"Barnen måste få lekytor"

Barnkonventionen är lag i Sverige och enligt den har alla barn rätt till bästa möjliga hälsa. Att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och god hälsa är de flesta medvetna om. Men alla har inte samma motoriska förutsättningar att vara fysiskt aktiva.

Man kan fundera över om det finns tid och rum för barn att träna sin motorik, när så stor andel av barn som börjar skolan har en otränad eller ”oerfaren” motorik. Finns det tillräckligt stora ytor där barn får springa, hoppa och klättra? Och finns det tid för barn att leka färdigt?

Hur små ytor ”förvarar” vi våra barn på i förskola och skola? Och var går gränsen för när bristande utrymme får negativa effekter för barns motoriska utveckling?

Dagens barn har ofta omfattande syn- och hörselerfarenheter men betydligt mindre rörelseerfarenheter. Troligt är att ökad biltrafik och minskning av grönytor, lekplatser och skolgårdar begränsar barns och ungas möjligheter till allsidiga rörelseupplevelser.

Trots barns stora rörelsebehov fortsätter Sveriges skolgårdar att minska: År 2022 hade fyra av tio elever mindre rörelseyta än Boverkets rekommenderade 30 kvadratmeter skolgårdsyta per barn. Hur påverkar de minskade ytorna barns motorik och rörelseglädje?

I Sverige finns dessutom både förskolor och skolor som helt saknar egen gård. Ingen vet exakt hur många skolor som saknar egen gård, eller hur många förskolor som finns i bostadshus med ingen, eller mycket liten, egen gård. Men vi vet att brist på bra lekytor är ett växande problem för den pedagogiska verksamheten.

Frågar vi barnen vad de önskar och vill kunna göra på sin skolgård är detta några exempel på motoriska utmaningar som brukar återkomma i deras svar:

• Kuperad/ojämn terräng

• Träd att klättra och hänga i samt hoppa ner från

• Diken att hoppa över

• Kullar att rulla nerför

• Tunnlar att åla och krypa i

• Brädor att gunga och balansera på

• Spång att balansera på

• Balansbanor med gupp

• Voltstänger att hänga, gå armgång och snurra i

• Vattenpölar att hoppa i

• Möjlighet att flytta föremål/ kvistar och skapa något eget – det vill säga, bygga koja.

Om förskole- och skolgårdar erbjöd något eller några av ovanstående önskemål skulle barn troligen vara fysiskt aktiva och få positiva rörelseupplevelser under fri lek, på raster och på fritiden.

Förskola och skola är arenor där så gott som alla barn kan nås och här borde finnas goda möjligheter att förbättra motorisk förmåga och lära sig om kroppsrörelsens betydelse för en hälsosam livsstil.

Barn behöver tid och möjlighet att utveckla, träna och automatisera motoriska färdigheter samt tillägna sig kinestetisk kunskap. Barn som börjar skolan med en otränad oerfaren motorik får ofta svårt att delta i kamraters fysiska rörelselekar. De riskerar att hamna i så kallat motoriskt utanförskap.

Utan någon form av motorisk stimulering eller träning kommer de flesta barn med motoriska brister att ha kvar sina motoriska problem långt upp genom skolåren. Därför behövs en ökning av medveten rörelseträning för alla barn i förskola och skola samt extra stöd i motorik för barn som behöver det.

I Danmark ändrades skollagen 2014 och 45 minuters daglig motion skrevs in på schemat för alla danska skolelever.

I en konsensuskonferens 2016 enades en expertpanel från åtta länder om att fysisk aktivitet förbättrar barns hjärnkapacitet och deras skolprestationer. Syftet med den internationella konferensen var att redovisa tillgängliga vetenskapliga belägg för effekter av fysisk aktivitet på barn och ungdomar. De slutsatser som expertpanelen enades om var:

• Fysisk aktivitet kan främja skolprestationer i vid bemärkelse. Om den gör det beror på aktivt deltagande och engagemang i den fysiska aktiviteten. Anpassade aktiviteter för att öka motivation och motorisk kompetens för att kunna delta är därför avgörande.

• Ett enda tillfälle av måttligt intensiv fysisk aktivitet främjar hjärnfunktion, kognition, och skolprestationer under ungefär en timme, beroende på typen av fysisk aktivitet.

• Behärskande av grundläggande rörelseförmågor främjar skolprestationer hos barn och ungdomar.

• Skolan är den arena där det är möjligt att nå de allra flesta barn och ungdomar, även de som inte är regelbundet fysiskt aktiva. Ökat fokus på fysisk aktivitet och mer idrottsundervisning är en möjlig väg att främja motorik, skolprestationer samt motivation för att delta i fysisk aktivitet.

• Motorisk screening, att se och notera hur barn rör sig, är ett värdefullt verktyg för att identifiera barn i behov av anpassat stöd i motorisk utveckling.

Idrott och hälsa är så gott som det enda skolämnet, där elever får motorisk träning och kinestetisk kunskap. Därför behövs först och främst en utökning av antalet schemalagda idrottstimmar, men dessutom fler rörelsevänliga skolgårdar och möjlighet till extra motorikstöd i skolan.

Ingegerd Ericsson, docent i idrottsvetenskap, Malmö universitet

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt