Marcus Pollack:
Poletti Lundström har rätt – kyrkan måste markera tydligare mot högerextremism

Kommentar. I Aftonbladet (20/8) skriver religionshistorikern Tomas Poletti Lundström om en rörelse som hittills pågått i skymundan: Väckelsekristna profiler närmar sig radikalnationalistiska miljöer.

Han visar hur välkända kristna namn verkar på plattformar med starka kopplingar till ytterhögern och att detta sker utan några nämnvärda reaktioner. Varken från kyrkliga ledare, mediechefer eller andra företrädare för frikyrkligheten.

Som Poletti Lundström konstaterar håller gamla gränsdragningar på att lösas upp. Normaliseringen är påtaglig. ”Profiler i denna breda folkrörelse [har] närmat sig vår tids mest kontroversiella politiska miljöer”, skriver han, och fortsätter: ”Utvecklingen är på vissa håll påfallande, men ett offentligt samtal om detta har uteblivit.”

Det är en viktig iakttagelse. Diskussionen om detta och vad det betyder för kyrkans trovärdighet, vittnesbörd och identitet, har saknats. Svensk frikyrklighet är en stor och spretig rörelse, därför är det viktigt att ledarskapet tydligt markerar var gränserna går.

För det är i alla avseenden uppseendeväckande att Mats Selander, stående krönikör i tidningen Världen idag och medarbetare i Apologia, tidigare Credoakademin, återkommande gästar nättidningen Frihetsnytt.

Det är ingen dussinsajt. Frihetsnytt är en del av det så kallade Nätverkets mediesfär som vuxit fram ur Nationaldemokratiska kretsar. Man driver webbplatser som Exakt24, Nya Tider och Insikt24, alla med starka personkopplingar till ytterhögerpartiet Alternativ för Sverige. Skribenter och programledare återfinns på partiets listor. Några har bakgrund i vit makt-miljön. 

Plattformarna delar resurser, gäster och berättelser. Ofta även konspirationer. Gränserna mellan partipolitik och medieinnehåll är flytande. Det är en miljö där talet om ”folkutbyte” normaliseras, minoriteter görs till hotbilder och historierevisionism om Förintelsen förekommer. 

En annan kristen profil som rör sig i högerkonservativa sammanhang är pingstpredikanten Josef Barkenbom. Han står bakom inflytelserika Instagramkontot ”Varför kristen”, där han syns i plattformens videopoddar. Samtidigt leder han programmet ”Varför då?” på SD-startade kanalen Riks.

Tonläge och innehåll på de båda plattformarna är snarlikt. Samtalen glider ofta över i ideologi och gränsen mellan andlig vägledning och politisk opinionsbildning är svår att urskilja.

Förra hösten lyfte tidningen Dagens opinionsredaktion ”Varför kristen” som en särskilt betydelsefull röst. Kontot tilldelades utmärkelsen ”Årets opinionsbildare” på en gala i Lugnetkyrkan i Falun med motiveringen att plattformens poddar bidrog till att sprida det kristna ordet.

Nu har tonläget skiftat. I en ledartext kommenterar tidningens opinionsredaktör Frida Park Tomas Poletti Lundströms artikel i Aftonbladet. I ett, får man anta, försök att markera avstånd beskrivs Josef Barkenbom och Mats Selander som ”ytterkantskristna”.

Det väcker frågor. Särskilt eftersom det var just Barkenboms ”Varför kristen” som Park själv för mindre än ett år sedan valde att hylla. Det förbigås med tystnad. I stället riktas kritik mot Poletti Lundström som anklagas för att ”smeta ytterkantskristnas teologi på hela kyrkan”.

Men det är förstås inte det han gör. Tvärtom. Han sätter ord på det många anat men få vågat formulera. Inte i polemik utan av omsorg om den kyrka han själv tillhör.

Frida Park efterlyser självkritik från kristna medier så att ytterkantsröster ”inte omedvetet ges legitimitet genom okritisk exponering”. Det är ett klokt och i grunden nödvändigt råd. Men sådana ord får tyngd först när de tillämpas även på den egna redaktionen. 

Vilken är tidningen Dagens inställning till Josef Barkenbom? Är han en marginell ytterkantskristen, eller en av Sveriges viktigaste kristna opinionsbildare? 

Mot den här bakgrunden är det också svårbegripligt att tidningen, dagen efter ledartexten som varnat för okritisk exponering, väljer att publicera en debattartikel från högerextrema Alternativ för Sverige. 

De flesta kyrkligt aktiva skulle nog mena att det är ett parti vars företrädare är en sorts ytterkant som inte förtjänar legitimitet eller exponering över huvud taget. I alla fall inte i en tidning på kristen grund. 

Frikyrkan har alltid varit politiskt spretig. Men i takt med att spretigheten idag ökar växer behovet av att tydligt markera mot högerextrema tendenser. Här har Dagen brustit – och man skulle önska större tydlighet från det kyrkliga ledarskapet.