Det sitter i väggarna?

16 år var jag. Förväntansfull. Familjen flyttade till ny stad och jag såg fram emot att bli del av en ny församling, få nya vänner. I den nya kyrkan fanns gott om unga. Spännande! Ett helt år gick jag på varje gudstjänst och alla samlingar för unga. Sedan gav jag upp. Jag hade fått exakt noll kompisar, än mindre någon vän. Kände mig osynlig. Deppig. Besviken, framför allt på Gud. Hur kunde Hans kropp vara som en mur, omöjlig att komma igenom? Var Gud verkligen mäktig om Han inte ens kunde få sitt folk att vara lite inkluderande mot en nykomling?

40 år har gått sedan dess. Fortfarande stelnar min kropp när jag passerar den kyrkan. Utanförskapet gör fortfarande ont.

Jag älskar att fira gudstjänst av alla slag. Var jag än är försöker jag hitta en kyrka att gå till. Jag går in nyfiken på att möta Gud och lära känna någon, några av Hans folk. Ganska ofta går jag hem lika ensam som jag kom. Ingen såg mig. Ingen bytte några ord. Ingen frågade om jag ville kyrkfika med den. Ofta har jag suttit i kyrkor där allt varit på topp. Musiken, predikan, ljudsystemet – allt var ambitiöst och bra. Härligt att få vara med. Men alltför ofta var det allt. Efter sista tonen slöt sig alla i sina gäng. Ingen hade intresse för en ovan besökare. Någon gång har jag ändå återvänt. Tänkt att jag kanske hade otur vid första besöket. Men ointresset för nya människor verkar ha suttit i väggarna. Då spelar det ingen roll hur bra samlingen var, eftersmaken blir ändå besk.

Från andra kyrkor har jag gått med glada steg. Jag blev sedd! Någon eller kanske rent av flera verkade glada att en ny besökare dök upp. De bjöd på sig själva. Kanske även bjöd på kyrkfika. Dit vill jag komma tillbaka. Det doftar vänlighet i väggarna. Då är allt annat mindre viktigt. Kanske kunde jag inte en enda av sångerna. Kanske var predikan på ett språk jag inte förstår. Kanske var formen eller teologin inte riktigt min. Men om jag blev mottagen som en syster, en vän till dem som jag ännu inte känner, ja då går jag gärna dit igen.

Kort sagt: vi kan ha bästa predikanterna, änglar från himlen kan sjunga i kören. Men om vi inte visar omsorg om dem som kommer, om vi inte på riktigt bjuder in dem i gemenskapen, då är vi ”bara en ekande brons, en skrällande cymbal. Och om vi har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och all tro så att vi kan flytta berg, men saknar kärlek, då är vi ändå ingenting.” (1 Korinthierbrevet 13:2)

Varför spelar det roll om du och jag tar emot dem som kommer till vår kyrka med värme och intresse eller struntar i dem? Jo, för Gud är kärlek. Det är när vi visar den kärleken konkret mot dem vi träffar som tron kan födas och leva. För visst vill vi att människor ska komma till tro i våra kyrkor och missionshus? Visst ber vi om växande församlingar? Om svaret är ja, då är det många (inklusive jag själv) som faktiskt måste skärpa oss. Om våra satsningar, våra gudstjänster, konserter, våffelcaféer, vårt senior- och ungdomsarbete ska bära frukt som består, ja, då behöver vi öva på vänlighet. Öva på öppenhet. Öva på att kliva utanför våra egna bekvämlighetszoner och vanor. Öva på att prata med personer vi inte känner. Sådana som verkar jobbiga. Ovanliga, i en annan ålder än vi. Det är bråttom! Vi har inte råd att stänga ute en enda människa till, inte en endaste gång till. Låt oss öva på att säga: ”Jag tror inte vi känner varandra. Vill du sitta bredvid mig? Får jag bjuda dig på kyrkfika och lära känna dig?”

1 Petrusbrevet 2:5 säger att VI är levande stenar i Guds andliga husbygge. Vad sitter i väggarna på det hus som är våra liv, vår församling? Hur river vi kyrkväggar som inte är välkomnande? Hur bygger sådana som du och jag en kultur där det sitter vänligt intresse, omtänksamhet och värme i väggarna? Vi har inte tid att vänta på att någon annan ska börja. Nu är Guds tid. Det är dags för dig och mig att resa oss upp. Låt oss ta varsitt steg denna vecka i bygget av välkomnande kyrkväggar. Låt Guds generösa godhet sitta i våra väggar!

Britta Bolmenäs, pastor, Värnamo

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt