Debatt: 2013-11-21 16:49

Bronett: SD:s Sverige vill vi inte leva i

Sverigedemokraterna har en enda egentlig fråga: invandringen. Invandringen görs till det stora problemet och samtidigt ska den kraftigt reduceras. Det menar SD är lösningen på det mesta som är fel i vårt land. Men tro mig: vi vill inte ha ett land där vi koncentrerar oss på människors härkomst som värdemätare för möjligheter och rättigheter. Inte en nation där vi stänger våra gränser för människor i nöd. Vi vill inte ha ett Sverige med två sorters människor: Vi svenskar och ”de där invandrarna”.

SD går framåt. Det som står i deras programförklaring kan väl ingen säga något om? Det finns faktiskt inte en enda formulering som inte är bra, som inte vi alla kunde skriva under på! Men yta är inte allt. För var landar vi med Sverigedemokratiska visioner? Vad blir vi för ett land? Vad blir vi för människor? Tro mig – se under den polerade ytan och du vill inte leva i ett Sverigedemokraternas Sverige.

Sebastian Haffner (1907-1999) skriver i sin bok ”Anmerkungen zur Hitler” några begynnande rader jag aldrig glömmer. De tog tag med sin klara enkelhet. Han sa ungefär så här: ”Hade Hitler bara nöjt sig med att bygga vägar och skapa arbete åt alla och hade han inte brytt sig om judar och krig, hade han säkert blivit en av historiens mest ansedda statsmän.

I ”En tysk mans historia” berättar Haffner vidare om den enkle, ärlige tysken på randen till nazisternas makt­övertagande. Det finns likheter nu och då. Tro mig – ett sådant land vill vi inte vakna i. Ett sådant Sverige vill vi inte ha.

Ska man då verkligen likna SD vid nazister? Absolut inte. Inte vad det gäller judefrågan eller romerna. SD pekar inte ut något särskilt folkslag. De pekar inte just ut någon alls, inte direkt. Felet ligger hos invandrare som generellt problem, inte hos ett särskilt folkslag Och det är egentligen inte heller invandrarnas fel, utan det är vårt eget som släpper in dem, menar SD.

Visst finns likheter med nazister i 1930-talets Tyskland. I de opportuna lögnerna, de hårt vinklade sanningarna och i de förenklade lösningarna. Den retoriken  är avsedd att skapa oro och peka finger åt ett enda håll. De upprepade pinsamma och primitiva uttalanden som bräker ur deras led avslöjar dem.

Jimmie Åkesson har kapacitet och hans tillmötesgående öppenhet och fräckhet, minner också om den framväxande främlingsfientliga rörelsen i Tyskland. Man säger att SD har blivit rumsrena och inte har något med rasism att göra? Dumheter!

”Företrädare ska inte längre signalera negativa känslor, som ilska och bitterhet. Svordomar och stötande begrepp ska undvikas helt, liksom sarkasm, ironi och kompisjargong vilket lätt leder till missuppfattningar i sociala medier.” (Ur SD:s nya vokabulär)

Den aptitligt parfymerade ytan döljer ett stinkande monster som lockar oss att släppa det fritt. Det vore olyckligt om vi kom detta monster till mötes för tro mig, vi vill inte ha ett sådant Sverige.

Experter fortsätter uttala sig om varför SD går framåt. Få talar tydligt om konsekvenserna av vad som sker då demokratiska och kulturella värden får stå åt sidan, som om de vore för självklara för att behöva värnas. Ökad arbetslöshet nämns knappt eller den atmosfär av osäker ekonomisk framtid som sprider sig över hela Europa.

Den framväxande nationalismen, rasismen (starkast nu i Ungern och Rumänien) och de andra svenska partiernas ointresse (eller oförmåga?) att förmedla självklara demokratiska och humanistiska värden lyser med sin frånvaro just då de behövs som mest. Detta lämnar för mycket plats åt SD:s retorik.

Sanningen är att vi behöver invandring och att vi har råd med den. Vi har råd att hjälpa flyktingar. Vi har råd med en stark och bra skola och vi har råd att ta hand om utsatta och äldre. Oavsett hur länge vi har levt i Sverige och var vi kommer ifrån från början, så har vi råd och rätt till en grundläggande trygghet i vårt land. Det är en illusion att det inte skulle fungera. Men vi behöver göra det som krävs, för att få det.

Ett som är säkert, att angripa invandringen, är något som inte hjälper oss. Vi behöver välja den svårare vägen, den där vi hjälper varandra. Den där vi ställer upp och skyddar våra demokratiska värden mot grovt förenklade floskler.

För tro mig, det land som inte gör det, vill ingen av oss leva i. De männi­skor som väljer den lösningen vill ingen av oss bli.

Henry Bronett

författare och debattör




Artikel från hemmetsvan.se
Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB 2008
Hemmets Vän, Box 22010, 702 16 Örebro. Tel: 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se