Sluta avhumanisera kvinnor

I många år har samtalet om kön, könstillhörighet och frågan om personer kan byta så kallad könstillhörighet, det vill säga att någon börjar identifiera sig som det motsatta könet än det personen föddes som, funnits på kultursidorna. En parallell debatt, som i viss mån haft samma grund, har varit den om könsdysfori, upplevelsen av att vara född i fel kön och sedan genom olika kirurgiska ingrepp och hormonbehandlingar förändra kroppen på utsidan.

En konsekvens av diskussionerna innebar att begrepp som kvinna och man blev flytande begrepp. En människas kön blev något som kan upplevas, inte något man föds med. Och om kön är något upplevt, borde då inte språket ändras? Det är diskriminerande att tala om kvinnor och män för de personer som inte upplever sig vara vare sig kvinnor eller män.

I december 2020 tillsatte den dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredning för att göra föräldrabalken, som det hette, mer modern. Föräldrabalken med ursprung från 1940-talet är den lagstiftning som reglerar familjers och barns rättigheter, förhållanden mellan föräldrar och barn, vilka som är föräldrar till ett barn och hur föräldraskap ska fastställas. I dagens lagtext står om ett barns moder och fader, liksom barnets far- och morföräldrar.

Utredningen fick av regeringen i uppdrag att skapa en ”sammanhållen, könsneutral och jämlik reglering om föräldraskap samt regler om föräldraansvar som är anpassade till olika familjekonstellationer”. Så har nu skett och i dagarna gick remisstiden ut. Resultatet är utredningen Alla tiders föräldraskap – ett stärkt skydd för barns familjeliv.

Utredaren menar att lagen inte ska göra skillnad på föräldrar. Om det måste klargöras vem som är mamman eller pappan ska detta benämnas ”den förälder som har fött barnet” respektive ”den förälder som inte har fött barnet”. Far- och mormödrar ska kallas förälders förälder, eller, om det behövs för att särskilja vem som är till exempel mormor, ”föräldern till den förälder som fött barnet”.

Efter att ha läst utredningen kan jag konstatera två saker. För det första är utredare Dina Gutrads iver att jämställa män och kvinnor kontraproduktiv. Det som de facto sker är att kvinnor nu rensas bort ur svensk lagstiftning. Lagförslaget om ny föräldrabalk är en återgång till tiden då kvinnor medvetet osynliggjordes i samhället. Det kan inte nog understrykas. Och det säger sig självt att det är omöjligt att arbeta för ett mer jämställt samhälle om inte ord som kvinna, mor och moderskap kan benämnas i språk och lagstiftning.

För det andra, om vi inte synliggör skillnaderna för män och kvinnor genom att benämna dem vi talar om som just män och kvinnor, då är det inte möjligt att analysera orsaken till sakernas tillstånd. Kan vi inte tala om män och kvinnor kommer ingen förändring ske.

Jämställdhetsarbetets själva förutsättning är att vi kan tala om kön! I över hundra år har svenska kvinnorörelsen i kyrkor, frivilligorganisationer, politik, offentlig förvaltning och arbetsliv kämpat för att synliggöra och just skriva orden kvinna, flicka, mamma och moder i predikningar, litteraturen, lagtexter och protokoll. Det vi nu ser är en oroväckande tillbakagång.

Och att lagstiftaren riktar in sig på kvinnans roll i reproduktionen genom att ta bort ordet moder är särskilt allvarligt och en farlig utveckling. Den del av livet som kvinna som handlar allra mest om utsatthet, risk och diskriminering – graviditet, födande och den första tiden med barnet – tvättas systematiskt bort ur språket.

Trenden att avhumanisera kvinnor genom att inte benämna dem som kvinnor har funnits en längre tid. Uttryck som ”livmoderbärare” används ofta i debatter. Sjukvårdsupplysningen 1177 har antagit särskilda språkliga riktlinjer där de under rubriken ”Kvinna – undvik” skriver att det anses exkluderande att säga ”kvinnor som har haft ätstörningar tidigare kan få återfall under graviditeten” och uppmanar till att inte använda ordet kvinna. ”Undvik ordet kvinna för att beskriva att kroppar ser ut på vissa sätt”, fortsätter 1177. Man ska inte skriva ”kvinnor är oroliga inför en förlossning” utan ”många är oroliga för en förlossning”.

Hemmets Väns beklagar utvecklingen och uppmanar alla riksdagens partier som värnar jämställdheten att skrota lagförslaget. Det måste gå att lägga till ytterligare grupper i redan befintliga skrivningar, snarare än att radera ut kvinnor ur lagstiftningen.

Sverige är en stormakt vad gäller jämställdhet. Låt oss fortsätta vara det genom att än tydligare tala om kvinnor.

Åke Hällzon

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Ledare