Töringe och Jansson briljerar när Tunna blå linjen går i mål

För en svensk tv-tittare van vid produktioner med kritisk distans till tro känns det nytt. Men att kristna nu skildras med naturlighet markerar en välkommen förändring. Amanda Jansson gestaltar polisen Sara med ett djup och äkthet som sällan ses i porträtteringar av troende karaktärer. 

I det lågmälda porträttet blir Saras tro en bärande del i serien. För henne är tron är ett val. Hon väljer att se Gud i körsbärsblommorna, i dottern Leah och människor hon träffar. Hennes hopp om människors möjliga förändring speglar också seriens helhet. I Tunna blå linjen ställs karaktärer inför frågan om hur de bevarar sin mänsklighet i ett yrke präglat av mörker. Det är också kärnan i serieskaparen Cilla Jackerts grundidé, att utforska hur poliser påverkas som människor av eländet de möter.

Sara och hennes sambo Magnus, spelad av Oscar Töringe, representerar två motsatta sätt att möta världen. Magnus är erfaren polis med ett känslokallt förhållningssätt till jobbet och sin missbrukande syster. Han är formad av sin bakgrund som tredje generationens polis. För honom är yrket plikt och arv, men också en källa till frustration och tvivel. Sara däremot, driven av idealism och en varm lågkyrklig tro, ser sitt arbete som ett sätt att förändra världen – inte genom hårda tag men genom att möta människor med hopp.

I en öppningsscen i första säsongen märktes kontrasten. När Sara och Magnus ska hantera några stökiga killar i en matbutik går Magnus hårt fram och uttrycker sin irritation medan Sara försöker nå fram till ungdomarna genom dialog. ”Jag tror att du drömmer om något annat än att stå och tjafsa i ett närlivs,” säger hon till en av killarna, med en ton som speglar hennes övertygelse om att människor har potential att förändras. 

Trovärdig skildring av samtiden

I tredje säsongen tynger mörkret karaktärerna på ett helt annat sätt. Solen lyser aldrig, som bäst är det mulet. Att det var fler soltimmar i säsong ett kan förklaras med fler inspelningsdagar under sommarhalvåret, i nyss avslutade säsong tre är mörkret och regnet ett medvetet val för att spegla den dystra samhällsbilden: en värld där brotten har blivit råare, misstron större och vardagen tyngre. 

Droghandelns konsekvenser lyfts fram. Från medelklassiga cannabishippies som propagerar för legalisering, till ungdomar som langar på skolgården och gängmedlemmar som apterar en bomb på en skola. När bomben exploderar, vaktmästaren omkommer och flera barn skadas svårt, växlar serien upp. Malmö framställs som en stad i fritt fall, där drogproblematiken skadar de mest oskyldiga. Saras och Magnus dotter är sjuk hela tiden, liksom samhället, och det tycks inte finnas någon bot. 

Ett malmöoriginal som tidigare mest varit en del i stadens kuliss visar sig plötsligt kapabel till grov misshandel. Ungdomar som kunnat nås genom dialog är nu hopplöst förlorade till samhällets skuggsida. Det enda som verkar återstå i verktygslådan är repression. På så sätt speglar seriens avslutning samtiden på ett trovärdigt sätt.

För Sara är det tron som gör att hon orkar. Efter ett särskilt påfrestande pass där ett barn förlorar sin förälder, frågar Magnus henne, ”hur orkar du?”, varpå hon svarar, ”jag vet att jag inte bär det här ensam”. Magnus kan inte fullt ut förstå hennes svar, men han förkastar det heller inte. Istället väcker det nyfikenhet.

Töringe imponerar som Magnus

Töringe är seriens klarast lysande stjärna och ger Tunna blå linjen djup känslomässig tyngd. Hans gestaltning är mästerlig i sin nyansrikedom. Med subtilt skådespeleri gestaltar Töringe en komplex karaktär, en erfaren men plågad polis som brottas med längtan efter mening. 

Töringes kroppsspråk och blick förmedlar en sårbarhet som gör Magnus lätt att tycka om trots hans alltför hårda tag i jobbet. Dynamiken med Sara förstärker kontrasten mellan Magnus mörker och hennes ljus. Han är känslomässigt oförlöst, med ett skal som bara spricker i hans relation till Sara. Töringe gör Magnus till en pragmatiker med glimtar av en person som ändå hoppas på något mer. Hans relation till Sara är i sig ett uttryck för sökandet. Han dras till henne av kärlek men också till hennes stabilitet och inre lugn, något han saknar i sitt eget liv. Saras kristna tro representerar något större än henne själv och som Magnus, om än omedvetet, fascineras av.

Tron blir en bro till mening

Deras relation är inte bara en kärlekshistoria, den blir också en metafor för hur tro och tvivel, hopp och realism kan mötas. Genom att nu placera dem i ett mörkare samhällslandskap märks det tydligare än i tidigare säsonger. 

Tunna blå linjen

DRAMA

Skapad av: Cilla Jackert
Antal säsonger: 3
Visas: SVT Play
Avsnittslängd: Cirka 60 minuter

Om titeln: Tunna blå linjen syftar på polisens roll som gräns mellan ordning och kaos.

Handling:

• Skildrar vardagen för poliser i Malmö och deras kamp för att balansera ett krävande yrke med sina privatliv. 
• Rör sig mellan vardagen som polis och existentiella frågor, moral, mänsklighet och hopp.
• Inspelad i Malmö och speglar stadens sociala utmaningar.
• Den tredje säsongen har särskilt uppmärksammats för att ge plats åt frågor om tro och mänsklighet.

Saras tro gör henne till en påminnelse om att det i varje mörker finns ljus att hämta för den som väljer att se det. För Magnus som är tyngd av yrkets cynism blir Sara en bro till något större, inte nödvändigtvis Gud, men åtminstone ett hopp om liv med mening trots mörkret. 

I sin tredje säsong förblir Tunna blå linjen trogen sin grundidé. Genom karaktärer som Sara och Magnus skildrar den inte bara polisyrkets svårigheter utan också människans kamp för att hålla fast vid sin mänsklighet i en trasig värld. Det blir en serie om vad det innebär att vara människa, att fortsätta trots allt. Tunna blå linjen säsong tre kan vara bland det bästa SVT gjort.