Gudomliga visioner skakas inte fram ur rockärmen, de föds fram

Att formulera storslagna visioner är inte alltid så lätt. Ändock tar vi ofta sats. Ger löften, uttalar förhoppningar, sätter upp mål som skapar förväntningar. Men tänk om de istället skapar prestationsångest? Krampaktiga, felaktiga krav. Konstgjorda bördor. En press som avslöjar att alldeles för mycket fokus ligger på oss själva. Det beror på oss.

Det är underbart att möta människor som verkligen är bärare av en levande vision. Egentligen är det inte de som bär visionen, det är visionen som bär dem. De har en inre bärkraft. En trons förvissning som inte påverkas av omständigheter och tillfälliga känslokast. Det är sådana människor Guds rike behöver. Det är sådana präster och pastorer våra kyrkor längtar efter. Kallelsemedvetna. Trosvissa. Brinnande. Samtidigt som de är fyllda av iver sprider de lugn och frid omkring sig. Det Gud lagt ned i deras hjärtan gör dem förtröstansfulla. Likt Abraham vandrar de trons väg och hoppas på Gud. 

I det kristna livet gäller lite annorlunda lagar. Hemligheten till framgång är att vi inser hur totalt beroende vi är av Gud. Mig förutan kan ni inget göra, sa Jesus. Därför behöver vi ödmjukt be att Gud leder oss in i de gärningar han berett. Kristendom är inte självförverkligande, det handlar om överlåtelse. En nära relation till Gud som gör vårt inre allt mera lyhört och öppet för hans tilltal. Därför kanske vi behöver tala om visioner på ett lite mera varsamt sätt. Bara det som är fött av Gud har sann bärkraft. Hemmasnickrade visioner och drömmar kan bli som en kvarnsten runt församlingens hals. Är det bara människotankar, egenproducerade målskrivningar som vi tror oss kunna tvinga Gud att verkställa, blir frukten ofta besvikelse, trötthet och förbränd mark. Våra kyrkor är värda ett bedjande ledarskap. Präster och pastorer som avskiljer tid för att söka Gud. Ledare som drar församlingen med in i ett djupt böneliv. Gudomliga visioner skakas nämligen inte fram ur rockärmen, de föds fram. Gud säger: Ropa till mig så ska jag svara dig, och förkunna för dig stora och förunderliga ting som du inte känner …