När Björn Wiman predikar blir hoppet ett verb

Ute ligger november som ett lock över Göteborg, men i Saronkyrkans foajé är stämningen uppsluppen. Ett mjukt sorl ringlar uppför trappan mot kyrksalen. Räddningsmissionens årliga inspirationsdag har lockat så många att arrangörerna i sista stund tvingats byta till en större lokal. Frågan som samlar flera hundra denna tisdagsförmiddag är enkel att formulera men svår att leva med: Hur kan man fortsätta se världen som den är utan att förlamas av det världsläge som pressar oss från alla håll? Går det att vägra vänja sig vid att allt brinner?

Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, inleder dagen med att tala om klimatkrisen. För honom börjar problemet i språket, i hur det förlorat sin förankring i verkligheten. Ord och handling har glidit isär. Gränsen mellan sanning och lögn är flytande. Donald Trump och hans pressekreterare Karoline Leavitt blir exempel på en maktutövning där verkligheten får ge vika för det som för ögonblicket tjänar den politiska agendan.

”Det finns ingen skam”