Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Europa inpyrt av antisemitism

Debatt Publicerad: 2021-08-12 15:52

Ingen såg något. Ingen hörde något. Ingen gjorde något för att säga ”Stopp!”.

Det är sammanfattningen av Géraldine Schwarz mycket uppmärksammade bok Medlöparna. Den gör rent hus med den omfattande antisemitismen i Europa. Både före andra världskriget, under kriget och efter. Även i nutid.

Inte undra på att Medlöparna fått EU:s stora litteraturpris. Det här är nämligen en bok som helt tar död på myten att Europas folk inte märkte något av den judeutrotning som pågick under andra världskriget.

Boken skakar om för den visar att så många såg, fast de inte ville se. Eller sa att de inte såg.

Länder med smutsig historia

Den tar också död på föreställningen att länder som Frankrike, Italien, Österrike och andra var oskyldiga, bara intvingade av nazismen i förintelsens vidriga system.

I själva verket var antisemitismen djupt rotad även innan kriget. Judar förföljdes gärna, även innan Hitler satte igång sitt fasansfulla verk.

Från Vichy i Frankrike skickade man judar till Förintelsen, trots att tyskarna inte begärt det (innan de själva ockuperade hela Frankrike 1942).

I Italien under Mussolini skickades judar till utrotningslägren. Motståndare till fascismen arkebuserades regelmässigt.

Och i Österrike var samhörigheten med nazismen djupt indränkt i folkdjupet. Ingen gjorde motstånd när judarna tvingades marschera iväg till tågen som tog dem till gaskamrarna.

Varför såg ingen något?

Det genomgående temat i Schwarz gripande bok är att ingen såg något. Ingen märkte av någon utrotning, inte ens de som bodde bara några kilometer från de olika fång- eller utrotningslägren.

Och kanske det värsta av allt: flera länder gjorde under decennier efteråt inte upp med sin historia. Snarare doldes dessa hemska brott, som om de inte fanns.

Istället har det under ytan växt fram en ny extremhöger där Förintelsen förminskas eller rent av sägs inte ha ägt rum.

Fortfarande är synen på judar på många håll lika svart som den varit i årtusenden.

Géraldine Schwartz är fransyska, gift med en tysk och närmar sig idag de 50. Inför boken har hon gjort ett omfattande researcharbete. Och huvudfrågan i boken är: Vad händer med ett Europa som inte vill minnas sitt mörka arv?

Hon drar sig inte ens för att genomlysa egna makens släkthistoria. Hur kunde det komma sig att opa (farfar)  kunde köpa ett företag så billigt under Hitler-tiden?

Förklaringen är att det ägdes av en jude – som tvingades sälja till kraftigt underpris i tvångssymbios med tidens samsyn. Historien hinner ifatt och från överlevande i  judiska kretsar i USA kommer efter kriget krav på ersättning. En lång process, som slutar med en uppgörelse där opa tvingas betala.

Marken var bäddad

Det är en bra bild från nazismens Tyskland. Redan innan Hitler tog makten var många av tyskarna fyllda av förakt mot judarna. Och de som inte var det halkade per automatik in i strömfållan.

Redan innan Hitler krävde att judarna skulle avhumaniseras var de illa sedda bland stora delar av befolkningen. Grogrunden fanns definitivt för Hitler att blåsa under judehatet. Han kom så att säga till dukat bord.

Nu har Tyskland ändå tagit tag i sin historia. Erkänt missgreppen, och sökt försoning. Rest minnesmärken över offren. Nu ett demokratiskt land där man i mångt och mycket skäms över det förflutna.

Erkännande dröjde länge

Men samtidigt lyfter författaren fram det som Konrad Adenauer, Västtysk förbundskansler 1949-1963, gjorde redan på 1950-talet. Han gav tyska folket en slags allmän amnesti, i en önskad demokratisk anda. Men det gjorde att även gamla nazister kunde slinka genom nätet och klara sig vidare. Inte sällan med fina tjänster inom statsapparaten.

Bakgrunden var att det började dyka upp ett nytt  orosmoln vid den tiden – Sovjets och kommunismens aggressivitet.

Det upplevdes av segrarmakterna USA, England och Frankrike som ett så stort hot att det som varit snabbt glömdes i rädslan för nuet – en sovjetisk invasion i det kalla krigets spår.

Ett land som utsätts för mycket hård kritik av Geraldine Schwarz är Österrike. Där jub­lande man ju över att Hitler tog över landet, och när det var dags att skicka judar till förintelsen var det ytterst få som gjorde motstånd mot det. Många applåderade.

Ingen såg något där heller. Och det dröjde till långt in i vår tid innan Österrike gick med på att erkänna sin skuld här.

Frankrike kommer heller inte undan. Sent omsider erkände man som nation delaktighet i att skicka judar till förintelsen.

Det är det genomgående temat i boken: Hur kan vi människor bli sådana att vi medverkar i dessa kollektiva rysligheter? Varför var inte vanligt folk ute på gatan och sa stopp, eller protesterade på annat sätt?

Och hur kunde Vichy-regimen i södra halvan av Frankrike skicka judar till en säker död utan att tyskarna ens bett om det?

Medlöparna sätter fingret på denna ömma punkt. Hur kunde de som varken var offer, bödlar eller hjältar bara följa med strömmen?

Många vill glömma

Påfallande många vill glömma sitt egentliga arv. Men sanningen är att många av Europas länder var aktivt delaktiga i förintelsen, som sände runt sex miljoner ”oönskade” i döden.

Dessutom tycks det gamla judehatet nu åter segla upp till ytan. Det finns där sedan länge, om än tillfälligt (?) undanstoppat, inte minst i Östeuropa.

De nynazistiska rörelserna i olika länder väcker oro, enligt författaren. Judarna har åter hamnat i fokus och utpekas allt oftare i konspirationsteorier som roten till allt ont vi utsätts för. Skrämmande.

Boken är en väckarklocka. Hur skulle vi själva ha gjort om vi levt på den tiden? Och vad skulle vi göra idag om hetsen mot judarna accelererade i vårt land? Har vi det civilkurage som krävs för att stå emot?

Eller kommer vi att säga som många gjorde på 1930- och 1940-talen – vi såg inget.

Rolf Johnsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Måttfullhet ointressant för många
Ny regering krävs för att bryta rädslans spiral
Relation som tar lång tid att reparera
Plus och minus i kampen för ett nyktrare Sverige
Din röst påverkar kyrkans framtid
Möjligheternas Sverige - utan utsatta områden
Samvetet måste ständigt utbildas
Skolan måste sätta stopp för mobbningen
Inte läge att dra ned på biståndet!
Pandemins konsekvenser för vården


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies