Konfa lär dig vikten av heliga vanor

Vi går in i avslutningarnas och konfirmationstidens veckor. Efter två terminer kristendomsskola eller konfirmationsläsning stundar nu högtidliga gudstjänster med vitklädda ungdomar och stora ord. Det är fint. De som brukar stå där framme är unga människor som tillsammans med sina familjer firar att de fått lära sig något litet om hur man lever ett gott liv. De har fått verktyg och kristna vanor att leva i.

Konfirmation innebär i Svenska kyrkan bekräftelse av dopet. Konfirmanden bekräftar sitt barndop och därmed sitt medlemskap i den kristna gemenskapen. I de klassiska frikyrkorna betonas undervisning av den egna traditionen, Bibeln och tron i allmänhet.

För den familj som saknar en kristen tro får ungdomarnas konfirmation kanske mer innebörden av en tradition, oavsett i vilken kyrklig gemenskap undervisningen skett. Grundbetydelsen av en sådan sorts tradition blir att något förs över, traderas, från generation till generation. Det finns också gott om gamla och nya sekulära traditioner som saknar djupare innebörd men som har rituella drag över sig: kräftpremiär, namngivningsceremoni för nyfödda, dans kring midsommarstången eller fredagsmys.

Skillnaden mellan synen på konfirmationen som tradition, eller som en helig vana eller rit, är att jag som kristen tror att allt som sker har ett särskilt syfte och att det som sker handlar om en övergång, en sorts förändringsprocess där Gud är med. Att bekräfta sin tillhörighet till Gud som tonåring är inte vilken handling om helst. Det är något oerhört!

Den här sortens gudstjänster under maj månad är därför särskilt viktiga. De sätter våra barn och barnbarn i relation till oss själva och tidigare generationer. Våra liv sammanflätas bakåt i tiden genom att vi ber, sjunger och får uppleva samma sak som tidigare generationer upplevt i konfirmationsgudstjänster före oss. När vi är där i gudstjänstrummet vet vi instinktivt att detta är en helig stund. Vi förnimmer Anden.

I en tid när inget tycks heligt ska vi kristna vara särskilt noga med våra vanor. Att slå vakt om gudsnärvaron i sitt liv är att hålla det heliga heligt, det vill säga bevara sådant som dop, konfaläsning och konfirmation.

Bevara ordningen och ordningen ska bevara dig, brukar det heta. Jag vill säga, bevara ordningen, lev i den, och Gud ska bevara dig. Se där en hälsning till årets konfirmander.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar