Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Angeläget

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Berlinmurens fall 25 år - frihetsdag för hela Europa

Debatt Publicerad: 2014-11-13 16:34

Efter Tysklands formella delning 1949 fram till Berlinmuren uppfördes 1961 lämnade var sjunde östtysk DDR-medborgare denna konstgjorda kommunistiska enpartistat.

Då DDR:s gränsskydd täppt till gränsen mot Förbundsrepubliken, det vill säga dåvarande Västtyskland, med taggtråd, vakttorn, minor, stängsel och murar, innebar just gränsövergångarna från öst- till västsektorn i Berlin den väg som återstod för östtysken att lämna ofriheten bakom sig.

En enkel resa med tunnelbanan eller pendeltåget och du var i väst – och i friheten. Så kom Berlinmuren till i augusti 1961, för att täppa till dessa sista hål.

Nu har det gått ett kvartssekel sedan denna Skammens mur till sist föll den 9 november 1989.

Nu har alltså ett kvartssekel gått sedan själva sinnebilden för det människofientliga sovjetkommunistiska systemet och dess diktatur i Öst- och Centraleuropa kollapsade under trycket av människors längtan efter frihet, demokrati samt rätt att tänka, tro och resa fritt.

I 28 år hann muren stå, det som blev själva symbolen för Järnridån som delade vårt Europa och påtvingade hundratals miljoner människor att leva under ett kommunistiskt, planekonomiskt, ateistiskt och Moskvastyrt enpartisystem.

Jag tillhör den generation som besökt det delade Berlin, upplevt muren och samtalat med jämnåriga och andra i kyrkor och andra miljöer om vad det ateistiska kommunistförtrycket gjorde med dem.

Vid mitt senaste besök i Berlin, den nu återförenade tyska huvudstaden, steg jag av tunnelbanan vid dåvarande gränslinjen, vid Bernauergatan. Jag stannar upp, efter att nästan ha trampat på en minnesplakett i trottoaren, och förstår att här, just här, ändades en människas liv, skjuten till döds av de östtyska gränssoldaterna.

Texten över ett av alla dessa flyktförsök över Berlinmuren som slutade så tragiskt lyder: ”Till offret för Skammens mur, Olga Segler, den 19 september 1961.”

Hennes offer och kors kom inte att bli ensamt. Ytterligare 249 fick sätta livet till i flykten för frihet, detta innan muren, äntligen, krackelerade.

För våra ungdomar, och kommande släktled, de som inte har egna erfarenheter och minns, måste vi förmedla vidare hur det var att leva i ett delat Europa.

Det behöver de för att förstå bättre den helt avgörande skillnaden mellan demokrati och diktatur, mellan frihet och förtryck, mellan religionsfrihet och ateistiskt religionsförtryck och kristofobi. Och vilken sida de själva skall stå på, i det godas tjänst.

Lennart Sacrédeus, Mora, tidigare europaparlamentariker (KD)


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

Samarbete för Sveriges skull
Människovärdet kan inte förtjänas
Ny regering kan förbättra rättssäkerheten för konvertiter
Näthat ger förödande konsekvenser
Svensk sjukvård måste koncentreras
Det ska bli bättre om man kommer i samhällets vård
Sekulariseringens triumf – ett liv utan mening
Alltmer flytande gräns mellan fiktion och verklighet
Moderaternas abortförslag riskerar att förvärra för kvinnorna
När- och fjärrvärme är vägen framåt


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies