Alla människor har lika värde

Det pågår ett meningsutbyte, främst i kristna tidningar, om frikyrkor och Svenska kyrkan skall tillåta samkönade äktenskap. Vissa texter jag läser verkar producerade av Stockholmsbaserade pappersryttare.

Jag hittar inte särskilt mycket skrivet i profana tidningar och andra medier i frågeställningen.

Frågor jag ställer mig är: Varför ökar könsdysforin bland unga människor? När du känner att din kropp inte stämmer överens med din könsidentitet och det innebär ett lidande för dig?

Varför finns det elever som kräver könsneutrala toaletter eftersom de inte är säkra på vilket kön de tillhör? Varför krävs könsbekräftande behandling för att i bästa fall hitta sin ”könsidentitet?”

Även om villrådigheten bland elever och andra unga människor börjar på låg nivå skrämmer ökningen mig. Det är vuxenvärlden som skapar förvirring och oreda i unga människors hjärnor, även i kristna sammanhang.

Är tidsbestämd kemisk kastrering en omöjlighet att föra in i brottsbalken, i synnerhet när barn plågas sexuellt?

Det har inte undgått mig den debatt som florerar om samkönade vigslar i frikyrkan och i Svenska kyrkan. Jag har naturligtvis också tagit del av Filadelfiaföreståndare Niklas Piensohos bibelstudier om bland annat samkönade äktenskap och om homosexualitet under rubriken ”Brännande frågor”. (You Tube)

Det är väl utmärkt att det förs samtal om samkönade äktenskap i kristna sammanhang? Ja självklart, om vi möter varandra med respekt.

Annars är risken stor, att dessa många gånger polariserade samtal leder till förbittring, splittring, skarpa tonlägen, sorg och förtvivlan.

Diskrimineringslagen började gälla 1 januari 2009. Det finns sju diskrimineringsgrunder. Etnisk tillhörighet, Religion eller annan trosuppfattning, Kön, Sexuell läggning, Funktionshinder, Könsöverskridande identitet eller uttryck samt Ålder.

Samtidigt inrättades Diskrimineringsombudsmannen, som har tillsyn över att lagen följs.

Diskriminering förutsätter ett maktunderläge hos den som utsätts för det.

Det är till exempel när en elev av en vuxen behandlas sämre än någon annan elev, för att han eller hon är homosexuell eller är född i ett annat land än Sverige.

När jag arbetar med den här texten skäms jag över hur vi har behandlat homosexualitet i vårt land.

Ett par exempel: Homosexualitet var kriminellt i Sverige till 1944, men det ansågs ändå som en sjukdom, som skulle botas. Homosexuella låstes in på mentalsjukhus och ”behandlades” med droger och elchocker.

1979 avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som en sjukdomsdiagnos.

För mig är alla människor lika mycket värda genom att vara skapade till Guds avbild och älskade av samma Gud.

Ändå är min grundinställning som bibeltroende kristen att samkönade vigslar inte bör förekomma, vare sig i frikyrkan eller i Svenska kyrkan.

Det finns för mig inga skäl att överge min hållning bara för att samhällsklimatet så frenetiskt arbetar för det.

Bröllopsglädjen missunnar jag ingen.

Eftersom ålder också är en diskrimineringsgrund, så framför jag oförbehållsamt mina åsikter, trots att det finns uppfattningar att en sjuttiosexåring är obsolet.

Christer Olsson, psykolog och författare

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt