när han såg hur föräldrar med barn i släptåg sökte sig till Jesus. Innan hade Jesus varit lugn som Genesarets sjö en vindstilla dag. Men nu blev han upprörd. Mannen kunde gott förstå varför. Inte kunde föräldrarna förutsätta att deras barn skulle bli centrum för allas uppmärksamhet. Barn skulle hålla sig i bakgrunden. Att dessutom kräva audiens hos någon som kommit att bli en omtvistad och en central person i landet var inte att tänka på. Men ändå stod föräldrarna på sig, och nu insåg mannen att det inte var Jesus som motade bort dem utan hans vänner. Den höjda rösten var riktad mot lärjungarna och inte till föräldrarna.