Hemmets Vän 1 månad gratis

Veckans nummer

Ledare

Debatt

Veckans kommentar


ANNONS

PRENUMERATION

KONTAKT

Tipsa redaktionen

Sök på hemmetsvan.se

 

 

 

 

Vägen framåt för församlingen

Veckans nummer Publicerad: 2023-11-23 15:42

– Det finns ett större andligt intresse än vi tror, men vi måste vara beredda på att vara kyrka på andra sätt, säger Britta Bolmenäs, ny chef för Equmeniakyrkans nationella enhet, och med en bakgrund som pastor, riksevangelist och författare. Uppdraget, menar hon, är fortfarande att hjälpa människor att hitta vägar till Jesus.

Vilken är församlingens roll idag? Hur mycket har de senaste årens turbulens av pandemi, krig och recession i samhället påverkat oss? Vilken är vägen framåt för svensk kristenhet? Det är svåra och viktiga frågor vi kommer in på när vi talas vid på telefon en vanlig dag i november.

Men det börjar med den nya roll som Britta Bolmenäs har sedan september – som chef för samfundet Equmeniakyrkans nationella enhet. Det är 32 år sedan som hon blev pastor och närmast kommer hon från en tjänst under sex år som pastor och föreståndare för Equmeniakyrkan i Värnamo, där hon fortfarande bor kvar med sin man. Under åren har hon bland annat också hunnit vara riksevangelist, skriva exempelvis de uppskattade böckerna ”Bästa hälsningar, Britta” och ”Påtår med Britta” (Marcus förlag) och mycket mer.

– Ska jag svara helt ärligt så upplevde jag det som att jag skulle söka jobbet, berättar hon om tjänsten på Equmeniakyrkan.

Visa på vägar till tro

– Egentligen handlar det om samma sak som jag arbetat med på lokal nivå som församlingspastor: hur ska de goda nyheterna om Jesus och om Guds rike komma människor till del? Hur ska vi kunna vara en kyrka som når de unga och som visar på vägar att komma till tro, att leva i tro och även att ta ansvar för Guds skapelse och värld?

– I Equmeniakyrkan har vi gjort en stor enkät som alla församlingar har fått fylla i kring vad de önskar att vi som samfund ska göra. Det som tydligt framträder är att de vill ha hjälp att hitta vägar för att unga människor ska komma till tro och vilja vara med i församlingarna. Att lyfta blicken och tänka lite mer strategiskt, att utmana sig lite mer: Var är vi någonstans? Vad har vi? Vad vill vi, och hur kommer vi dit?

– Det är den nationella enhetens uppdrag att hjälpa församlingarna att hitta sina vägar för att bli så mycket av vad de kan vara, även om de har väldigt olika förutsättningar, fortsätter hon.

– Det handlar inte om att alla församlingar ska köra samma koncept och mall, utan att arbeta utifrån de människor som de är, utifrån vilken plats de finns på. Hur kan de ännu mer få föra människor till tro och hjälpa människor, i det här fantastiska sammanhanget som är en församling, att försöka göra skillnad?

Samma uppdrag

Har församlingen en annan roll idag än den hade för tio, tjugo år sedan?

– Uppdraget är detsamma. Men sedan ser det väldigt olika ut därför att vi är människor av vår tid, med individualiseringen och med möjlighet att göra så mycket annat med vår tid. Arbetslivet har blivit mer uppskruvat och krävande. Alla de grejerna gör att många väljer att inte vara lika aktiva i församlingarna, svarar Britta Bolmenäs.

– Många är inte heller lika aktiva i sina sociala liv, man orkar inte umgås med människor längre. Jag tror att församlingarnas organiserade verksamhet på många ställen kämpar med att det finns en trötthet och att några få drar ett väldigt stort lass. Men vi umgås också mindre med arbetskamrater och vänner – de så viktiga samtalen som leder till att man kanske blir nyfiken på tron blir allt färre för att livet går i turbofart för de flesta av oss.

Vad behöver vi göra? Hur kan vi få ihop det här?

– Det är verkligen det som är frågan. Jag tror lite att det är som med mycket annat: ju längre bort man håller sig ifrån församlingen, ju mer man minskar ner på det, desto svårare blir det att komma tillbaka. Men är jag trogen i gudstjänsten och andra kristna gemenskaper blir det en vana där man upptäcker: Oj, den håller mig samman, den ger mig kraft! Den utmanar mig, ja, den blir omistlig för mig, fortsätter hon.

– Nu har vi naturligtvis olika förutsättningar. Men de som hjälper till, som är ledare, som kokar kaffe eller så, de går ofta hem väldigt glada. Mer än vad allt detta självförhärligande och självuppfyllande kan ge, som går ut på vad jag får ut av saker i livet, vad jag ska göra och vad jag ska unna mig. Forskningen visar att när vi kommer i ett sammanhang där vi får betyda något för andra utan att själva tjäna på det, det är då vi mår bra.

– Jag tror att om vi försöker tala gott om det vi kallar verksamhet, där det faktiskt finns möjlighet att komma in i ett sammanhang och göra skillnad, att vara behövd och få mina behov mötta av andra människor, där vi får återskapa glädjen och tacksamheten över att vara en del i församlingen, det tror jag är en nyckel, säger Britta Bolmenäs.

Läs mer i Hemmets Vän nr 47 – 2023.


Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Namn:

Rubrik:

Kommentar: (800 tecken)



Skriv ut artikeln
Läs mer. Prova Hemmets Vän gratis en månad!

Veckans nummer

Sverige satsar miljarder i rekordstöd till Ukraina
"Etnisk rensning av värsta sort"
"Dödligheten bland undernärda barn minskar"
"Folk kom fram på krogen och ville att jag skulle be för dem"
Hon startade "bibliotek" för sportprylar
"Förmån att få uppleva gemenskapen och glädjen"
Folkbildning och kulturkanon som kantrar i slutet
Mötesvecka i Tibro ska peppa och inspirera
Fler barn vräks från sina hem – "alarmerande"
Sover i tält – ett år efter jordbävningen


 

 

 

Hemmets Vän Månadskonto

 

 

 

Copyright © Hemmets Vän, Litzon Press Förlags AB. Ansvarig utgivare Åke Hällzon.
Hemmets Vän, Box 22010, 702 02 Örebro. Tel 019-16 54 00. E-post: info@hemmetsvan.se
Om cookies