Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Vad är värt att fira?

Debatt Publicerad: 2021-06-24 00:00

Den 19 juni firar USA helgdag till minnet av lagen om slaveriets upphörande, underskriven av presidenten Abraham Lincoln 1863. Alla svarta slavar i de amerikanska sydstaterna skulle bli fria. Men mycket återstår ännu för att svarta människor i USA ska ha samma rättigheter som vita. Aktiviteterna har tagit ny fart efter dödandet av George Floyd och polisbrutalitet mot andra svarta amerikaner. Om vi breddar perspektivet behöver en rättvise- och befrielsekamp föras världen över idag. Det handlar om mänskliga rättigheter för kvinnor drabbade av sexslaveri och kvinnomisshandel. Men också kamp mot drogförtryck, heders­våld och svåra uppväxtvillkor för många människor.

Ungefär samtidigt med befrielsen av svarta slavar i USA fick Sverige en folkrörelse startad av troende människor när Sveriges första baptistförsamling bildades. Män och kvinnor i frikyrkan fick rätt att rösta, 70 år innan kvinnor hade allmän rösträtt i Sveriges riksdag. Allas lika värde i de enkla frikyrkokapellen runt om i landet gällde redan på 1860-talet.

I dess fotspår föddes nykterhetsrörelsen med sin kamp mot alkoholslaveriet, som höll på att dränka svenska folket. Arbetarrörelsen tog strid för värdiga arbetsmiljöer och rättvisa lönevillkor för den arbetande befolkningen 30-talet år senare.

När Sveriges statsminister fälldes i riksdagen i måndags var det från Vänsterpartiet en kamp för rimliga hyror. Mat och husrum tillhör grundläggande mänskliga rättigheter. Orimliga bostadsförhållanden tvingar människor till trångboddhet när alltför stor del av lönen går till bostaden. Då skapas ett segregerat samhälle som sänder ringar på vattnet till många andra områden.

Upprinnelsen till de svarta slavarnas befrielse genom Abra­ham Lincolns lag 1863 finns dokumenterad i heroiska flykthistorier när 100 000-tals svarta flydde, via underjordiska järnvägsspår, till frihet i de amerikanska nordstaterna och Kanada.

Med utvecklingen i världen i spåren av klimatförändringar, förtryck av fattiga, överbefolkning och mycket annat kommer flyktingproblemet inte att upphöra, även om vi i den rika världen försöker stänga våra gränser.

För tiotalet år sedan stod jag i en indianby i Peru i skuggan av snöklädda bergstoppar. Där visade indianerna ruttnande potatis på grund av klimatförändringar. De tvingas flytta och söka nya boplatser när klimatet förändras.

I Bangladesh drabbas befolkningen ständigt av stora översvämningar som påverkar deras levnadsförhållanden.

Listan kan göras lång med länder och folk som ser sina livsbetingelser hotade. Andra folk och nationer, främst i den rika världen, tar ofta för givet att deras levnadsförhållanden inte ska rubbas av vare sig klimatförändringar, flyktingströmmar eller ändrade ekonomiska förutsättningar.

Hur värderar vi ett liv? Villigheten att dela med sig varierar i de flesta av världens länder. Men när hjärtan blir hårda och ekonomisk framgång tas för given av privilegierade grupper, måste andra betala notan i orättfärdiga levnadsvillkor.

När svarta slavar under vidriga förhållanden fraktades med fartyg från Afrika till USA och Europa på 1600-1700-talet skedde det för att den vita befolkningen ville höja sin levnadsstandard. Svarta slavar betalade med sina liv på plantager, exempelvis i USA.

När människorättskämpen Mar­tin Luther King på 1960-talet i USA drömde att hans barn en dag inte skulle värderas ut­ifrån sin hudfärg utan av andra kvaliteter, så kan vi idag se glimtar av den drömmens förverkligande, medan det på andra håll fortfarande är nattsvart.

Om barn får chans till kreativa uppväxtmiljöer, blir sedda, stimulerade, får en skolutbildning och sociala miljöer som förmedlar hopp, så kan de alla vara med och bidra till ett gott samhälle.

En människas värde sitter inte i hudfärgen. Men smärtsamt nog har alltför många tvingats erfara det både i undermåliga uppväxtmiljöer i USA och sammangyttrade i trångbodda boendemiljöer i svenska förorter.

Om jag inte blir sedd och lyssnad på, om ingen ger mig redskapen att växa som individ genom att mötas av kärlek och respekt, så får vi ett smärtsamt uppdelat samhälle.

USA kan fira 19 juni till minnet av de första stegen till att ge svarta människor likvärdiga levnadsvillkor som de vita.  

Vad kan vi fira i Sverige? Kanske 1842 års skolreform och folkskolestadga, som gjorde det möjligt för alla barn att lära sig läsa, skriva och räkna? Eller 1921 års grundlagsändring, som gav alla kvinnor rätt att rösta i riksdagsval?

Sätter vi oss ner och tänker till finns det många milstolpar att vara tacksam för och värda att fira. Men vad vi än firar av utveckling, förändring och framgång är det inte principer på ett papper utan idéer omsatta i handling som räknas.

”Vad är då en människa, att du tänker på henne, en människoson att du lägger märke till honom…?” Den frågan behöver vi bära med oss till kvinnokliniken och förlossningssalen, till skolbänken och universitetskorridoren, till företagets direktionsrum men också till äldreboendet och demensavdelningen.

Alla människor har enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter lika värde. Men har de det i praktiken? Varje individs värde och livsbetingelser får vi aldrig sluta kämpa för, oberoende av yttre förutsättningar.            

Per Danielsson


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Plus och minus i kampen för ett nyktrare Sverige
Din röst påverkar kyrkans framtid
Möjligheternas Sverige - utan utsatta områden
Samvetet måste ständigt utbildas
Skolan måste sätta stopp för mobbningen
Inte läge att dra ned på biståndet!
Europa inpyrt av antisemitism
Pandemins konsekvenser för vården
KR vill främja hemmets kristna trosförmedling
Monarki – trots allt


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies