"Tuffa tider kräver vuxen hållning"

Människan har en fantastisk förmåga att anpassa sig till förändringar i sin omvärld. Det är en erfarenhet som vi gärna tröstar oss med, när vår verklighetsbild förändras. Förändringen kan ha lite olika magnitud och utsträckning i tiden, men sällan har verkligheten påverkats av så många olika samtida parametrar som under det senaste decenniet – politisk frustration, internationell polarisering, flyktingströmmar, krig och en ohämmad gängkriminalitet.

Vi kan beröras på olika sätt beroende på vad som är viktigt för oss på det personliga planet och vilket perspektiv vi använder oss av för att tolka händelseutvecklingen. Idag kan ingen bortse ifrån att nästan alla processer får globala dimensioner. Som kristna berörs vi både som samhällsborgare och i vår identitet som Kristi kropp.

Församlingens kallelse är att vara sanningens stöttepelare och grundfäste. Det ger oss en obekväm position, i förhållande till de anspråk på anpassning, som blir alltmer påträngande i den värld vi lever. Kraven på att församlingen ska anpassa sig efter världens krav blir allt tydligare och starkare.

Hur bevarar vi vår integritet som Guds församling i en kultur, som i det närmaste ifrågasätter vår närvaro över huvud taget i samtalet om hur vårt samhälle skall byggas? Det kan aldrig bli en fråga om att vara till lags, men trycket ökar för att komma i åtnjutande av samfundsbidragen. Det har triggat den interna kristna debatten, om hur värdemässigt profilerad en kristen församling får vara.

Tyvärr har osäkerheten inom kristenheten om vad Guds Ord säger ifråga om könsidentitet och äktenskapssyn blivit ett tvisteämne som hotar att splittra församlingar och samfund. Många kristna känner en intuitiv osäkerhet när man avkrävs en personlig uppfattning i frågan om samkönade äktenskap. Det ligger ju i kärlekens väsen, säger man, att acceptera människor sådana de är. Det blir svårt för många att hantera spänningen mellan en humanistisk känslokärlek och Guds omsorgskärlek som ligger till grund för skapelseordningen och Guds vilja för våra liv.

De här spänningarna kring äktenskapsfrågan förstärker den identitetskris som samfund och lokala församlingar nu brottas med. De är så upptagna av interna problem att man inte orkar bry sig om ”tidens tecken” i ett större profetiskt perspektiv. Det försvårar för kristenheten i stort att veta hur man skall förhålla sig till det som sker. Guds ord uppmanar oss att vara vaksamma och nyktra så att vi inte blir ett offer för den fruktan som mer och mer styr staters och enskilda människors beteende.

På det politiska planet sker stora förskjutningar som snabbt har förändrat Sveriges plats i världen. Sveriges anslutning till NATO har visserligen fördröjts, men kommer säkert att genomföras. Europa befinner sig indirekt i krig med Putin och Ryssland genom det som pågår i Ukraina. Om Ryssland förlorar kriget i Ukraina finns det risk för att Putin uppfattar en sådan förlust som ett existentiellt hot för sig själv och hela Ryssland. Hur långt är han då beredd att gå?

Guds ord vill förbereda oss för en tid med snabba förändringar. ”När folk säger: ’Fred och trygghet’, då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan”, 1 Thessalonikerbrevet 5:3.

Världen är inne i en tid som kommer att kännetecknas av stora och snabba förändringar på alla områden. Det är därför viktigt att vi intar den hållning som Paulus beskriver i 1 Thessalonikerbrevet 5:3-9: ”Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm.”

Uttrycket ”att vara nyktra” syftar på ett moget och vuxet beteende inför svåra utmaningar. Paulus återkommer här till de tecken på andlig mognad som han beskriver i 1 Korinthierbrevet 13:13: ”Så består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst är kärleken.” Tron, hoppet och kärleken anger de tillväxtområden för den troendes liv med Gud som bygger upp Kristi kropp. Det betyder, att inte längre vara som barn, att inte drivas hit och dit av det som sker i världen. Tron är en tillit till Gud, skriver Paulus i Romarbrevet 5:1-5, att han har allt i sin hand och hoppet om Kristi seger bekräftas av Guds kärlek som är utgjuten våra hjärtan genom den Helige Ande. Vi behöver en andligt vuxen hållning i svåra tider.

Gud förändras inte och hans Ord är alltid tryggt att hålla sig till i tider av oro och förändring.

Det är tid för Guds församling att komma till mognad i sin identitet som Kristi kropp och att stå för en tydlig hållning av överlåtelse och lydnad till Guds Ord. Jesus hälsar genom Johannes till församlingen i Filadelfia: ”Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur den prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess innevånare på prov”, Uppenbarelseboken 3:10.

Sven Nilsson

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt