Ingemar Helmner: Bjud in Jesus till er stad

”När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse ...” Det är högtidligt att läsa adventstexten om hur Jesus rider in i Jerusalem. Hans närvaro berörde hela staden. Många hyllade honom, andra förargade sig. Men ingen kunde vara likgiltig och oberörd. Hela staden kom i rörelse. Smaka på de orden. Apostlagärningarna berättar om liknande saker. Då Anden utgöts på pingstdagen sprängdes alla gränser. Plötsligt befann sig församlingen mitt ute i folkhavet. Det var inte bara ett litet karismatiskt förnyelsemöte i en undangömd lokal – hela staden kom i rörelse. ”Är ni här nu, ni som vänder upp och ner på hela världen?” frågar en landshövding förskräckt då han träffar Paulus och dennes medarbetare. Uppenbarligen sysslade dessa män inte bara med lite ”uppehållande verksamhet” och menlösa religiösa aktiviteter. De gjorde skillnad där de gick fram. De skakade om städer och regioner med sitt budskap. Med lite vemod tänker jag på alla tusentals predikningar som hålls i vårt land varje vecka året runt ...

Under hösten har frikyrkornas teologiska utbildningar debatterats. Jag vill kort beröra detta ämne från en lite annorlunda synvinkel: Fostrar dessa skolor fram förkunnare som ställer sig på barrikaderna? Som skapar rörelse i folkhavet, skakar om, väcker nyfikenhet, öppnar för verkliga Jesusbesök i städer och byar. Eller handlar det mer om att forma förvaltare som nöjer sig med att vårda det som tidigare generationer byggt upp? I det samhällsklimat som råder nu behöver våra kyrkor djärva, initiativrika och brinnande evangelister. Som är drivna av het längtan att bryta ny mark och se nya grupper av människor ta emot evangeliet. Unga entreprenörstyper som vågar tänka i nya banor och har gåvan att dra andra med sig. Den stillhet och handlingsförlamning som råder i många församlingar är tragisk – samtidigt som vår samtid alltmer präglas av andligt sökande.

Om er kyrka ska anställa en förkunnare borde väl målsättningen vara att nå långt utanför kyrkväggarna. Formfulländade predikningar för de redan vunna har sin betydelse. Men då bör visionen vara tydlig: att se en andlig tillväxt och utveckling, att träna lärjungar. Men detta måste hela tiden gå hand i hand med att evangelisera och nå nya människor med budskapet. Annars börjar snart gemenskapen kännas instängd och luften kvav. Tror vi att en ”påkristning”, som svar på all avkristning, är möjlig i vårt land? Då bör inriktningen i våra samfund vara att vaska fram unga, riktigt kallelsemedvetna personer. Och att med Andens hjälp forma dem till spjutspetsar, utåtriktade evangelister med empati och helig glöd. Budskapet måste nå utanför kyrkväggarna.