Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Sverige ingen fristad för judar längre

Debatt Publicerad: 2024-02-15 15:38

1775 blev Aron Isak, en judisk köpman från Mecklenburg, den första juden som tilläts att bosätta sig i Sverige utan att konvertera. År 2025 firar vi 250-årsjubileet av denna händelse. 250 år av judiskt liv i Sverige, vars påverkan kan ses överallt i vår svenska kultur, från adventsljusstakarna i fönstren till kulturella institutioner som Konserthuset, eller varför inte Göteborgsvitsen.

Men, för första gången någonsin tvivlar jag på att det kommer att finnas några judar kvar i Sverige för att fira 300-årsjubileet. Aldrig tidigare har jag hört så mycket oro och rädsla över framtiden från mina judiska vänner.

Vänner som säger att det inte längre går att bo här. Som manar sina barn att absolut inte visa sin judiska identitet i skolan, eller tala om vad som sker nere i Israel och Gaza just nu. Vänner vars barn frågar varför folk hatar dem och om någon kommer att mörda dem. Vänner som är rädda för att identifieras som judar. Vänner som kollar upp hur man döljer uppgifter på Ratsit för att de har judiska namn.

Jag tror inte att judar i Sverige har känt så här, eller ställt sig dessa frågor, sedan andra världskriget. Då var Sverige, trots sin ibland problematiska politik och attityd mot judar, fortfarande en fristad, en säker plats. Så känns det inte längre.

Hatet på våra gator är öronbedövande. Det började med att Hamas fullständigt omänskliga massaker på civila firades med glädje på torg i Sverige. Det följdes senare av att såväl journalister, akademiker och politiker föll för Hamas propaganda och inte bara spred felaktig information, utan även ifrågasatte uppgifterna av vad Hamas gjort.

Den hastighet som de spred de felaktiga uppgifterna om tragedin vid sjukhuset i Gaza, den självklarheten i att det ”såklart” var Israel som var ansvariga, den form av ”lättnad” av att nu kunna hävda att Hamas och Israel är lika goda kålsupare, är svår att inte tolka som något som härrör från äldre, mörka traditioner.

Traditioner som uppenbarligen ligger kvar, latenta, under ytan i vårt samhälle.

Nästan alla svenska judar känner på ett eller annat sätt någon som drabbats av Hamas terror. Många av oss har bekanta som mördats eller kidnappats. Den värsta massakern sedan Förintelsen, där Hamas våldtagit, bränt, torterat och lemlästat oskyldiga israeler.

Det påminner oss om de värsta stunderna i vår historia, om förföljelserna, pogromerna. Berättelser vi hört från våra äldre men som vi aldrig hade kunnat tänka oss att vi skulle tvingas genomleva igen. Det aktiverar hos oss judar vad som nästan kan kallas en vilande PTSD, en rädsla i varenda nerv i vår kropp och i vårt sinne.

Och under denna mörkaste stund för det judiska folket sedan Förintelsen, då är så många tysta. De politiska fördömandena var till en början tydliga, men från det breda samhället i stort: tystnad. Inga protester mot att över 200 civila, däribland spädbarn och Förintelseöverlevande, kidnappats av Hamas och nu hålls som gisslan, som spelbrickor, i Gaza.

Tystnaden från alla dem som säger ”Never again”, som brinner för att Förintelsen aldrig ska glömmas, men som nu tiger när en massaker värdig nazisterna sker framför deras ögon.

Tystnaden från vänner, kolleger och samhället gör det tydligt för oss svenska judar att judiska liv inte spelar någon roll. Känslan att om något skulle hända här, i Sverige, kommer ingen att skydda oss. Insikten att många av våra medmänniskor vänder oss ryggen. Eller värre, den känslan många av oss fått, att vi också vet i dag vilka som skulle förråda oss, vilka som skulle bli medlöpare. En fruktansvärd känsla som jag aldrig tidigare har känt. Det som våra äldre talade om att de kände för drygt 80 år sedan.

I stället möts vi av upprop efter upprop som kräver att Israel ska acceptera att den nazistiska ondskan återuppstått i formen av Hamas, men som totalt ignorerar, Hamas fruktansvärda massaker Upprop som inte förstår att Hamas är ansvariga för varje oskyldigt offer, så väl på den israeliska som den palestinska sidan. Det civila lidandet orsakat av Hamas är ogreppbart och fullständigt genomvidrigt.

Det många av oss svenska judar nu känner är att vi inte längre kan lita på många av våra medmänniskor. Vi kan inte lita på att rättsväsendet kommer att kunna skydda oss när det behövs. Vi kan inte lita på att våra politiker till fullo kommer stå upp för oss. Vi kan inte lita på våra kolleger, på dem vi trodde var våra vänner. Vi kan inte lita på att våra barn är säkra i skolan, knappt ens om de går i en judisk skola.

Vi vet inte heller vart vi ska ta vägen. Sverige är inte ensamt om denna situation. Länge var USA en plats som sågs som bra och säker för judar, men även där har samhället svikit. Till slut kanske det bara finns Israel, det Israel som legat konstant i krig sedan sin begynnelse för inte ens ett sekel sedan och nu fortfarande är under attack.

Men kanske, detta till trots, är det den enda platsen man kan leva på som jude, för där är man i alla fall enad mot hotet.

Jag hoppas jag har fel, jag hoppas utvecklingen vi ser i Sverige och världen går att stoppa. Men jag vet inte längre.

Daniel Leviathan, doktorand i judaistik vid Lunds universitet


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Debatt

"Equmeniakyrkan ska inte McDonaldiseras"
"Daniel Alms önskan om comeback är obegriplig"
Vuxnas förvirring har skapat ungas könsdysfori
Nato gör Sverige säkrare
Vakna upp: Religiös frihet i fara
I en förtroendebransch måste det råda transparens
Skapa det andliga folkhemmet
Sverige ger 283 miljoner i bistånd till Nigeria – blundar för förföljelse
Bevara integriteten i orostider
"Vi saknar existensberättigande om vi inte vill nå nya människor"


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies