Hur ska kyrkor förhindra framtida övergrepp?

Den friande hovrättsdomen mot en 50-årig kyrkvaktmästare har väckt bestörtning. Den åtalade ska vid två tillfällen ha fört in ett finger i en 10-årig flickas underliv, en handling som innebär våldtäkt, men trots det frias han.

Skälet till att mannen frias är att flickan använt ordet snippa för att beskriva det kvinnliga könsorganet och att hovrätten därför inte exakt vet vad hon avsåg när hon i polisförhöret säger att han ”haft ett finger inne i snippan”. Händelserna styrks av mammans och pappans vittnesmål samt av ett annat vittne som i flickans skola fått samma berättelse från henne om att ”en man i kyrkan tagit henne mellan benen och fört upp ett finger i vaginan”. Vittnet i skolan uppges i domen ha varit chockad över flickans sakliga berättelse. Samma vittne säger också att flickan inte verkade förstå vidden av övergreppet hon varit med om – hon var ju bara 10 år.

Tingsrätten fann mannen skyldig till våldtäkt vid båda tillfällena och dömde honom till tre års fängelse för våldtäkt mot barn. Nu frias han av hovrätten.

Efter att ha läst resonemangen i domen kan jag inte komma ifrån upplevelsen av att hovrätten inte ville döma mannen. Man använder ett löjeväckande tekniskt resonemang och hårklyverier för att inte vilja förstå vad som skett. I domtexten är det som att hovrätten förväntar sig ett medicintekniskt resonemang av ett 10-årigt brottsoffer. Ingenstans anger man hur flickan borde ha uttryckt sig för att det hon varit med om skulle klassas som våldtäkt. Rätten ifrågasätter inte vad som skett, ej heller hennes trovärdighet, men det är våldtäkt eller ej som ska bedömas och därför är hennes beskrivning viktig, anser man.

Jag känner ett tilltagande obehag över att läsa domarnas resonemang. De är fyra 60-åriga män som inte tycker att det som det 10-åriga barnet varit med om är en våldtäkt och därför trivialiserar det som skett – för hon beskriver det inte tillräckligt detaljerat. I varje fall inte tillräckligt detaljerat för dem. En av de fem domarna, ska tilläggas, den kvinnliga, ville fälla mannen.

Den upprördhet som följt i spåren av av domen är bra och viktig. Högsta domstolen måste nu pröva målet. Vi kan inte ha en ordning där det ställs orimliga krav på barn vad gäller kunskap kring anatomiska begrepp, eller hur de tekniskt behöver uttrycka sig kring sexuella övergrepp och där domstolar förlitar sig på ordböcker i våldtäktsmål. Det bör noteras att åklagaren var kvinna, liksom flickans målsägarbiträde och den skiljaktiga domaren.

Att våldtäkt mot ett barn sker i en frikyrka är fruktansvärt. Samtidigt är inte kyrkan förskonad från våldsmän. Precis som inom ungdomsidrotten dras förövare till platser där barn finns.

Frågan är nu hur liknande händelser ska förebyggas. Uppenbart är att kyrkorna behöver bli betydligt vassare vad gäller förebyggande systematiskt arbete mot övergrepp.

De flesta kyrkor har handlingsplaner för hur man ska agera när övergrepp sker inom verksamheten. Förutom sexuella övergrepp kan det också handla om mobbning, kränkande behandling eller diskriminering. Frälsningsarmén har en så kallad etisk vägledning för hur man ska hantera övergrepp. Man kallar den ”I trygga händer”. Materialet innefattar bland annat en kursdag där ledare ska lära sig vara en ansvarsfull förebild och reagera vid bristfälliga beteenden hos andra i verksamheten.

Givet vad som framkommit gällande vaktmästaren i kåren i Halland räcker inte detta. Hur kommer det sig att han alls kunde vara ensam med barnet i två olika rum? Enligt domen ska vaktmästaren tagit med sig 10-åringen till ett fläktrum eller förråd under kyrkkaffet för att ställa om någon form av timer. Därefter ska mannen tagit med flickan till ett annat rum för att dra i en kabel i ett väggfast skåp.

Ska riktlinjer göra någon nytta behöver de spegla verkligheten. Det är lätt att tala om barnperspektiv, barns rättigheter eller nolltolerans mot övergrepp. Det är alla överens om. Ska sexualbrott förhindras krävs konkretion. Ett sådant steg vore att män i kyrklig verksamhet inte tillåts vara ensamma med barn. Förutom att domen måste överklagas, behöver kyrkorna inse att våldsmän också söker sig till församlingsverksamheten.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Veckans kommentar