De godas likgiltighet värst

Visst är det ganska vanligt att vi skyller på Gud när det inte går bra för oss eller när olyckor inträffar i vår värld. Min uppfattning är att Gud felaktigt anklagas för mycket av det elände vi dagligen matas med i medierna. En vanlig förekommande anklagelse mot Gud är hur han kan tillåta att människor svälter om han nu är en sådan god Gud?

Min motfråga blir: har inte Gud försett världen med tillräckligt med mat för alla att äta? Att anklaga Gud för världssvälten är som att gå på en middagsbjudning, äta upp all mat själv och sedan anklaga middagsvärden för att han inte lagat tillräckligt med mat åt de andra middagsgästerna!

I Sverige avstår vi en liten del av vårt välstånd i form av bistånd till dem som lever i yttersta fattigdom. Enligt opinionsundersökningar anser dessutom många svenskar att även denna lilla utgift är för hög.

I dag framstår också kampen för klimatet som en livsviktig och överordnad uppgift för världens alla länder och politiker. Med smärta får vi konstatera att inget av de rika länderna gör tillräckligt.

Klimatförändringarna är i sin tur kopplade till den orättvisa som allra värst drabbar de mest utsatta och fattiga. Med varmare klimat minskar möjligheten till goda livsbetingelser framförallt i jordens redan varma länder.

Kristen tro hävdar att Gud har skapat människorna till sin avbild. I kristendomen har också Gud gett människan ett fritt val. Människan kan välja ondska eller godhet. Jesus lär oss att kärleksbudet är viktigt och det kommer till uttryck i Bergspredikan i Matteus evangelium. Kärleken förutsätter frihet. Omtanke om sina medmänniskor kan inte kommenderas fram. Vi människor har givits ett val, frågan är hur vi hanterar vår frihet?

Om vi människor följde kärleksbudet och började behandla vår nästa som vi själva vill bli behandlade, skulle enorma resurser kunna frigöras. Årligen spenderar världssamfundet miljarder och åter miljarder på vapen. Enbart en slopad vapenproduktion skulle kunna tredubbla levnadsstandarden för den miljard människor på jorden som har det allra sämst. Men varför ta sitt ansvar när man kan skylla på någon annan? Gud till exempel.

Gud själv har tänkt på människan i utsatta situationer och är beredd att hjälpa. Genom det bibliska jubelåret, det femtionde året, det som handlar om frihet och ekonomi (3 Moseboken 25:8 ff), sträcker Gud ut en hjälpande hand. Då ska arv och egendom återgå. Det som blivit fel ska rättas till, tankegångarna utmanas.

Jubelårets idéer kritiseras ibland som utopiska och felaktiga för att de inte fungerar eller prövats i praktiken. Jubelåret handlar om att även ekonomiska transaktioner ska sättas in i ett återställande perspektiv. Skevhet och fel måste kunna rättas till. Bibeln har tid efter annan inspirerat kyrkorna och enskilda kristna att försöka ändra de villkor som binder de fattiga länderna i en allt större fattigdom. Kyrkornas intryck från mission- och biståndsverksamhet och samarbete med kyrkor i de fattiga länderna hjälper dem att se välden med sina vänners ögon.

Vi har ett internationellt system med Världsbanken och Internationella Valutafonden som upprättades 1944 vid Bretton Woods konferensen. Genom dessa organisationer vill man hjälpa fattiga och skuldsatta länder och man har tagit fram ett program för skuldavskrivning, kallat HICP.

De tungt skuldsatta och fattiga länderna ska genom denna organisation kunna nå en uppgörelse för att minska sin skuldbörda. Men det är ett program som går trögt med tanke på att många länder sitter fast i en skuldfälla. Samtidigt har ett antal europeiska länder egna bilaterala samarbetsprojekt inom ramen för HICP-programmet.

När svenska staten drar ner biståndet drabbar det flera länder, organisationer och kyrkor, vars arbete också innefattar påbörjade projekt för att mildra nöden.

Aldrig kan vi i Sverige bli så fattiga att vi inte har råd att hjälpa, men om vi inte har råd att hjälpa med skattemedel måste vi göra desto mer enskilt och som kyrka. Själva idén med frivilligorganisationerna är ju att de bärs av frivilligt arbete, frivilliga gåvor och moraliskt och andligt stöd.

Totalt hjälplös är ingen. Det finns massor av sätt att engagera sig. Det som är mest skrämmande kanske inte är fattigdomen i sig, utan likgiltigheten. I FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 3, står det: ”Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”. När den rätten förtrampas måste vi protestera. Hjälplösheten får aldrig bli så stor att vi inte längre orkar reagera. Vår känsla av hjälplöshet behöver kanaliseras till konkreta åtgärder genom kyrkors och enskilda människor engagemang för de fattiga, utsatta och marginaliserade.

Skyll alltså inte på Gud, du har ett eget ansvar! Det är inte de ondas handlingar som är värst utan de godas likgiltighet!

Sören Carlsvärd

Tyck till om artikeln

Skriv kort! Ditt inlägg blir lättare att läsa om du begränsar längden på din kommentar. Redaktionen går igenom kommentarerna innan publicering och förbehåller sig rätten att redigera eller radera kommentarer.

Debatt