Kyrkorna måste våga vara föredömen i samhället

Vilken roll har kyrkan i vårt samhälle idag? Kan Sveriges kyrkor verkligen bidra med något? Jo det kan vi, inte minst inom Barn- och Ungdom, Musik, Diakoni och Evangelisation. Enligt min mening har kyrkorna också betydelse för att bygga och hålla ihop samhället. Kyrkans närvaro och delaktighet i samhällets olika frågor och ställningstaganden är långt ifrån oviktiga. Som kyrka får vi inte abdikera från denna vår viktiga och värdefulla uppgift.

Bilden av Sverige förändras. Rädslan och osäkerheten har de senaste åren fått en urladdning i hätska stämningar kring invandrare, kriminalitet, korruption och religionsfobi för att nämna några områden. Olycksbådande ord som ”rasist”, ”nazist” och ”koranbrännare” har flugit som projektiler genom luften. Här bör vi i kyrkorna ställa frågan vad det är som ligger bakom dessa attityder oss människor emellan. På ett smärtsamt sätt blottlägger det vår otrygghet och ovilja för obekväma engagemang för människans och samhällets bästa. Dialog och kontinuerliga samtal är ett sätt att bidra till en fredskultur och det goda samhället.

Ett fint exempel på ett kyrkligt engagemang var den uppvaktning på Utrikesdepartementet i mitten av juli där Förbundet kristen humanism, Kristna Fredsrörelsen, Svenska präster och pastorer mot kärnvapen och Vännernas samfund i Sverige Kväkarna överlämnade en skrivelse med en bön om att Sverige ska fatta beslut att ställa sig bakom FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Mänskligheten har utvecklat mer och mer sofistikerade vapen för att skada och döda andra människor. Kyrkorna bör därför argumentera för att Sverige ska vara ett föregångsland för fred och samförstånd.

På måndagskvällen förra veckan vid Natos toppmöte i Vilnius, Litauen, kom det historiska beskedet från Turkiets president Recep Tayyip Erdogan att Turkiet säger ja till Sveriges Natoansökan. Oron är därför inte obefogad om Sverige som Natoland måste följa Natos kärnvapendoktrin fullt ut. Därav denna uppvaktning på Utrikesdepartementet.

Sverige har länge varit ett föregångsland på många områden. Vår historia har lärt oss betydelsen av social rättvisa. Denna insikt utgjorde en förutsättning för vår utveckling, låt oss inte glömma det när vi idag bygger vårt samhälle. Även i en utvecklad demokrati som vår måste människovärdet och de mänskliga rättigheterna ständigt värnas.

Inget samhälle fungerar utan etiska regler. Här har vi som kyrka också ett stort ansvar att stå upp för moral och etik och vara riktningsgivare för vårt samhälle. Mellan olika grupper i samhället finns informella normer, värderingar och regler för att samspelet mellan människor ska fungera. I olika sammanhang finns förväntningar om hur man bör bete sig för att skapa bästa möjliga samarbetsklimat eller åtminstone minsta möjliga otrivsel för varandra. I arbetslivet förväntar man sig normalt att en välbetald ledare ska kunna anstränga sig att driva en verksamhet utan att ständigt snegla på personlig bonus och förmåner. Att girighet och egoism inte är konstruktiva egenskaper och att de missgynnar utvecklingen är helt klart.

Det bästa sättet att förmedla samlevnadsregler är genom våra egna handlingar. Om bara prestige och belöning står i fokus för oss människor, vem ska då förmedla mål och visioner och insikt om att vårt personliga agerande har betydelse för våra medmänniskor och vårt samhälle? Alla har vi en skyldighet att inse att vi själva och kyrkan inte bara påverkar en snäv intressegrupp utan att det vi gör får återverkningar i hela samhället. Därför måste vi våga vara föredömen! Annars är välståndet, både själsligt och materiellt, i stor fara för vårt land och folk. Tillsammans kan kyrkorna i Sverige spela en betydelsefull roll i utvecklingen av vårt samhälle.

Sören Carlsvärd

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar