Debatt: 2013-11-29 11:29

Dubbelmoralen om våldet mot kvinnor

Våldet mot kvinnor har många former. Anna Politkovskaja, den kända ryska journalisten som avslöjade mycket om brutalitet och skumrask i Tjetjenien, blev ihjälskjuten i hissen upp till lägenheten i Moskva.

I måndags var det, påstods det, FN:s internationella dag mot våldet mot kvinnor. Det var naturligtvis inte en dag då Anna Politkovskajas minne skulle uppmärksammas i FN. Inte bara så att dagen mer var tänkt att handla om det vanligare våldet, där karlar slår kvinnor sönder och samman.

Det är så mycket som är opassande att säga, inte bara i FN, men särskilt i FN. Att Anna Politkovskajas död var en del av utbredd laglöshet i Putins Ryssland är inte någon diplomatins sanning, även om det är uppenbar sanning utanför FN och utanför Kreml.

Det skulle inte tas väl upp att i FN påpeka att en mycket stor del av våld mot kvinnor i Ryssland, och inte bara där, har med vodka att göra. FN-möten är inga nykterhetsmöten. Men även i många länder där samhällsdebatten är långt mer fri än i Ryssland är det väldig försagdhet om alkoholens roll som orsak till att kvinnor misshandlas eller utsätts för sexualbrott.

Det är av mer än ett skäl som just Anna Politkovskaja är med i ingressen till den här artikeln. Hon var inte bara modig reporter i Tjetjenien. Hon hade skrivit en akademisk avhandling om den berömda ryska poeten Maria Tsvetaeva, som gjorde misstaget att åka tillbaka till Sovjet från exil i väst. Det kostade henne livet.

Om detta och massor med annan rysk lidandeshistoria och kulturhistoria handlar Rachel Polonskys mästerverk till reportagebok från förra årtiondets Moskva, Molotov’s Lantern. I myllret av iakttagelser och anekdoter finns en där författaren och Anna Politkovskaja äter fisk och potatis i en hotellbar efter att ha varit på operan och sett Puccini. Könshandeln är iögonenfallande, och Polonsky citerar ur Politkovskajas sista bok innan mordet 2006.

Till det som är ”alldeles i västs smak” i Ryssland räknas dessvärre enligt Politkovskaja: ”vodkan, kaviaren, gasen, oljan, dansande björnar och utövarna av ett visst yrke”.

Hennes bild av inställningen i ett visst klientel av västerländska och andra män var inte gripen ur luften. Det är inte heller bara när det åks till Östeuropa som den väldiga skillnaden mellan män med pengar och kvinnor i fattigdom eller annan utsatthet är grunden för en kommers där kvinnor också utsätts för mycket våld.

Något det definitivt inte är diplomatiskt att säga i FN är att i ett antal FN-länder är just den formen av kvinnors underordning och förnedring ett omfattande näringsfång för maffia och hallickar, antingen legalt eller i skydd av intressen inom korrupt, arrogant överklass. Vad svensk Thailandsturism också har för drivkraft, förutom billiga hotell och utsläppen från flygbränslet, hör till de frågor det tyvärr blivit god ton att inte tala så högt om. Det finns också verkliga bordelländer långt närmare än i Thailand.

Golf- och fifflarparadiset Dubai har den funktionen, som dubbelmoralens andra sida i det förment så strikta Mellanöstern. Överklassen får kvoter av tillfälliga uppehållstillstånd som inte bara används för tjänstefolk utan även säljs till ett slags koppleriidkare.

På närhåll har vi Tyskland och Holland och några till. Något som svenska och andra diplomater med säkerhet inte anser vara passande att säga i FN – eller EU – är att det sturska och så officiellt prudentliga Tyskland, trots att det gjort bättring i så många andra avseenden, har blivit en dubbelmoralens högborg. Bordeller har blivit storskaliga och helt legala företag, men deras innehavare skulle i Sverige få fleråriga fängelsestraff.

Den naiva förhoppningen var att kvinnor skulle skyddas bättre. Följden blev i stället att kvinnor far mycket illa. Tyskland har, som den ansedda brittiska affärstidningen The Economist nyligen konstaterade med en snäsning, blivit en stor bordell mitt i Europa.

Åke Wredén

Journalist på Eskilstuna-Kuriren (lib) och ersättare (FP) i Jönköpings läns landsting.