Hopp kan vända kurvan

Maj och juni är barnens månader. Det hägrar ett långt sommarlov. Naturen blir mer lättillgänglig när temperaturen stiger. I kyrkor och kapell är det barnvälsignelser och dop. Att se en ny generation bäras fram i tacksägelse till Gud är hoppfullt. Det är påminnelse om att livet fortsätter också efter oss. Vi är inte världsalltets medelpunkt. Vi har att förvalta väl det vi fick.

Att fostra ett barn är ett stort ansvar. Att det föds nya barn är därför inte bara hoppfullt i sig, det är också ett uttryck för att föräldrar känner hopp och ser med tillförsikt på framtiden.

Det är därför veckans minst omskriva nyhet borde fått ett större genomslag. Statistiska centralbyrån släppte födelsestatistiken för årets fösta kvartal. Den visade att barnafödandet fortsätter nedåt och är nu det lägsta på 20 år. Inte sedan 2003 har det fötts färre barn i Sverige under årets första kvartal. Det trots att folkmängden i landet då var nästan 1,6 miljoner färre än i dag.

Och den negativa trenden består. När SCB prognostiserar resten av året tror man på en minskning med 6,5 procent. Det föddes knappt 25 000 barn under första kvartalet i år. Det är drygt 1 700 färre än första kvartalet 2022.

Varför ser det ut så här? Det går inte längre att skylla på pandemin. Inte heller på inflationen eller de svidande höga räntorna – de par som blivit föräldrar i början av året bestämde sig för att bli det när inflationen var låg och räntan ännu låg på noll procent.

Svaret till de vikande födslotalen tror jag står att finna i en generellt bristande framtidstro och vår tids brist på hopp. Det är krig i Europa, artificiell intelligens hotar våra jobb och klimatet blir allt varmare. Från ingenstans kom pandemi och inflation – vem vet vad som ska komma härnäst?

Författaren Herman Geijer formulerade det bra i Dagens Arena i veckan: ”Hopp är inte en känsla som andra känslor. Det är snarare som motivation, något som går att träna upp. Hopp är inte heller att tänka positivt – även om det ibland kan vara bra att kunna göra det. Det är inte att se vad andra gör och tänka att det räcker. Det aktiva hoppet kommer bara genom att du arbetar tillsammans med andra mot ett mål du vill uppnå. Det är också det som får människor att må bra, får oss att kunna leva. Hopp är smittsamt, lika smittsamt som hopplöshet.”

Ett sätt att förstå evangeliet är att se det som Guds berättelse om världen och oss. Vi är med i Guds stora berättelse. Det kan låta som liberalt trams, men det finns ändå en poäng i det. Om vi ser livet som en berättelse är det lättare att ta Guds helikopterperspektiv, allt måste inte vara som det är just nu. För hoppet finns i förändringen, att en bättre morgondag är möjlig. Bara en befolkning som känner hopp för framtiden kommer ge livet vidare och vilja få barn.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar