Kan Gud väcka en nations kollektiva uppmärksamhet?

”Min Fader verkar ännu alltjämt”, sa Jesus. Det är det som Daniel uttrycker med orden: ”Han låter år och tider skifta.” ”År och tider” står för ett genuint gudagivet innehåll i historien. I vår tid får dessa processer globala dimensioner. Det rör sig om kulturella och politiska rörelsemönster som är Guds suveräna verk – paradigmskiften för hela mänsklighetens framtid på jorden. Vi berörs alla på något sätt av detta, både i samhället i stort och som Kristi kropp, församlingen. Även om vi lever vårt liv, var och en med sin utgångspunkt, finns det något av en gemensam upplevelse i det som pågår.

Som svensk kristenhet lever vi fortfarande med en besvikelse över vår oförmåga att förvalta det väckelseskede som vi upplevde från början av 1970-talet, men vi tror att Gud i sin nåd vill öppna nya möjlighetsfönster, när den helige Ande leder oss att be efter hans vilja för den tid som är nu.

Det är också en allvarlig utmaning till att förnyas i det som är konstituerande för församlingen som Kristi kropp i ett verkligt lärjungaskap. Det kristna livet behöver hitta nya kärnord: Helgelse istället för moralism, gudsfruktan som verklig kärlek till Gud och hans vilja i stället för religiöst beteende, uppenbarelse i stället för akademisk religionsfilosofi, Gudsrikeskultur i stället för anpassning till denna tidsåldern, andlig fostran till trons lydnad i stället för billig nåd, andligt ledarskap som Kristi och Ordets tjänare med ett gudomligt kallelsemedvetande i stället för lejda herdar.

Om dessa livsviktiga begrepp berövas sitt bibliska innehåll, kommer församlingen att anpassa sig efter den själiska människans bekvämlighet. Detta är en utmaning för oss alla som Jesu lärjungar. Vi behöver vara ett ödmjukt stöd för varandra, genom att dela kampen för trons liv. Hoppet står till Guds nåd när vi kommit till slutet av vårt eget. Herrens Ande säger: ”Jag skall själv göra det och inget kött skall kunna stå emot och inget kött skall kunna berömma sig.”

År 1995 fick predikanten Birger Skoglund ett profetord. Birger och hans fru Maryann befann sig vid tiden i Amman, Jordanien. Efter ett möte i en källarlokal stoppade en man i 25-årsåldern dem. Plötsligt började denna arabiska man tala svenska till Birgers stora förvåning. Budskapet löd ordagrant: ”Gå hem till ditt land och hälsa allt mitt folk att jag Herren har tänt en eld som brinner från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr samt från Göteborg i väster till Stockholm i öster. Du får inte längre säga som du så ofta sagt förut, att det kommer en ny tid! Nej, hälsa allt mitt folk, att denna nya tid redan har börjat.” Många böneinitiativ har tillkommit och pågår utifrån tron på att denna profetia.

När jag själv varit i bön för Sverige, har jag upplevt hur den helige Ande påmint mig om några dramatiska händelser som berört Sverige som nation. Jag syftar på fyra tragiska händelser som vi svenskar bär som ett kollektivt minne: Mordet på Olof Palme, mordet på Anna Lind, Estonias förlisning och Tsunamikatastrofen. Det har gett mig ett trosperspektiv för vad Gud kan göra i positiv mening i Sverige. Jag minns själv en säregen upplevelse i ett stort köpcentra, där allt avstannade vid en viss tidpunkt, och hur folk stod i stillhet för att gemensamt dela den landssorg som påbjudits, med anledning av en av dessa katastrofer. Aldrig tidigare hade jag känt en sådan mäktig kollektiv närvaro i en grupp, med fokus på en och samma händelse.

Varför skulle inte Gud kunna förlösa en händelse som på ett liknande sätt får Sveriges folk att kollektivt fokusera på Jesus? Denna tanke har väckt tro i mitt hjärta för att be om en gudshändelse i Sverige som väcker en kollektiv medvetenhet om Jesu närvaro som Guds svar på den nöd som finns i landet.

Jag har blivit uppmuntrad i min tro av profetorden från 1995. De lever fortfarande bland Guds folk. De kan ha sin tillämpning i två avseenden. För det första känner jag igen elden som det eldprov (1 Petrusbrevet 4:12) som i många avseenden har brunnit bland Guds folk i Sverige det senaste årtiondet. För det andra ser jag det som en förberedelse för en allmän besökelsetid. Gud är barmhärtig, även om domen först måste drabba Guds eget folk.

Profetian har framförallt hos mig och många andra väckt tro för en andlig folkväckelse som lett till flera starka böneinitiativ i Sverige och till och med på flera håll i världen. Låt oss inte tappa modet! Det Gud har talat kommer att ske – förr eller senare.

”Gud är mäktig att föra sitt folk in det han har bestämt”, heter det i lovsången. Därför fortsätter vi att be och förvänta oss en nådens gudshändelse med fokus på Jesus. Jesus är vårt enda hopp!

Jesus sa, med syfte på betydelsen av sin död på korset: ”Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig” (Johannesevangeliet 12:30-33).

Korset är Guds mästerverk genom vilket han försonar världen med sig själv.

Jesus är ”upphöjd över jorden” – Frälsningsverket är fullbordat! – och Gud drar Sveriges uppmärksamhet till Jesus – till Jesus på korset!

Där vill Gud möta Sveriges folk – vid Jesu kors!

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt