Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

"Folk kom fram på krogen och ville att jag skulle be för dem"

Veckans nummer Publicerad: 2024-02-22 15:24

Han besöker festivaler, New Age-mässor, dansbandsveckor, raggarträffar och kyrkor för att dela sin tro. I över femton år har musikern och evangelisten Simon Ådahl rest på heltid. Nyligen besökte han värmländska Munkfors och Equmeniaförsamlingen som hyrt lokala fröken Ruths café för en mötesserie. Hemmets Vän var med när han med sång, musik, undervisning och berättelser uppmuntrade församlingen att synas mer i vardagen.

– Varför mår vi så dåligt i Sverige när vi har det så bra materiellt? frågade Simon. Sverige är det land som äter mest antidepressiva läkemedel i världen per capita. Någonting är fel. Det beror på att Jesus inte syns.

Simon inleder kvällen med att först berätta att han haft en lång period i sitt liv när han var religiös.

Ubåtskristendom

– Religion har förblindat människor. Men en relation med Jesus, det är något helt annat. När jag var religiös befann jag mig som om i en ubåt. Jag talade aldrig om min tro i vardagen. Det var precis som om jag var under ytan hela tiden. Och det var ganska kvalmigt. Min ubåtsfrälsningsbön löd ungefär ”Gud välsigna mig, min familj, min ekonomi, mitt jobb.” Jag bad bara för mig själv och hade inte kärlek till andra. Ibland var det dags att gå upp i ytläge för att gå på gudstjänst. Då fick jag påfyllning, lite proviant till min ganska ensamma, unkna tillvaro där nere i djupet. När gudstjänsten var slut klev jag ner i min andliga ubåt och gömde mig för människorna. Ibland kunde jag titta upp med mitt periskop och se hur människorna hade det. Och så förfasades jag över dem och tänkte: ”Titta, de lever utan Jesus. Nu kommer det att gå illa för dem. Vilken tur att jag är bärgad för evigheten, snart ska Jesus hämta hem mig.”

En sak hade Simon i alla fall att se fram emot. Det var ”ubåtskonferensen” på sommaren.

– Det var då alla vågade kliva ur sina ubåtar, för vi trodde ju på samma sak. Vi gick omkring och dunkade varandra i ryggen och sa: ”Gud välsigne dig! Vad gott att se dig!” Och sen sprang man fram till förbön för påfyllning. Påfyllning till vad? Jo, till sig själv!

– Jag kommer ihåg en dam som kom fram på en konferens som jag anordnade. Hon frågade om jag kunde be för henne. Hon ville ha påfyllning. ”Okej”, sa jag. Nästa kväll kom hon fram igen och ville ha påfyllning. ”Du var ju fram igår”, sa jag. Även den tredje kvällen gick hon fram för att få påfyllning. Jag frågade henne om hon hade gett ut någonting. ”Nej”, svarade hon. ”I så fall lider du av läckage, eftersom du har fått påfyllning tre kvällar i rad”, sa jag. Det är som att tanka bilen och lämna den på parkeringen. Förhoppningsvis är tanken full om man inte använder bilen någonting.

– Ubåtskristendomen är det som gör att svensken inte vet vem Jesus är. Ubåtsfrälsningen är det största fel vi har i kristenheten. Att vi inte vågar dela vår tro i vardagen. Varför mår vi så dåligt i Sverige när vi ändå har det så bra? Därför att Jesus inte syns. Jesus behöver var och en. Att vi ska våga dela vårt vittnesbörd. Kanske med en granne som man har haft en bra relation med i många år.

Bikerträff

– Jag var på en kristen bikerträff och sprang på en tjej på 15 år. Jag vände mig till henne och sa: ”Herren säger, du ska sluta skära dig i armarna.” Hon stirrade på mig. Sa ingenting, men tänkte, ”Hur kan den där gubben veta att jag har sönderskurna armar. Då måste det ju finnas en Gud.” Hon tänkte att hon måste bli frälst.

– Jag tänkte inte mer på den tjejen. Men hon hade gått till en pastor på bikerträffen och sagt att hon ville bli kristen. Sen åkte hon hem till Småland och sprang in i köket och sa till sin mamma: ”Jag har blivit frälst. Titta mamma jag är hel!” Hon visade sina armar. När mamman såg detta ville hon också bli frälst. De döptes samtidigt. Jag visste inte om detta.

– Det gick några månader och jag blev kallad till Kanal 10. Jag satt i direktsändning i en soffa, bredvid mig en ung tjej och lite längre bort en äldre dam. Programledaren frågade tjejen hur hon hade blivit frälst. ”Det var på grund av honom.” Hon pekade på mig. Det var jag! Jag visste inte om detta, det var en planerad kupp. Mamman sa att hon jobbade som avdelningssjuksköterska. Nu kallade Gud henne till Indien för att jobba med gatubarn. Ett enda ord från Herren hade förändrat dotterns och mammans liv.

Läs mer i Hemmets Vän nr 8 – 2024.


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans nummer

Svantesson: Ekonomi med vårkänslor
45 EFK-ledare betonar biblisk äktenskapssyn
Här börjar dagen med bön via Zoom
De ser fram emot svar på framtidsfrågorna
Kristna uppmanas till närvaro och bön efter dödsskjutning
Mer relationsvåld bland socialt utsatta
Barn omhändertas i kamp mot maffia
I ett land utan tro vet vi inte vad det är vi ska försvara
Patring: "Politiken kan svänga väldigt snabbt"
Så många kan läsa Bibeln på sitt språk


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies