”Jesusrevolution” skakar biosalonger

De tillhörde det etablerade amerikanska samhällets paria, dessa långhåriga, jeansklädda, barfotamän och -kvinnor. De rörde sig i svallvågorna av drogkultur och flummigt flower powerliv. När 10 000-tals drogromantiker och samhällsrebeller på 1960-talet lämnade en hälsofientlig, dekadent livsföring, slog det närmast ned som en bomb i det amerikanska samhället. Drygt 50 år senare kan amerikanska biobesökare och media­personer förbluffas över detta närmast oförklarliga fenomen.

På biodukar i USA presenteras den osannolika rörelsen i verklighetsbaserade biofilmen ”Jesus Revolution”. Filmen samlar stora skaror biobesökare och återuppväcker minnet av en närmast chockerande rörelse i slutet av 1960-talet. Från USA spreds den till många länder och vände upp och ner på etablerade begrepp där tidigare hippies, drogmissbrukare, fri sex-profeter och militanta krigsdesertörer blev ”Jesus-fanatiker”. Yrvaket försökte både kyrkfolk och samhällsdebattörer förstå. Hur kunde 100 000-tals uträknade hippies på några år vända från mörker till ljus och hopp?

”Jesus Revolution” hade bio­premiär i februari. Redan nu har spelfilmen dragit in 300 miljoner svenska kronor vid sina visningar. Dessutom sker det ovanliga att biobesökare tar upp spontan bön och lovsång i salongerna. Jon Erwin, regissör av filmen, säger att ”Jesus är tillbaka i konversationen igen”. När denna osannolika rörelse i det etablerade samhällets ytterkanter bröt fram i USA och senare i många fler länder, väckte den stor förvåning. Exempelvis, ägnade nyhetsmagasinet Time en stor del av ett nummer åt Jesusväckelsen och hade en tecknad Jesus-bild på omslaget.

I fotspåren av stora musikfestivaler som Woodstock, vände skaror av unga ryggen till en trasig värld och började leva ett helt nytt liv. Kyrkor och etablerade kostymklädda kristna hade först svårt att bejaka dessa jeansklädda barfotaförkunnare. Det blev väldiga kulturkrockar på sina håll, när kyrkor kunde få 10 000 nya medlemmar på några år.

Sociala medier i USA berättar nu att människor, när de ser filmen, spontant börjar sjunga lovsånger, be och berätta om sin tro för andra biobesökare. När en filmvisning fick tekniska problem ställde sig en kvinna upp i publiken och frågade om någon önskade förbön. Många ser en koppling mellan filmens gensvar och de strömningar som sker på Ashbury universitetet och en del andra amerikanska universitet där lektioner har övergått i veckor av bön. Regissör Jon Erwin säger på filmens Facebook-sida att han aldrig sett något liknande i sin karriär. Det är givetvis för tidigt att bedöma hur omfattande och djupgående dessa företeelser kan bli. Men det skulle kunna vara embryo till ett uppvaknande för andliga erfarenheter i en tid präglad av livströtthet, vilsenhet och ångest över världs­läget.

Jordbävningskatastrofer, Ukraina-kriget och mycket annat har skapat svarta tidningsrubriker. Men här bryter ett annat och mer hoppfullt ljus fram. Historiskt skedde liknande saker i Sverige från 1850-talet när svenska folket höll på att dränkas i spritfloden. Istället uppstod då en livskraft som genomsyrade utbildning, kvinnors värde, ansvarstagande och demokrati. Idag behöver missmod och uppgivenhet på många samhällsområden efter pandemi, vändas till nytt hopp och inspiration. Är västerlandets folk öppna för det?

Hemmets Vän

16 mars 2023

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare