"Sekulariseringen har tagit strypgrepp på vår kultur"

Fasteperioden i kyrkoåret har inletts och vill bland annat förbereda oss för den kommande påsken, som i den kristna traditionen lägger fokus på Jesus död och uppståndelse, ett fundament för kristenheten. Det är en tusenårig tradition i Sverige som de flesta svenskar tappat bort och ersatt med påskris, kycklingar och barn utklädda till påskkärringar.

Under året firas alla möjliga högtider och minnesdagar. Men kunskapen om påskens verkliga innehåll har gått helt förlorad för de flesta svenskar.

Julfirandet med vackra julsånger och julpynt i våra hem har vår kultur lättare att ta till sig än den kristna trons fundament, påskens budskap att Jesus, Guds son, frivilligt gick i döden för mänskligheten och på tredje dagen efter sin död på korset uppstod igen och visade sig under 40 dagar för mer än 500 vittnen, enligt Nya testamentet.

Från att det varit naturligt, inte bara i västvärlden utan också i Sverige, att fira de kristna högtiderna, har sekulariseringen tagit strypgrepp på vår kultur. Det offentliga Sverige har en rädsla för att fira och tala om den kristna tron. Denna rädsla har smugit sig in steg för steg.

Tidningen Epoch Times skrev förra veckan om en studie från Göteborgs universitet, som visar att pedagoger i förskolan känner stor osäkerhet inför att berätta om de kristna högtiderna.

Det offentliga Sverige bör vara neutralt gentemot religion eftersom kyrkan skilts från staten. Men därför att regering och riksdag valt den vägen får det inte leda till en sådan rädsla att vi inte ens vågar förmedla det kristna kulturarvet på vilket Sverige byggt sina lagar, sin sjukvård, socialtjänst och skolutbildning sedan närmare 1 000 år.

Vi har länge haft debatten om huruvida vi kan ha skolavslutningar i kyrkan. Det har lett till att många rektorer valt att förlägga skolavslutningarna i en neutral lokal.

Adventstiden i Sverige var tänkt att förbereda oss för julfirandet och att Jesus föddes i Betlehem. Våra hem har fyllts av adventsstjärnor, kristna julsånger och mycket annat. Men i den historielösa tid vi lever har december lämnat ett tomrum och en okunskap för de flesta svenskar kring julens symboler.

För några decennier sedan fanns på en del förskolor, och de finns säkert fortfarande, en rädsla att låta förskolebarn besöka kyrkan för att höra om julens kristna innebörd. På vissa håll hänvisade man till respekt för medborgare med annan tro än den kristna. Men sällan har muslimer protesterat för att deras barn fått kunskapen om det kristna julfirandet förmedlat till sina barn. Det är snarare sekulariserade, rotlösa svenskar som protesterar.

Eva Reimers, professor i pedagogiskt arbete, finns med i studien från Göteborgs universitet kring förskolepersonals osäkerhet att förmedla kunskap om våra kristna högtider och traditioner. Reimers säger i tidningen Epoch Times att ”det är problematiskt att man till exempel tillbringar hela december med att fira jul men inte vågar tala om varför”. Hennes uppfattning är att de religiösa berättelserna kan öka förståelsen mellan olika grupper.

Att förskole- och skolpersonal tvekar beror troligen på att de själva saknar kunskap eller lider av en beröringsskräck för det kristna kulturarvet.

Det hör till allmänbildningen att skaffa sig kunskap om olika religioners grundsyn. Vårt eget kulturarv, som präglats under 2 000 år, kan vi inte bortse ifrån om vi ska förstå vår kultur. I litteraturen, musiken, konsten och andra kulturyttringar förblir många företeelser direkt obegripliga om vi kapar rötterna till vår egen kulturtradition.

Per Danielsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt